Fortsätt till huvudinnehåll

Projekt Sommar 2015: 7-10 juli - Kjell Enhager, Hédi Fried, Ash Pournouri, Marianne Mörck

7 juli - Kjell Enhager

Prat: 
Läser att Kjell är ledarskapscoach och golftränare, och förbereder mig för ett hopplöst program. Men det visar sig vara helt OK! Visst är det lite floskelvarning ibland, men en hel del av det han säger om att sätta upp och nå mål är inte helt ovettigt, och han är ganska rolig.

Musik:
En del klassisk rock: The Eagles, Bruce Springsteen, Freddie Mercury, Elvis Presley. Inget superhäftigt, men inte så dåligt heller.


Prat: 
91-åriga Hédi berättar kronologiskt om sitt liv. Barndomen i Rumänien, som fick ett abrupt slut när hennes familj forslades bort till Auschwitz. Koncentrationslägrens fasor. Frisläppandet och resan som flykting till Sverige, och slutligen återresorna till Auschwitz för att berätta för nästa och nästnästa generation om det fruktansvärda som hände där. Det är mycket bra berättat och mycket gripande. Man har hört liknande berättelser många gånger förut, men ämnet är outtömligt. Det kan aldrig berättas för många gånger.

Musik:
Klassisk musik samt några populära låtar från 30-talet. Några på jiddisch. Perfekt ackompanjemang till berättelsen.


9 juli - Arash "Ash" Pournouri

Prat: 
Ash pratar om det svenska house-undret, samt allt annat denne lite-av-varje-entreprenör har pysslat med. Startat försäkringsbolag för piratkopierare, varit i restaurangbranschen, varit diskjockey, läst juridik, och... att han uppfann musik-streamingen som vi känner den idag? Hm. Som manager till Tim "Avicii" Bergling är han ett kontrollfreak, "allt ska gå via mig", samtidigt som han kände sig som en storebror till den unge Tim. Ash och jag är nog inte speciellt lika, och det är inget program med hög igenkänningsfaktor det här. Men dock rätt så intressant.

Musik:
Uppfriskande nog smackar inte Ash på med bara house för hela slanten, utan varierar sig med lite hip-hop, lite Rage Against the Machine, Queen, och Michael Jackson. Funkar.


10 juli - Marianne Mörck

Prat: 
Efter att nästan nyss ha lyssnat på programmet så minns jag ändå knappt någonting. Det var något om en felköpt klänning någonstans? Tyckte inte detta var särskilt intressant eller roligt. Ber om ursäkt för den fattiga recensionen, men hjärnan står helt still när jag tänker på detta Sommarprogram.

Musik:
Inga djupare intryck av musiken heller. Ozzy Osbourne och Depeche Mode - visst. Carola, Amazing Grace, och opera - nja.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från arkivet: Bäst musik 2020

Det här inlägget skrev jag nästan klart. Men, ja, annat kom emellan och det blev inte klart och publicerat. Sen blev inte någon av de efterföljande årens listor klara heller. Men nu blev det. Klart alltså. Och publicerat. Den här listan alltså, inte alla listorna. Hurra!(?) Så här kommer då tjugo härliga retro-skivor från (*kollar anteckningarna*) detta århundradet!? Provlyss finns nedan men också här (YouTube Music) . 20. Bohren & der Club of Gore Patchouli Blue 24 januari, [PIAS] Med 28 år på nacken har tyska Bohren & der Club of Gore bekvämt suttit in sin nisch vid det här laget. Och det mesta är sig alldeles likt på Patchouli Blue - saxofon, piano, xylofon, bas, och glesa trummor. Bohrens suggestiva, långsamma jazz doftar noirfilm, regnvåta gator, rökiga nattbarer, och Angelo Badalamentis Twin Peaks. Likt föregångaren Piano Nights , är Patchouli Blue som ett medelvärde av deras stil sedan år 2000. Man blir kluven - å ena sidan vore det kul om de hade provat att bredda sig...

Bäst musik 2019

Musik gör sig bäst på skiva - i alla fall i tider som dessa. Världen där ute känns lite mer postapokalyptisk än den brukar göra så här års runt det vanliga firandet av Zombiejesus. Så spika igen fönstren, bygg en tron av toarullar framför stereon, och slå på lite skön musik. Här följer de släpp som jag fastnade mest för från året som gick. Spellista på Google Play Music (#notsponsored) finns att hitta  här . 20. Ultra Silvam The Spearwound Salvation 22 mars, Shadow Records Först ut har vi debutanterna Ultra Silvam, och här går det minsann undan i ett album som är rivigt, lagom kort, och väldigt svårt att inte digga. Blixtrande blast beats och skitiga gitarrer sprutar högljudd, energisk black metal ur högtalarna, nästan med antydningar mot punk. Det är aggressivt men fullt med grymma riff och spännande små melodiska slingor, ibland nästan lite folkliga. Texterna som gastas fram är härligt blasfemiska tirader på engelska och svenska. Klövar klapprar i takt till sat...

Projekt Sommar 2017: 11-22 juli - William Spetz, Angela Gui, Birgitte Bonnesen, Johannes Anyuru, Tove Lo, Anders Arborelius, Linnéa Claeson, Johan von Schreeb, Tommy Ivarsson, Moa Herngren, Johan Kuylenstierna, Karin Laserow

Jaha, nu ligger jag en hel del efter, att 1) gifta mig 2) ha semester (dvs. göra så lite som möjligt) har tagit upp tiden de senaste veckorna. Här kommer några blixtkorta recensioner av de jag hunnit tugga igenom under tiden. 11 juli - William Spetz 🌸 🌸 Bättre när han är rolig, som när han berättar om kompisen som drack margarin, än när han är allvarlig som när han berättar om sin mormors bortgång. 12 juli - Angela Gui 🌸 🌸 🌸 Märkligt program om en surrealistisk situation - att ha sin pappa bortrövad av myndigheter och inte ha någon aning om vad som händer. Ganska så intressant och spännande. 13 juli - Birgitte Bonnesen 🏦? Minns inte mycket, nickade nog till en smula. Det jag hörde lät tråkigt. 14 juli - Johannes Anyuru 🌸 🌸 🌸 Denne poet balanserar farligt nära gränsen för alltför utbroderat språkbruk men klarar sig inom vad som är mina gränser. 15 juli - Tove ”Tove Lo” Nilsson 🌸 🌸 🌸 🌸 Kompromisslös figur med ett utlämnande program o...