Fortsätt till huvudinnehåll

Projekt Sommar 2017: 24-30 juni - Rickard Söderberg, Sarah Sjöström, Negra Efendić, Dogge Doggelito, Johan Hakelius, Madeleine Onne, Ann-Helén Laestadius

Sommar aaaaaaaaaaa!

Ni vet vad som gäller. Håll till godo!

🌈🌈🌈🌈
Sveriges kanske tredje mest folkkära bög inleder sommar med ett riktigt bra program om opera, att våga vara sig själv, och Rickards ledord - kärlek. Trots inslag om mobbning etcetera så är helheten ett varmt program som man blir på gott humör av. Bra musik också!

🏊
Simning, simning, simning. Nog för att jag är totalt apatiskt inför sport, men bra berättare kan få även ämnen man inte är intresserad av intressanta. Det klipps in flera stycken långa sekvenser av kommentatorsskrik från gamla tävlingar där hon vunnit nån medalj. Jaha, vi fattar att du vunnit saker i TV? Kan du berätta något intressant om det istället? När Sarah väl pratar är det tyvärr ändå endimensionellt och tråkigt. Musiken suger - outhärdlig hitradio. Noll poäng.

🌸🌸🌸
Rätt bra om flykten från Bosnien, att möta en annorlunda kultur, att bli bemött som en främling, stå upp för sig själv med hjälp av "en inre Zlatan", och blandade anekdoter ur Negras liv och karriär.

🌸🌸🌸🌸
Bättre än vad man kunde väntat, speciellt första halvan. Artisters tuffa uppväxter i förorten är inget unikt ämne för Sommar men Dogge berättar riktigt vasst om händelser på ett sätt som är både humoristiskt men med ett mått av allvar i botten. Referenser till Olof Palme och Samantha Fox sätter tidseran. Sjysta 80-talshits på köpet!

🖼🖼
Rösten är välbekant för alla Spanarna-lyssnare. Här utnyttjar Johan tiden till att göra en sorts radio-essä med ämnet historiska porträttmålningar. Vän av ordning frågar sig om det är ett utslag av kompromisslöshet eller bara ogenomtänkthet att köra ett 1½ timmes program om specifika tavlor som de flesta lekmän aldrig sett, i radio? Det är ju ungefär lika idiotiskt som att skriva om ett audiellt medium i text... Eller ja... ehum.

Något intressant när viktorianer kontra puritaner diskuteras, men i övrigt hade jag inte tålamodet att fullt uppskatta detta program.

💃💃?
Dans, nåt om hur det är att arbeta med kineser, och lite om sjukdom? Kommer tyvärr inte ihåg så mycket.

🌸🌸🌸
Starkt om Ann-Heléns komplicerade relation till sin egen identitet som same. Vemodigt om samhällen, kulturer, eller livsstilar som hotats av stater och företag. Fint när man får höra Ann-Heléns morfar jojkas. Hoppfullt om hur barnen återigen får lära sig samiska.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Oskick

Det hände sig en vinter att jag var på span efter en Blu-rayspelare, och noterade att Tradera har infört skickgraderingar. Förut listades varor bara som “Ny” eller “Begagnad”, men nu får säljaren istället välja på: Oanvänt (Tradera skriver oanvän t men jag hävdar med bestämdhet att det borde vara oanvän d ) Mycket gott skick Gott använt skick Okej använt skick Defekt Ganska intuitiva kategorier, eller hur! Men för säkerhets skull har Tradera också en liten kort beskrivande fras plus en  definition plus exempel på vad som utgör respektive skick. Här kommer kategorierna igen, tillsammans med sina korta beskrivande fraser: Oanvänt - Helt ny och aldrig använd (Se! “ använ d ”) Mycket gott skick - Använd någon enstaka gång Gott använt skick - Mindre tecken på användning Okej använt skick - Tydliga tecken på slitage Defekt - Skadad eller fungerar inte Vad bra, det här borde till och med en idiot Tradera-säljare kunna förstå. Eller hur? … Vill ni gissa hur stor andel av säljare som kla...
Skicka en kommentar
Läs mer

Från arkivet: Bäst musik 2020

Det här inlägget skrev jag nästan klart. Men, ja, annat kom emellan och det blev inte klart och publicerat. Sen blev inte någon av de efterföljande årens listor klara heller. Men nu blev det. Klart alltså. Och publicerat. Den här listan alltså, inte alla listorna. Hurra!(?) Så här kommer då tjugo härliga retro-skivor från (*kollar anteckningarna*) detta århundradet!? Provlyss finns nedan men också här (YouTube Music) . 20. Bohren & der Club of Gore Patchouli Blue 24 januari, [PIAS] Med 28 år på nacken har tyska Bohren & der Club of Gore bekvämt suttit in sin nisch vid det här laget. Och det mesta är sig alldeles likt på Patchouli Blue - saxofon, piano, xylofon, bas, och glesa trummor. Bohrens suggestiva, långsamma jazz doftar noirfilm, regnvåta gator, rökiga nattbarer, och Angelo Badalamentis Twin Peaks. Likt föregångaren Piano Nights , är Patchouli Blue som ett medelvärde av deras stil sedan år 2000. Man blir kluven - å ena sidan vore det kul om de hade provat att bredda sig...
Skicka en kommentar
Läs mer

Bäst musik 2019

Musik gör sig bäst på skiva - i alla fall i tider som dessa. Världen där ute känns lite mer postapokalyptisk än den brukar göra så här års runt det vanliga firandet av Zombiejesus. Så spika igen fönstren, bygg en tron av toarullar framför stereon, och slå på lite skön musik. Här följer de släpp som jag fastnade mest för från året som gick. Spellista på Google Play Music (#notsponsored) finns att hitta  här . 20. Ultra Silvam The Spearwound Salvation 22 mars, Shadow Records Först ut har vi debutanterna Ultra Silvam, och här går det minsann undan i ett album som är rivigt, lagom kort, och väldigt svårt att inte digga. Blixtrande blast beats och skitiga gitarrer sprutar högljudd, energisk black metal ur högtalarna, nästan med antydningar mot punk. Det är aggressivt men fullt med grymma riff och spännande små melodiska slingor, ibland nästan lite folkliga. Texterna som gastas fram är härligt blasfemiska tirader på engelska och svenska. Klövar klapprar i takt till sat...
Skicka en kommentar
Läs mer