Projekt Sommar 2015: 16-19 juli - Leila Lindholm, Sverker Olofsson, Sanna Lundell, Karl-Petter Thorwaldsson

16 juli - Leila Lindholm

Prat: ❀

Egocentrerat och självgott. Där Clara Henry tidigare bjöd på "humblebrag" så är det här mest bara "brag". Jättekul att nästan allt verkar gå väldigt bra för Leila, men det är tyvärr nästan helt ointressant att höra på. Det enda som är någorlunda applicerbart på någon slags omvärld utanför Leilas egen person är när hon pratar om hur (dåligt) kvinnor i kök- och restaurangbranschen behandlas av kollegor och arbetsgivare. Men sen hinner jag tröttna många gånger om innan programmet når sitt slut.

Musik: ❀

Typ pop eller nåt. Minns ingenting i efterhand.

17 juli - Sverker Olofsson

Prat: ❀❀❀

Sverker bjuder på reflektioner kring att bli äldre, glesbygdsfrågan, samt rätt så skojiga historier om Plus och den karakteristiska soptunnan. Men han kan inte heller låta bli att gå in i Plus-läge och skälla lite på några oseriösa affärsmodeller! Sverker håller ett högt antal ord per minut och kan upplevas som pladdrig, men jag tycker det är lite charmigt.

Musik: ❀❀

Minns återigen mycket lite. Det var i alla fall lite Johnny Cash.

18 juli - Sanna Lundell

Prat: ❀❀

Det börjar med ungdomen, när Sanna är en stark, om än något vilsen person, med stora drömmar och enorm personlig integritet. Men sedan övergår det till en närmast nattsvart historia om hur patriarkatet mer eller mindre förstört Sannas liv. Vilket i sig är en tragisk berättelse. Men en del i det hur Sanna diskuterar feminism gnager lite.

Redo för lite feminismsnack? Ok, tanka eldkastarna nu så kör vi!

Jag är feminist. Jag håller med om att män i många fall överordnas, gynnas, eller normeras kontra kvinnor (för att inte tala om H, B, T, eller Q-personer), och att detta beror på strukturer i vår kultur och vårt samhälle. Och att detta är dåligt och borde fixas.

Men en del av den variant av feminism som körs i Sannas program är jag rätt så skeptisk mot, och det är den med uttalanden som att "kvinnor som säger att de inte är feminister saknar vitala delar i hjärnan". Att "ett liv som kvinna innebär ett liv i själsligt slaveri". Det är den som fokuserar mycket mer på kön och skillnaden mellan kön än vad resten av samhället gör. "Jag är den jag är för att jag är kvinna." En kvinna är en slav i patriarkatet, punkt. En man är en potentiell sexuell förövare, punkt. Ett heterosexuellt förhållande är så här, punkt. Det finns mycket lite plats för nyanser och mycket lite inspiration till förändring.

Är detta verkligen produktivt? Det är ett okontroversiellt påstående att majoriteten av våldtäkter i världen utförs av män mot kvinnor. Man kan tala om att detta då beror på normer eller strukturer i samhället. Men om man lägger fram detta som att vilken man som helst kan vara våldtäktsman, att kvinnor i princip är korkade för att de inte är ännu räddare än vad de är när de går på gatan... Hjälper man då till att bryta dessa normer? Eller förstärker man dem?

Jag får känslan av någon slags nästan fatalistisk, eller apokalyptisk feminism. Vi har redan förlorat. Allt är åt helsike och kommer så förbli. Ni som är någorlunda lyckliga trots allt är dumma i huvudet. Jag vet inte, kanske behövs det några som är helt oresonligt arga och pessimistiska också. Men jag kan inte hjälpa att tycka att den där Sanna i den första akten, drömmaren som graverade in "panta rei" i en ring och gifte sig med sig själv, hon som skulle besegra all smärta, gräl och skit, och inte låta någon annan styra över hennes liv, att hon är så mycket mer inspirerande och konstruktiv än den förkrossande negativa Sanna i akt två. Det är väldigt synd att inte mer av den första Sanna fick komma fram i det här programmet.

Musik: ❀❀❀

Rätt så bra och passande musik. Mycket fint av Sofia Karlsson och energiskt med Hole, till exempel.

19 juli - Karl-Petter Thorwaldsson

Prat: ❀❀?

Första gången jag försökte lyssna på LO-bossen Karl-Petters Sommar somnade jag och sov igenom nästan hela. Så jag försökte lyssna en gång till, men det är ju som om detta program har någon förbannelse över sig eller innehåller minnesförändrande subliminala meddelanden. För helt plötsligt upptäcker jag återigen att programmet nästan är slut och att jag i princip inte kommer ihåg ett ord av vad som sagts! Gör gärna ett eget försök, för det känns som att detta borde kunna vara intressant, men jag ger upp.

Musik: ❀-❀❀?

Ja, självklart får jag även kolla upp musiklistan i efterhand för att påminna mig om vad det var i den. Det mesta är förglömligt, men Marie Bergmans "Ingen kommer undan politiken" är rätt bra, och punkbandet X-Ray Spex var väl helt OK. Men så är det en snutt från Wagners "Valkyrian" som är så makalöst hiskelig att öronen vill begå seppuku. Urk!