Projekt Sommar 2015: 23-27 juli - Arkan Asaad, Syster Karin, Zara Larsson, Olle Jönsson, Alice Teodorescu

23 juli - Arkan Asaad

Prat: ❀❀❀❀

Arkans berättelse kretsar kring när hans familj ville gifta bort honom med en släkting. Han berättar om episoder från uppväxten, vad som ledde upp till familjens beslut om tvångsgiftet, och vad som hände sedan. Det är spännande, intressant, fängslande, och väldigt bra berättat. En av de allra bästa i den självbiografiska genren.

Musik: ❀❀
Tydligen är det Bruce Springsteen-år i år, Arkan lägger till en låt av "The Boss" till handlingarna. Även om inte allt fångar mitt intresse, var låtarna här ändå rätt så passande utvalda till berättelsen. Och Chequerboard var ju rentav en trevlig ny bekantskap.

24 juli - Syster Karin

Prat: ❀❀❀

Inte så förvånande för en nunna blir det en del prat om Gud och Jesus, vilket i mina öron blir ungefär lika begripligt som Gunilla Röörs sommarprogram. Men när det blir lite mer världsligt är det väldigt trevligt att höra på detta sommarprogram. Karin berättar om hur hon hamnade i kloster, hur föräldrar och omvärlden reagerat på hennes beslut, och så lejonparten av programmet som handlar om klostrets arbete med flyktingbarn.

Musik: ❀❀❀❀

Mycket klassiskt. Vad gäller det sakrala backar vi genom musikhistorien: Bach, sedan Palestrina, en anynom 1400-talskompositör, och till slut gregoriansk hymn. Roligt är att Karin försöker lyfta sitt instrument blockflöjten från sin småskole-status och visa att det finns faktiskt seriös musik skriven för instrumentet! Mellan varven blir det schysst jazz, Simon & Garfunkel, och lite sånt.

25 juli - Zara Larsson

Prat: ❀❀

Det är märkligt alltså, hur olika människor kan se på saker och ting. Lite av Zaras ungdomliga betraktelser kan man väl känna igen sig i, men det här extrema drivet att över allt annat, inte främst bli bäst på något man brinner för, utan bli så känd som möjligt, att synas och höras mest av alla, det är för mig ungefär lika begripligt som... ja, som när Syster Karin pratar om Gud, eller Gunilla Röör pratar om Teaaatern.

De självbiografiska historerna säger mig inte så mycket annars. Lite märkligt när Zara berättar om en tågkrock mest som en kul anekdot; vafan, det lät ju som en rejäl olycka! Var det ingen som blev allvarligt skadad?

Sen blir det en hel del feminism också såklart. Det är som tur är inte lika uppgivet nattsvart som jag upplevde Sanna Lundells program, utan lite mer jävlar-anamma-känsla. Konkreta förslag på förbättringar blir det kanske inte så många visserligen. Men det blir en bra attack på macho-kulturen och en hemsk berättelse om en afghansk flicka.

Musik: ❀❀
Att lägga Lalehs "Some Die Young" efter berättelsen om flickan är ju lite genomtänkt - och väldigt tragiskt. Sen så är det lite kaxig hip-hop, lite Elvis, och en massa radiopop som inte intresserar mig.

26 juli - Olle Jönsson

Prat: ❀❀❀

Olle är en Redig Skåning, med gott om kul anekdoter om hur hans band, Lasse-Stefanz, blev till, med mera. Trots att han är frontfigur i ett populärt band så har Olle även en annan sida som en ensamvarg som gärna drar sig gärna undan ensam emellanåt - som introvert själv kan jag relatera. Berättelsen om när han botar sin flygrädsla men fick något mycket... fånigare, fick mig att skratta. Trevligt program!

Musik: ❀❀

Så länge jag kan minnas har jag avskytt den typiska dansbandsmusiken. Som väntat är det här ingen höjdarlista för mig. Men det blir ändå lite vettig musik som Black Sabbath, Paul McCartney och annat.

27 juli - Alice Teodorescu

Prat: ❀❀

Starten om skiftet från barndomens Rumänien till Sverige är rätt okej. Och i övrigt, tja, detta sommarprat var inget som bara passerade obemärkt förbi, utan fick igång hjärnaktiviteten, så poäng där i alla fall!

Jag orkar inte riktigt gräva ner mig i varenda tvivelaktig sak som Alice säger, varenda insinuant uttalande som man gärna hört en uppföljande förklaring till, som t.ex. "Att vara fattig var ingen ursäkt att inte vara bildad" (vem säger motsatsen, att fattiga ska hållas obildade?), "Att försörja sig själv och de sina var en självklarhet" (till skillnad från för... vem exakt?), eller när hon engagerat beskriver hur "Vi såg Ceaucescu hånas av det folk hans perverterade ideologi tagit som gisslan. På svensk TV såg vi honom skoningslöst avrättas på juldagen" (och det fick dig att känna... hur då?), eller "Att vara kvinna är inget straff" (... okej?).

Orkar inte heller fördjupa mig i Alice motsägelsefulla uttalande om att "Jämlika blir vi först när vi trots våra olikheter behandlas likadant", samtidigt som "Skolan måste kompensera för de olika förutsättningarna eleverna tar med sig in i klassrummet".

Jag ska bara ta ett par saker, annars skulle denna text bli tre gånger så lång som själva programmet. Ni har lite bränsle kvar i eldkastartanken efter Sanna Lundell hoppas jag?

"I Sverige kan man bli landets bäste rånare, eller landets bäste advokat. Det är upp till var och en."

Ja, att alla kan bli stjärnadvokater är självklart, i bemärkelsen att chansen för var och en är någonstans mellan 0 och 100 procent. Det är inte fysikaliskt omöjligt för någon att bli advokat. Denna insikt är knappast meningsfull. Det är lite mer intressant att fråga sig om var och en i Sverige har samma möjlighet att bli advokater, och vad man annars ska göra något åt saken. Alice resonemang verkar basera sig i att man ska göra ingenting. De som är utsatta ska istället "ta sig i kragen".

Det är tröttsamt hur svart eller vit Alice framhåller frågan om fritt val kontra struktur, privilegier och miljö. "Utan det fria valet är vi slavar under vår historia och vårt arv". Det kan inte vara så att vår historia och vårt arv påverkar hur vi har möjlighet att utnyttja vårt fria val? Typ lite grann i alla fall? Antingen har varje människa 100% fritt val eller så är varje människa 100% slav?

Min favoritförklaring av vad privilegier är har jag läst någonstans på internet, och jag parafraserar här: Tänk dig att livet är ett datorspel. Alla människor spelar livets spel, men inte på samma svårighetsgrad. En vit, eller rik, eller man, eller vad man nu vill ta som privilegierad grupp, kör på "easy", medan någon i en mindre privilegierad grupp kör på "hard", eller kanske "medium". Det är inte omöjligt att komma långt i spelet på "hard", precis som det inte är otänkbart att förlora på "easy", men det betyder inte att svårighetsgraderna inte existerar.

"Åsiktskorridor bla bla yttrandefrihet bla."

Jag blir lite trött. Det finns ingen "åsiktskorridor" i Sverige, idag, 2015, om man har några som helst rimliga referensramar. Om det finns en åsiktskorridor i Sverige idag, så har det i samtliga andra epoker i historien funnits ett jäkla åsiktsnålsöga, en mikrometerstor åsiktspor.

Anledningen till att folk just nu upplever att det finns en smal åsiktskorridor är att de bedömer smalheten på fullständigt fel saker. Ett rimligt mått på hur bred en åsiktskorridor är, är att kolla hur många olika åsikter som når till hur många mottagare. Antal åsikter multiplicerat med antal mottagare = någon viss åsiktsvolym. Denna åsiktsvolym, eller åsiktsflöde, är lika med storleken på åsiktskorridoren.

Ett orimligt sätt som folk använder för att bedöma hur bred korridoren är, är att kolla hur mycket mothugg de får när de själva yttrat sig om något, och tänka att bredden på korridoren är omvänt proportionell mot antalet mothugg. "När jag skrev den här ledaren så fick jag 500 mailsvar som argumenterade emot, man får visst inte säga någonting i det här landet!" Men en stor mängd svar bevisar tvärtom att åsiktskorridoren är bred! Den var bred nog att din åsikt nådde fram till minst 500 personer som tyckte annorlunda än du, och deras åsikter nådde tillbaks till dig! Anledningen till att du får så mycket svar på tal är för att denna åsiktsautostrada är så bred att det faktiskt finns plats att möta massor med folk som har en annan åsikt än du själv.

Aldrig någonsin tidigare har så många vitt skilda åsikter spridits till så många vitt skilda mottagare. Aldrig tidigare har det funnits större möjligheter att hitta fler människor som delar en smal åsikt, ett specialintresse, eller en ovanlig erfarenhet. Orsaken stavas med tre dubbel-ven, såklart. Visst är det så att en del inte vågar eller vill säga vad de tycker på grund av floder med hat, hotelser, förtal, eller personangrepp. Det är såklart helt förjäkligt, men det är en del av samma utveckling; baksidan av samma medalj, nämligen den att fler åsikter, tankar, idéer och uttryck nu sprids mera snabbt, vitt, och brett än tidigare i historien. Så kan vi begrava begreppet "åsiktskorridor" på sophögen nu, lyfta oss någon nivå eller två från de Inception-lika lagren av meta-meta-meta-debatter, och slippa höra en sommarvärd nästa år också klaga på att man inte får säga någonting i det här landet? Fast det förstås... Det är ju tack vare vår breda åsiktsautostrada som jag får höra dem...

Musik: ❀❀❀

Rätt så bra med lite Simon & Garfunkel (igen), Elton John, ett par Leonard Cohen, och lite annat.