Fortsätt till huvudinnehåll

Projekt Sommar 2017: 1-7 juli - Per Gessle, Harriet Andersson, Ulf Ekman, Richard Tellström, Malin Persson Giolito, Cherrie, Lennart Käll

1 juli - Per Gessle

🎣
Att köra programmet på intervjuformat känns här som ett grepp för att slippa lägga energi på att skriva ett riktigt helgjutet manus i förväg. Segt, gaggigt, och inte minnesvärt. Ingen lokalpatriotism kan få mig att fastna för det här programmet.

🌸🌸🌸
Skådespelartant med glöd och integritet berättar anekdoter från sin långa karriär. Många av dem varianter på att klara det som någon säger att man (läs: kvinnor) aldrig skulle klara.

Förvånansvärt okej för att innehålla såpass mycket tro och teologi. På gränsen till intressant faktiskt. Men jag lyckas aldrig riktigt komma åt kärnan i varför han slutade i Livets ord och gick över till katolska kyrkan?

🥘🥘🥘🥘
Genren "expert berättar passionerat om sitt ämnesområde" brukar oftast vara bra, och måltidsforskaren Richard är inget undantag. Intressant om hur olika demografier äter och kul för oss som har svårt att äta frukost att få lite upprättelse av forskarvärlden.

🌸🌸🌸
Malin är författare men berättar väldigt lite om sina böcker, vilket kanske är bra om man inte läst dem. Desto mer om sina åsikter om extremism, mänskliga rättigheter, etc. Helt okej!

🌸🌸
Om att växa upp i förorten, och skuldkänslorna över att lämna orten bakom sig när man kommer upp sig. Välbekant berättelse, men tyvärr fastnar jag inte för Cherries sätt att berätta den, utan tycker många andra har gjort det bättre i Sommar, senast Dogge Doggelito bara häromveckan. Att jag inte tål denna musikstil hjälper inte heller.

🌸🌸🌸
VD för Svenska Spel låter ju inte som någon jättekul sommarpratare. Men det blir väldigt mycket thriller-likt berättande om det skakande pistolrånet han råkade ut för på grund av sitt arbete, och hur säkerhetsarbetet förändrades efter det. Så det är ändå ett lite intressant program om att leva med en hotbild och att bearbeta traumat från en otroligt skrämmande händelse.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från arkivet: Bäst musik 2020

Det här inlägget skrev jag nästan klart. Men, ja, annat kom emellan och det blev inte klart och publicerat. Sen blev inte någon av de efterföljande årens listor klara heller. Men nu blev det. Klart alltså. Och publicerat. Den här listan alltså, inte alla listorna. Hurra!(?) Så här kommer då tjugo härliga retro-skivor från (*kollar anteckningarna*) detta århundradet!? Provlyss finns nedan men också här (YouTube Music) . 20. Bohren & der Club of Gore Patchouli Blue 24 januari, [PIAS] Med 28 år på nacken har tyska Bohren & der Club of Gore bekvämt suttit in sin nisch vid det här laget. Och det mesta är sig alldeles likt på Patchouli Blue - saxofon, piano, xylofon, bas, och glesa trummor. Bohrens suggestiva, långsamma jazz doftar noirfilm, regnvåta gator, rökiga nattbarer, och Angelo Badalamentis Twin Peaks. Likt föregångaren Piano Nights , är Patchouli Blue som ett medelvärde av deras stil sedan år 2000. Man blir kluven - å ena sidan vore det kul om de hade provat att bredda sig...

Bäst musik 2019

Musik gör sig bäst på skiva - i alla fall i tider som dessa. Världen där ute känns lite mer postapokalyptisk än den brukar göra så här års runt det vanliga firandet av Zombiejesus. Så spika igen fönstren, bygg en tron av toarullar framför stereon, och slå på lite skön musik. Här följer de släpp som jag fastnade mest för från året som gick. Spellista på Google Play Music (#notsponsored) finns att hitta  här . 20. Ultra Silvam The Spearwound Salvation 22 mars, Shadow Records Först ut har vi debutanterna Ultra Silvam, och här går det minsann undan i ett album som är rivigt, lagom kort, och väldigt svårt att inte digga. Blixtrande blast beats och skitiga gitarrer sprutar högljudd, energisk black metal ur högtalarna, nästan med antydningar mot punk. Det är aggressivt men fullt med grymma riff och spännande små melodiska slingor, ibland nästan lite folkliga. Texterna som gastas fram är härligt blasfemiska tirader på engelska och svenska. Klövar klapprar i takt till sat...

Projekt Sommar 2017: 11-22 juli - William Spetz, Angela Gui, Birgitte Bonnesen, Johannes Anyuru, Tove Lo, Anders Arborelius, Linnéa Claeson, Johan von Schreeb, Tommy Ivarsson, Moa Herngren, Johan Kuylenstierna, Karin Laserow

Jaha, nu ligger jag en hel del efter, att 1) gifta mig 2) ha semester (dvs. göra så lite som möjligt) har tagit upp tiden de senaste veckorna. Här kommer några blixtkorta recensioner av de jag hunnit tugga igenom under tiden. 11 juli - William Spetz 🌸 🌸 Bättre när han är rolig, som när han berättar om kompisen som drack margarin, än när han är allvarlig som när han berättar om sin mormors bortgång. 12 juli - Angela Gui 🌸 🌸 🌸 Märkligt program om en surrealistisk situation - att ha sin pappa bortrövad av myndigheter och inte ha någon aning om vad som händer. Ganska så intressant och spännande. 13 juli - Birgitte Bonnesen 🏦? Minns inte mycket, nickade nog till en smula. Det jag hörde lät tråkigt. 14 juli - Johannes Anyuru 🌸 🌸 🌸 Denne poet balanserar farligt nära gränsen för alltför utbroderat språkbruk men klarar sig inom vad som är mina gränser. 15 juli - Tove ”Tove Lo” Nilsson 🌸 🌸 🌸 🌸 Kompromisslös figur med ett utlämnande program o...