Fortsätt till huvudinnehåll

Projekt Sommar 2015: 20-22 juli - Nisse Hellberg, Karin Volo, Gunilla Röör

20 juli - Nisse Hellberg

Prat: ❀❀❀
Nisse pratar mest självbiografiskt, en hel del om sin uppväxt, och det är heller inga extraordinära livshistorier direkt. Detta sommarprat är ändå ett av de i genren som fungerar. Han pratar mycket om skolan och funderar över var gränsen egentligen gick mellan rå jargong och ren mobbning, något som påminner mycket om David Batras sommarprat.

Musik: ❀❀❀
Gammal rock 'n' roll och sånt. OK.


21 juli - Karin Volo

Prat: ❀❀❀
En berättelse om att hamna i en exceptionell miljö, att sitta fängslad. Påminner på så sätt mycket om Magnus Falkeheds program. Till skillnad från Magnus satt Karin fängslad av en stat istället för en rebellgrupp, och i flera år. Men likt Magnus är det en berättelse om hur man ändå klarar av livet från dag till dag i en utsatt och maktlös situation, och en annan parallell är hur viktig familjen var under tiden i fängelset.

Musik: ❀❀
Poppigt. Snap! är ju lite kul. Annars tycker jag inte så mycket om det här.


22 juli - Gunilla Röör

Prat: ❀
Kudos till Gunilla för att hon håller sitt program helt och hållet fokuserat på sitt specialområde: skådespeleri och teaterkonst. Sånt brukar ju kunna bli intressant. Men det förutsätter också att sommarvärden har någon förmåga att hålla sin text begriplig även för den som inte råkar vara professor i scenisk gestaltning. Eller för den delen, har något intresse av att hålla den begriplig.

Gunilla verkar mer intresserad av att göra ett program som ska vara så pretentiöst, svårforcerat och förvirrande att ingen annan människa ska kunna förstå det. Möjligen att den som rutinmässigt analyserar Dramatenuppsättningar av Den fjättrade Prometheus över en flaska rödvin på torsdagskvällarna får ut något mer ur programmet än vad vi ifrån den kulturlösa pöbeln får, men det är väl tveksamt. Jag får en känsla av att allt innehåll om man skalar av alla lager av flum egentligen är ganska icke-anmärkningsvärda anekdoter om skådespelarlivet, men jag har ingen aning, för jag fattar helt enkelt inte vad hon säger.

"Jag vet inte var jag ska börja. Ingenting är vad det heter - inte ens början. Jag börjar nu, ändå har jag hållit på i evigheter. I alla fall så tycks det mig så. Till och från! Från och till! Teatern! Teatern! Teaaatern!"
(Ordagrant citat från tidigt i programmet. Jag skojar inte.)

Hjälp. Bespara mig.

Musik: ❀❀❀
Musikaliskt är programmet i alla fall inte så dumt. Nina Hagen, traditionell mexikansk musik, Louise Hoffsten, Laleh, med mera samsas i den varierade spellistan. Och en otippad version av Ack Värmeland du sköna, på jiddisch.

Etiketter

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från arkivet: Bäst musik 2020

Det här inlägget skrev jag nästan klart. Men, ja, annat kom emellan och det blev inte klart och publicerat. Sen blev inte någon av de efterföljande årens listor klara heller. Men nu blev det. Klart alltså. Och publicerat. Den här listan alltså, inte alla listorna. Hurra!(?) Så här kommer då tjugo härliga retro-skivor från (*kollar anteckningarna*) detta århundradet!? Provlyss finns nedan men också här (YouTube Music) . 20. Bohren & der Club of Gore Patchouli Blue 24 januari, [PIAS] Med 28 år på nacken har tyska Bohren & der Club of Gore bekvämt suttit in sin nisch vid det här laget. Och det mesta är sig alldeles likt på Patchouli Blue - saxofon, piano, xylofon, bas, och glesa trummor. Bohrens suggestiva, långsamma jazz doftar noirfilm, regnvåta gator, rökiga nattbarer, och Angelo Badalamentis Twin Peaks. Likt föregångaren Piano Nights , är Patchouli Blue som ett medelvärde av deras stil sedan år 2000. Man blir kluven - å ena sidan vore det kul om de hade provat att bredda sig...
Skicka en kommentar
Läs mer

Om principer

Från EUs mest generösa land vad gäller asylrätt, till så restriktiv som är möjligt utan att bryta mot internationell rätt, inom loppet av några veckor. Ingen ska få permanenta uppehållstillstånd, inte heller barn. Alla ska försöka leva sina liv utan att veta om de kommer bli utvisade om något år. Ett enormt hinder för integration givetvis, förutom att det i det korta perspektivet kommer att öka myndigheternas belastning . Ensamkommande barn utan rätt papper ska genomgå medicinska undersökningar för att få sin ålder fastställd. En metod som är helt  osäker  och orättssäker. Eftersom metoden inte har högre konfidens än nuvarande metoder så är det en fullständigt meningslös skenåtgärd som bara syftar till att göra det lite jobbigare att vara ett ensamkommande flyktingbarn. Men det förutsätter att man över huvud taget kommer in. Utan ID kommer du inte in längre, via buss, tåg, eller båt. Sextio procent av alla flyktingar har inga ID-handlingar . "Alternativt skyddsb...
Skicka en kommentar
Läs mer

Projekt Sommar 2017: 11-22 juli - William Spetz, Angela Gui, Birgitte Bonnesen, Johannes Anyuru, Tove Lo, Anders Arborelius, Linnéa Claeson, Johan von Schreeb, Tommy Ivarsson, Moa Herngren, Johan Kuylenstierna, Karin Laserow

Jaha, nu ligger jag en hel del efter, att 1) gifta mig 2) ha semester (dvs. göra så lite som möjligt) har tagit upp tiden de senaste veckorna. Här kommer några blixtkorta recensioner av de jag hunnit tugga igenom under tiden. 11 juli - William Spetz 🌸 🌸 Bättre när han är rolig, som när han berättar om kompisen som drack margarin, än när han är allvarlig som när han berättar om sin mormors bortgång. 12 juli - Angela Gui 🌸 🌸 🌸 Märkligt program om en surrealistisk situation - att ha sin pappa bortrövad av myndigheter och inte ha någon aning om vad som händer. Ganska så intressant och spännande. 13 juli - Birgitte Bonnesen 🏦? Minns inte mycket, nickade nog till en smula. Det jag hörde lät tråkigt. 14 juli - Johannes Anyuru 🌸 🌸 🌸 Denne poet balanserar farligt nära gränsen för alltför utbroderat språkbruk men klarar sig inom vad som är mina gränser. 15 juli - Tove ”Tove Lo” Nilsson 🌸 🌸 🌸 🌸 Kompromisslös figur med ett utlämnande program o...
Skicka en kommentar
Läs mer