tag:blogger.com,1999:blog-30987929093301490672024-02-20T20:57:30.218+01:00Filterbubblan<q>I never say what I mean, but I always manage to say something similar.</q><br>
- Eugene OrmandyErik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.comBlogger35125tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-10454989104884936272023-01-16T23:42:00.000+01:002023-01-16T23:42:03.173+01:00Dr. Dunwich - Rats & Curr'lyeh<p style="text-align: left;">Välkommen till vår blogg! Idag har vi den stora glädjen att presentera er det senaste tillskottet till den svenska musikscenen: Dr. Dunwich. Vi har fått ta del av de första läckorna från hans kommande EP, "Rats & Curr'lyeh". Enligt promotexten ska det röra sig om "bubbelgum-dance" av en "professor från New England", men våra källor gör gällande att det kan röra sig om en tidigare känd dansk-svensk artist som tagit sig ett nytt persona. Vi har fått tillgång till låttexter, skivomslag och några stillbilder från musikvideo-inspelningarna och vi kan redan nu avslöja att det här kommer bli en riktig höjdare på dansgolvet. Håll utkik efter mer information kring releasen av EP:n och stay tuned för mer spännande nyheter från Dr. Dunwich!</p><p style="text-align: left;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgFh5aScBfV0Ab5GIp3nIwBm2yIprzvzbJztZLZ6hSxly7XusKqUl2FfykXVfo8WMaROcs1Tnn-pVe5uvq1GXJkAD4-sLZxQW_3OFrWlSvAkmg003kUBuNHnk0NlAWyw3rZD0ssUXaCV2PeLRVK5Hz3m49Qcwg_R9v0Vxvs_n42c-hZmhG0XriV5x9r" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="512" data-original-width="512" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgFh5aScBfV0Ab5GIp3nIwBm2yIprzvzbJztZLZ6hSxly7XusKqUl2FfykXVfo8WMaROcs1Tnn-pVe5uvq1GXJkAD4-sLZxQW_3OFrWlSvAkmg003kUBuNHnk0NlAWyw3rZD0ssUXaCV2PeLRVK5Hz3m49Qcwg_R9v0Vxvs_n42c-hZmhG0XriV5x9r=s16000" /></a></div><br />Mockup av skivomslaget</div><h2 style="text-align: left;">Carcosa (Taxi, Taxi, Taxi)</h2><p style="text-align: left;">(feat. The Hyades on backing vocals)</p><div style="text-align: left;">Verse:<br />I used to drive a taxi in a city far away<br />But one day I was summoned here, to Carcosa they say<br />I don't know how or why, but I felt I had to come<br />And now I'm driving under twin suns</div><div style="text-align: left;"><br />The city of Carcosa is a strange and frightening place<br />Creatures lurking in the shadows, they call the Shoggoth race<br />I don't let it get to me, I just drive with peace of mind<br />My taxi is legit, it has the Yellow Sign</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Chorus:<br />Carcosa, I am a taxi driver in<br />Carcosa, I drive my little taxi in<br />Carcosa, taxi, taxi, taxi in<br />Carcosa, I am a taxi driver man</div><div style="text-align: left;"><br />Verse:<br />Yellow is my taxi, and yellow is our King<br />His flapping tattered rags are a most peculiar thing<br />Dim Carcosa is a city of unsung souls and fear<br />But don't you worry, I'll get you there, my dear.</div><div style="text-align: left;"><br />Bridge:<br />Care-care-cosa-cosa-cosa, eh-oh, eh-oh</div><div style="text-align: left;">etc.</div><div style="text-align: left;"><br />Chorus:<br />Carcosa, I am a taxi driver in<br />Carcosa, I drive my little taxi in<br />Carcosa, taxi, taxi, taxi in<br />Carcosa, I am a taxi driver man</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjuM_CXHIwiDqcePCNjg5vexVaGZDn3_ngpJlCKa_GO4_VTW7YGHjOoxf8SlCrkDEkLMSg5HAA5gyvj7oJzs7PxWMazZHZP6RlC1fGI4UrmCUw_fDz1DjPjo3jKL9GtOOUcnmWpioALjG_TgD6NuJElXVCJ9-AJx9kwuf1FIby7P1Nnp3fNUYU_Ler4" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="512" data-original-width="512" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjuM_CXHIwiDqcePCNjg5vexVaGZDn3_ngpJlCKa_GO4_VTW7YGHjOoxf8SlCrkDEkLMSg5HAA5gyvj7oJzs7PxWMazZHZP6RlC1fGI4UrmCUw_fDz1DjPjo3jKL9GtOOUcnmWpioALjG_TgD6NuJElXVCJ9-AJx9kwuf1FIby7P1Nnp3fNUYU_Ler4=s16000" /></a></div><br /><h2 style="text-align: left;">S.O.S. (The Mi-Go Took My Family)</h2><div>Verse:</div><div>I was a simple farmer, living on a distant world</div><div>One day my life was changed, by the creatures pink and swirled</div><div>They took my family from me, in the blink of an eye</div><div>But what can you expect, under indifferent sky</div><div><br /></div><div>Chorus:</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my father</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my brother</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my mother</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my family</div><div><br /></div><div>Verse:</div><div>Flying through the ether, on membrous wings of gray</div><div>They took my loved ones with them, to their planet far away</div><div>Their mandibles were clicking and their heads were changing hue</div><div>I knew they were going to come for me too</div><div><br /></div><div>Chorus:</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my father</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my brother</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my mother</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my family</div><div><br /></div><div>Verse:</div><div>One day out in the field, a Mi-Go took my brain</div><div>To be whisked off to Yuggoth, it's hard to explain</div><div>I'm disembodied, plugged into a strange device</div><div>The Black Goat of the Woods needs more sacrifice</div><div><br /></div><div>Chorus:</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my father</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my brother</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my mother</div><div>S.O.S., the Mi-Go took my family</div><div><br /></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhLzFjB8Uw1o1PPmpjTNjBzFZfaOG9a1ncn6RK7kp0zhtJD0cDbWZ_cHRbRUiIe1WXwiiC4gkH7IeIWujPETUsmCEAQCOCu7My3F23uwCdomkPbuV0PzOOPJAuw2gG8c2cM-FVzSaLkvztPuNtN5MS8yqe8tX9JeK-lAAVmgh7Fm8s3xBuA2FuH_Drf" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="512" data-original-width="512" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhLzFjB8Uw1o1PPmpjTNjBzFZfaOG9a1ncn6RK7kp0zhtJD0cDbWZ_cHRbRUiIe1WXwiiC4gkH7IeIWujPETUsmCEAQCOCu7My3F23uwCdomkPbuV0PzOOPJAuw2gG8c2cM-FVzSaLkvztPuNtN5MS8yqe8tX9JeK-lAAVmgh7Fm8s3xBuA2FuH_Drf=s16000" /></a></div><br /><h2 style="text-align: left;">Rats & Curr'lyeh</h2><div>I went to Innsmouth town, a place of fear and dread</div><div>The slithering, crawling townsfolk, they don't like rice or bread</div><div>But now I've travelled long, found a recipe from beyond</div><div>A dish to sell, to a slimy clientele</div><div><br /></div><div>Chorus:</div><div>Hurry, hurry, hurry!</div><div>Buy my rats and curry!</div><div>Buy my rats and curry!</div><div>So hurry, hurry, hurry!</div><div>Hurry, hurry, hurry!</div><div>Buy my rats and curry!</div><div>Buy one for two! Cultist price for you!</div><div><br /></div><div>Verse 2:</div><div>I know that you're curious, you want to try it out</div><div>But beware, this dish is cursed, it'll turn your world about</div><div>And send you to the Dreamlands, to walk under different stars</div><div>You'll end up behind asylum bars</div><div><br /></div><div>Chorus:</div><div>Hurry, hurry, hurry!</div><div>Buy my rats and curry!</div><div>Buy my rats and curry!</div><div>So hurry, hurry, hurry!</div><div>Hurry, hurry, hurry!</div><div>Buy my rats and curry!</div><div>You'll lose your mind, to somewhere out of time! </div><div><br /></div><div>Oh-eh-oh</div><div>Curry-nam-nam, curry-curry-curry-nam-nam</div><div>etc.</div><div><br /></div><div>Verse:</div><div>The meat is very local, I source it from my wall</div><div>And when I need more spices, give the Old One a Call</div><div>The colour of my curry, it's not yellow, it's not beige</div><div>I wish I could describe, but... Out of Space</div><div><br /></div><div>Oh-eh-oh</div><div>This is Dr. Dunwich!</div><div>Oh-eh-oh</div><div>Curry-nam-nam, curry-curry-nam-nam, curry-curry</div><div>etc.</div><div><br /></div><div>Chorus:</div><div>Hurry, hurry, hurry!</div><div>Buy my rats and curry!</div><div>Buy my rats and curry!</div><div>So hurry, hurry, hurry!</div><div>Hurry, hurry, hurry!</div><div>Buy my rats and curry!</div><div>So take a bite, reach new cosmic heights!</div></div><div><br /></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjf0iVZxML8VTT0YSUT9-GuNJiqKvUdaePjOHgJeJriPfq9IjuZI8969Zu8ZRDF7gECmnOQffex6eLTTkytZgenQn-bWfrrLPZq__-TiHZFpZYAwGNAbas7tv5QqfhYigh7ZFLe8t7wa1uGH6wRCA4OfqiLnCdMrOsHIOhcpr-uB7-s6ZZMN_BIBPWv" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="512" data-original-width="512" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjf0iVZxML8VTT0YSUT9-GuNJiqKvUdaePjOHgJeJriPfq9IjuZI8969Zu8ZRDF7gECmnOQffex6eLTTkytZgenQn-bWfrrLPZq__-TiHZFpZYAwGNAbas7tv5QqfhYigh7ZFLe8t7wa1uGH6wRCA4OfqiLnCdMrOsHIOhcpr-uB7-s6ZZMN_BIBPWv=s16000" /></a></div><br /><br /></div><div><i>Låttexter och artikelns inledning skrivna med assistans av <a href="https://chat.openai.com/" target="_blank">ChatGPT</a>. Bilder skapade med Stable Diffusion via <a href="https://beta.dreamstudio.ai/" target="_blank">DreamStudio</a>. Typsnitt: <a href="https://www.fontspace.com/nightmare-pills-font-f30706">NIGHTMARE PILLS av HeroFonts</a>. Ingen annan än bloggens (mänskliga) författare kan dessvärre åläggas ansvaret för grundidén.</i></div></div><p style="text-align: left;"></p>Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-52459887922029526642020-04-13T16:29:00.000+02:002020-04-13T16:29:34.839+02:00Bäst musik 2019Musik gör sig bäst på skiva - i alla fall i tider som dessa. Världen där ute känns lite mer postapokalyptisk än den brukar göra så här års runt det vanliga firandet av Zombiejesus. Så spika igen fönstren, bygg en tron av toarullar framför stereon, och slå på lite skön musik. Här följer de släpp som jag fastnade mest för från året som gick. Spellista på Google Play Music (#notsponsored) finns att hitta <a href="https://play.google.com/music/playlist/AMaBXynpJ2gvYMWDIjNmdl2QQtCe0malOGIVr-eNMYFGMhcjh5Y1zkVzadPohCR20VyEpMB9i_pCuQmEIf0cCqSC7ig-alWyTw%3D%3D">här</a>.<br />
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">20.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX_XcqqG7nco9fxeLmwmCJdT58ijXOhvPIqTzrY2IuxzDvjNCzgNCmitKPXdk2xdEZL8so9Pkddru-OJPSzTfcY2Sj0zzZbKkF8VUvv7kV4vLiQe0PzL-mVLunlqClLupwQekcBjVt2nE/s1600/7421249.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX_XcqqG7nco9fxeLmwmCJdT58ijXOhvPIqTzrY2IuxzDvjNCzgNCmitKPXdk2xdEZL8so9Pkddru-OJPSzTfcY2Sj0zzZbKkF8VUvv7kV4vLiQe0PzL-mVLunlqClLupwQekcBjVt2nE/s320/7421249.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Ultra Silvam</span></b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">The Spearwound Salvation</span></b><br />
<i>22 mars, Shadow Records</i><br />
<br />
Först ut har vi debutanterna Ultra Silvam, och här går det minsann undan i ett album som är rivigt, lagom kort, och väldigt svårt att inte digga. Blixtrande blast beats och skitiga gitarrer sprutar högljudd, energisk black metal ur högtalarna, nästan med antydningar mot punk. Det är aggressivt men fullt med grymma riff och spännande små melodiska slingor, ibland nästan lite folkliga. Texterna som gastas fram är härligt blasfemiska tirader på engelska och svenska.<br />
<br />
<i>Klövar klapprar i takt till satanisk änglaslakt</i><br />
<i>Likt ett monument över den ledes eviga makt</i><br />
<br />
Det där vill man ju ha broderat och hängt på väggen.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/dO5HLvi6m3k/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/dO5HLvi6m3k?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">19.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie_ii0WE_SOK32fIGpZlqa2ie068eGa7hWVnP4S7MubvANwUWJHNBLLcsRoP8NPHM-NFwGucaGrvbMtcPIKPKj9kQMIFPAmGLvSyXcYqcWNWqwGr0BHtpWAobH_6-nBVweZx6ZylGWviE/s1600/7586951.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1400" data-original-width="1400" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie_ii0WE_SOK32fIGpZlqa2ie068eGa7hWVnP4S7MubvANwUWJHNBLLcsRoP8NPHM-NFwGucaGrvbMtcPIKPKj9kQMIFPAmGLvSyXcYqcWNWqwGr0BHtpWAobH_6-nBVweZx6ZylGWviE/s320/7586951.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">black midi</span></b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">Schlagenheim</span></b><br />
<i>21 juni, Rough Trade Records</i><br />
<br />
Näst ut (vimmel)kantig, experimentell rock från London. Första låten "953" sätter standarden med ett ettrigt femtaktsriff över lite rundgång, plötsligt en halvtakts breakdown, en sidotung sextakt som snart jämnar ut sig, blir till akustiskt plock lagom till versen. Nästan normal musik en stund, sen 20 sekunder kakafoniskt kaos där alla instrument spelar så många olika toner samtidigt som möjligt, riffen igen i dubbel takt och sen världens ritardando ner till sirapshastighet, kompat med rundgång och akustiskt tremolo-oljud. Det var låt 1. Alla låtar är inte alls lika intensiva, i påföljande "Speedway" exempelvis blir det betydligt mera chill om än inte särskilt melodiskt, med lätt olycksbådande dissonanta ackord.<br />
<br />
Sången är väldigt egen med en udda inställning till melodi, frasering, och uttal på ett sätt som inte riktigt går att beskriva i text. Ibland repeteras någon fras om och om igen som om den fastnat ältandes i skallen, till exempel i "bmbmbm" som nästan bara består av olika permutationer av orden "She moves with a magnificent purpose" till ett trumkomp och en bas som hamrar ett B om och om igen.<br />
<br />
Lite konstigt, men med en fängslande dragningskraft.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/86NGJmUfRlM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/86NGJmUfRlM?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/q9_21p8BKbM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/q9_21p8BKbM?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br /></div>
</div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">18.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJPhTI5EN054w4Zj8rDLjkZYBweac9YjMlXMSgnn44eicM6G8TjsIz54qLbfjxCwZhrJro7KdjMdk3Wa9V9Cceind7uXY7kZXERbK0spsN2CWGtIiDFItqX6LUZBnDVGLeNOuxbUVVPaE/s1600/7461956.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJPhTI5EN054w4Zj8rDLjkZYBweac9YjMlXMSgnn44eicM6G8TjsIz54qLbfjxCwZhrJro7KdjMdk3Wa9V9Cceind7uXY7kZXERbK0spsN2CWGtIiDFItqX6LUZBnDVGLeNOuxbUVVPaE/s320/7461956.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Departure Chandelier</span></b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">Antichrist Rise to Power</span></b><br />
<i>5 april, Nuclear War Now! Productions</i><br />
<br />
Kanadensiska Departure Chandelier släpper sin första fullängdare, trettiofyra minuter simplistisk, melankolisk black metal som om tiden stannade någonstans på 90-talet. Låtarna består av ett par tre enkla, suggestiva riff kryddade med smakfulla, atmosfärhöjande fängelsehåle-syntar. Produktionen är rå men kudos för att man inte försöker dölja felspelen med dammsugarbrusigt kvasi-kassettbandsljud, utan allt hörs tydligt. Här tas nämligen inga omtagningar tills allt sitter som programmerat, utan små halkningar och ojämnheter bevaras för eftervärlden.<br />
<br />
Och sen så har vi det här med Napoleon. Japp, Departure Chandelier är alltså ett konceptband vars grej är den lille fransmannens liv och (framför allt) död… Med djävulsdyrkande undertoner... Med fantasieggande, låttitlar som "A Sacrifice to the Corsica Antichrist" eller "Outro (Exile on the Jagged Cliffs of Saint Helena)", och en besynnerlig omslagsbild, kan man inte göra annat än lyfta på både hatten och ögonbrynen åt det nyskapande ämnesvalet.</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/B81hgl8rUSM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/B81hgl8rUSM?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">17.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBp9WMzSOZDIFkOlVXLhu5HPC3FsMPkZFX4Tym5BwlQwfh-qd4sD2HSAlqZeVEcKzaDgvsQBeojaoNqrAtQH2rVNaDvUKR7trQgdYMuLFLUPo7Wc6uithWTRwb4ULMJ4F8-mbJqc-_FSo/s1600/7681387.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBp9WMzSOZDIFkOlVXLhu5HPC3FsMPkZFX4Tym5BwlQwfh-qd4sD2HSAlqZeVEcKzaDgvsQBeojaoNqrAtQH2rVNaDvUKR7trQgdYMuLFLUPo7Wc6uithWTRwb4ULMJ4F8-mbJqc-_FSo/s320/7681387.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">King Gizzard and the Lizard Wizard</b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">Infest the Rats' Nest</span></b><br />
<i>16 augusti, Flightless Records</i><br />
<br />
Sen har vi sjumannagruppen från Australien som vägrar stå still. Med en arbetsnarkomansk takt matar de ut album efter album, och aldrig två i samma musikgenre. Efter boogie-rock på <i>Fishing for Fishies</i>, släppte de samma år <i>Infest the Rats' Nest</i>, sitt första renodlade metal-album. Det serveras 9 låtar thrashig metal med klassiskt sound men en egen, lätt psykedelisk / progressiv, Gizzardsk prägel.<br />
<br />
Temat är omvärldsobservationer med science fiction-anstrykning i en semi-sammanhängande story. "Planet B" med sina tuggande thrashriff berättar hur jorden blir obeboelig av miljöförstöring, och "Mars for the Rich" en svängigare låt om hur de rika flytt den ruinerade jorden, till den röda planeten. Aggressiva "Organ Farmer" är lätt att läsa som en kommentar om köttindustrin och i Black Sabbath-gungiga "Superbug" härjar en antibiotikaresistent superbakterie. Efter att både jorden och Mars räknats ut som dystopier provar vi på B-sidan lyckan på Venus men Slayer-doftande "Hell" som avslutar skivan antyder att inte det heller slutar särskilt väl…</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/qtTi_uyYynA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/qtTi_uyYynA?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/i9qWYUH5x3k/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/i9qWYUH5x3k?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">16.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSWSKaumCXHvzKxTm_khiSlzgJxM_L2XBpPJn23-LYZnlpsMMHu1buxYUFDMdb9QtCp0oYmfJSg7gZ9_ZzDgapt371OaPCsXfiHJEuGfS9KUWprVMcEV3Dp8mH_lzNIg2WJI2Tp4oK64g/s1600/7654856.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSWSKaumCXHvzKxTm_khiSlzgJxM_L2XBpPJn23-LYZnlpsMMHu1buxYUFDMdb9QtCp0oYmfJSg7gZ9_ZzDgapt371OaPCsXfiHJEuGfS9KUWprVMcEV3Dp8mH_lzNIg2WJI2Tp4oK64g/s320/7654856.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Besvärjelsen</b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">Frost</span></b><br />
<i>9 augusti, Blues Funeral Recordings</i><br />
<br />
Till glädje är Besvärjelsen redan tillbaks med en drygt halvtimmeslång EP finfin stoner/psych. Fullängdaren <i>Vallmo</i> dessförinnan hade lite mera genrebredd, medan de fem spåren på denna EP håller sig hyfsat inom samma tempo och stil. Mindre doom denna gången. Men å andra sidan tusan om inte detta är ännu lite mera helgjutet och kvalitetssäkrat. Får ingen "bortklippta-låtar-från-fullängdaren"-känsla, utan snarare fem nya grymma idéer som pekar framåt. Tunggungande riff, riktigt snygga refränger, och fortsatt asbra sång. Vad mer kan man säga. Kör ba'.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/KzxaQ_10Kjg/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/KzxaQ_10Kjg?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/OXVeUZ_8PzE/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/OXVeUZ_8PzE?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">15.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_8mL9lxlYdWyOAUtada2YVrNYppHkOyywpiJI8KEf7duHW19_ITOqH47-v7laqd0cpXpOkNQV2swz1GakxzmLbfEJT7yTKupncH7Lc2YhnB3D9BJA1jK9or9H4p57pXuFwxLUPqGQ42I/s1600/7834712.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="939" data-original-width="939" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_8mL9lxlYdWyOAUtada2YVrNYppHkOyywpiJI8KEf7duHW19_ITOqH47-v7laqd0cpXpOkNQV2swz1GakxzmLbfEJT7yTKupncH7Lc2YhnB3D9BJA1jK9or9H4p57pXuFwxLUPqGQ42I/s320/7834712.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Nicole Sabouné</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Come My Love</b></span><br />
<i>15 november, Playground Music Scandinavia</i><br />
<div>
<br /></div>
Efter fem års paus är Nicole Sabouné tillbaks med ny musik. Men där 2015 års <i>Miman</i> var en mer goth-rockig historia med relativt gitarr- och trumdrivna låtar tar <i>Come My Love</i> en lite annan vändning. "Nowhere to Go" är neoklassisk darkwave med ekodränkta stråkar, piano, keyboard, och sparsam gitarr. Verserna är allvarliga men i refrängerna lyfter ackordföljden till svävande, eteriska höjder, till Sabounés supersnygga, melankoliska sångröst.<br />
<br />
"Keep It Inside" är liknande i stil, också väldigt bra, men i tredje spåret blir det andra bullar med en malande gotisk rocklåt, betydligt mer påminnande om <i>Miman</i> än övriga. Därefter titelspåret "Come My Love", en finstämd, stillsam, tröstande piano- och keyboard-baserad ballad.<br />
<br />
Och sen är det tyvärr slut! Japp, detta är bara en tjugo minuters EP till mitt stora förtret. Kort, men ack så bra.<br />
<br /></div>
<h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/VCPZSPcjY6g/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/VCPZSPcjY6g?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/VOesMEObZ4k/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/VOesMEObZ4k?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div style="font-family: inherit; font-size: medium; font-weight: 400;">
<br /></div>
</div>
</h2>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">14.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-jo1DUuqOR8UxutQWlRrLBA61Qz1n5cvLZ4D4sEtjOu3OBc8ZqOCVbbBa2WJtM4SoEKAqe7DIAsM5fHyIVflxyF3OLaw1QGBYrhzKVXiu7nTjtzS0z2jKPfdjR2sgBekeuZaEuwGKsF0/s1600/7378620.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-jo1DUuqOR8UxutQWlRrLBA61Qz1n5cvLZ4D4sEtjOu3OBc8ZqOCVbbBa2WJtM4SoEKAqe7DIAsM5fHyIVflxyF3OLaw1QGBYrhzKVXiu7nTjtzS0z2jKPfdjR2sgBekeuZaEuwGKsF0/s320/7378620.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Uboa</b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">The Origin of My Depression</span></b><br />
<i>14 februari</i><br />
<br />
Xandra "Uboa" Metcalf från Australien har gjort musik som nästan ingen lyssnat på sedan 2010, men plötsligt händer det, och 2019 fick <i>The Origin of My Depression</i> relativt stor uppmärksamhet runtom internet. Det är experimentell ambient / oljud som rör sig (ofta med abrupta kast) mellan lågmälda ljudmattor, oroväckande klickande och plongande ljud, desperat skrikande, lite flyktiga gitarrer, diverse klipp och småbitar, och väggar av dist och oljud som är så högljudda att de går rätt in i hjärnan. Riktigt bra ljud (i genren), ja förvånansvärt bra för att vara ett hittills totalt okänt enpersonsprojekt från Bandcamps obskyra djup. Albumet handlar om, med artistens egna ord, "dysphoria, suicide, transmedicalism, God, and late transitioning". Inte jätteupplyftande. Men kompromisslöst, självutlämnande, brutalt, bräckligt, finstämt, sorgset, desperat, låter bra, och träffar som en tegelsten.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/k2YZI4cD8rM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/k2YZI4cD8rM?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">13.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_rA7O-WUb6UZWvJ9_7uj0gm97tV_VvwjV-0LMmiYt0XPpXaQwpAs9E8FLGxKPVGKi813g5cZobBhY47LqUcBHxgj8BoCVOnWp4WzQB11J7Fhgft7vOymCIu2LHjzMJiTjwJiaQRNi5UI/s1600/7681395.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_rA7O-WUb6UZWvJ9_7uj0gm97tV_VvwjV-0LMmiYt0XPpXaQwpAs9E8FLGxKPVGKi813g5cZobBhY47LqUcBHxgj8BoCVOnWp4WzQB11J7Fhgft7vOymCIu2LHjzMJiTjwJiaQRNi5UI/s320/7681395.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Blanck Mass</b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">Animated Violence Mild</span></b><br />
<i>16 augusti, Sacred Bones Records</i><br />
<br />
Inte lika bra som förra fullängdaren <i>World Eater</i> från 2017, är Blanck Mass-släppet från 2019, <i>Animated Violence Mild</i>. Inte ens i närheten faktiskt. Men det visar sig att inte lika bra som något riktigt jäkla svinbra, är fortfarande… väldigt bra!<br />
<br />
Efter ett kort intro bär det av med "Death Drop", en industriell historia med distad ohörbar sång, men med en "refräng" med ett lite trance-igt syntriff. Nästa spår "House vs. House", tar trancen ett steg till, och drivs ännu mer av upplyftande melodier och sönderklippta sångsamplingar, en oväntat optimistisk riktning jämfört med den ofta annars mer dystopiska stämningen man vande sig vid från <i>World Eater</i>. "Hush Money" forsätter i samma ljusare stil innan läget åter blir lite mer aggressivt i "Love Is a Parasite" med sitt superdistade treackordsriff.<br />
<br />
Är detta World Eater 2? Jag skulle säga nej, det är definitivt sin egen grej, och det ska man nog vara glad för. Ser redan fram emot vad Benjamin John Power ska hitta på näst.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/pmMY35HlTAo/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/pmMY35HlTAo?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/7DJ12asti2k/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/7DJ12asti2k?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">12.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDCcqPUGFKV7VjFXQvL8ergP8C_H3uwHjm158ad26aLRc6C6zwCY1mkxXo2C-YQcmbfs7sUy4GW-j1_5MmjZXYlZTUIohJ005L3MPqiOZ6voVGKu3xZJ3wrhBQj6y-A1VIg9KOQGBp_4g/s1600/7606841.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDCcqPUGFKV7VjFXQvL8ergP8C_H3uwHjm158ad26aLRc6C6zwCY1mkxXo2C-YQcmbfs7sUy4GW-j1_5MmjZXYlZTUIohJ005L3MPqiOZ6voVGKu3xZJ3wrhBQj6y-A1VIg9KOQGBp_4g/s320/7606841.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-size: xx-large;"><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">מזמור</span></b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">Cairn</span></b><br />
<i>6 september, Gilead Media</i><br />
<br />
Ännu ett enpersonsband finner vi med מזמור (mizmor, "psalm" på hebreiska) vars enda medlem går under beteckningen A.L.N. Hans<i> Cairn</i> är inte en platta som råkade ha fyra låtar, utan ett enhetligt verk, en nihilistisk förklaring i fyra satser. I "Desert of Absurdity" finner sig berättaren i en absurd värld utan inneboende syfte, och söker efter mening utifrån ett vägskäl med tre vägar.<br />
<br />
<i>Three lie before me: faith, death, consent.</i><br />
<br />
I "Cairn to God" och "Cairn to Suicide" bygger berättaren ett röse (cairn) som en varning, vid de förstnämnda två "vägarna". Kanske som fången i en labyrint som ritar kritstreck på väggarna för inte gå i cirklar. För att i avslutande "The Narrowing Way" finna acceptans och skapa sin egen mening i universum.<br />
<br />
Eller, med färre ord: Nietzsche.<br />
<br />
Och musikaliskt? De fyra spåren är varsin monolit på mellan tio och arton minuter. Ibland matas det på med black metal i mellantempo, ibland långsam dödsdoom, och ibland närmar sig tempot stillastående i funeral- eller till och med drone-aktiga passager. Oavsett de olika tempon är ljudbilden alltid konsekvent, med tyngd och substans. Sången är ett riktigt kompetent, gutturalt growl men svänger också sig med vildvittretjut och andra utsvävningar ibland som livar upp (i jämförelse…).<br />
<br />
En tydlig vision från start till slut, detta är en riktigt genomtänkt och målmedveten skiva.</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/cd11gyQO0VU/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/cd11gyQO0VU?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/N4rmCITR8lM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/N4rmCITR8lM?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">11.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglgV5kSlTPqZMuuHAzln2173r1oEhnZ2VXKtJjYaU8Gt3IdAXQPKQmvtuCWdVU601jYBMMg2ZKGUiKdZQ2CfPkJulTRg9X8nFgKXQdSOoVf7Ty-2owpQYLiPTTGwgj7aZWkvKe1UZKhbY/s1600/7801324.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="665" data-original-width="596" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglgV5kSlTPqZMuuHAzln2173r1oEhnZ2VXKtJjYaU8Gt3IdAXQPKQmvtuCWdVU601jYBMMg2ZKGUiKdZQ2CfPkJulTRg9X8nFgKXQdSOoVf7Ty-2owpQYLiPTTGwgj7aZWkvKe1UZKhbY/s320/7801324.jpg" width="286" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Alcest</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Spiritual Instinct</b></span><br />
<i>25 oktober, Nuclear Blast</i><br />
<br />
Alcests drömska metall har fått något mer tyngd och rytm på senaste skivan jämfört med föregångaren <i>Kodama</i>, men är fortfarande omisskännligt Alcest. Lite mer riffighet, som "Protection" med sitt sextaktsriff i för-verserna. Det är inte många procent black metal den här gången. Majoriteten av sången är ren, med bara vissa små growl-passager här och där. Texterna är trösterik poesi på franska.<br />
<br />
<i>Les houles de la mer</i><br />
<i>Sont une armure</i><br />
<i>Nous protégeant</i><br />
<i>Lorsque le jour s’étrangle</i><br />
<br />
<i>(The swell of the sea</i><br />
<i>Is a suit of armor</i><br />
<i>To protect us</i><br />
<i>When day expires)</i><br />
<br />
Fint. Alcest har hittat sitt specifika sound och sedan ägnar man albumen åt att förfina det och göra ganska subtila variationer albumen emellan. Det duger gott.</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Tn7wvu8R4Wk/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Tn7wvu8R4Wk?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/69fnUZhV8SI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/69fnUZhV8SI?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">10.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJNxnm8rVVWuA49rxlVsxJWWBRF9My1y1ICfks9f5PyD2yTpDXjQQnYA8r9qdC_vzUwkckSQK7TJeB-mYhC7s5Okuh5E7UwsiAPVN2xf5nHu0U8bwNZBL-UkXkcNZrFFZc6HBDat3vKyc/s1600/7866363.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJNxnm8rVVWuA49rxlVsxJWWBRF9My1y1ICfks9f5PyD2yTpDXjQQnYA8r9qdC_vzUwkckSQK7TJeB-mYhC7s5Okuh5E7UwsiAPVN2xf5nHu0U8bwNZBL-UkXkcNZrFFZc6HBDat3vKyc/s320/7866363.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Lightning Bolt</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Sonic Citadel</b></span><br />
<i>11 oktober, Thrill Jockey Records</i><br />
<br />
Nu blir det annat oljud i skällan, när Rhode Island-borna i Lightning Bolt tar ton. Från första sekunden i "Blow to the Head" försöker oljudsrocken hamra sig igenom skallbenet på lyssnaren med överstyrda, dundrande pukvirvlar. Gitarrerna och sången som börjar skräna en melodi upp och ner, upp och ner, är även de distade till tusen. Det är sanslöst högljutt fast tydligt, aggressivt fast med noga måttad precision, intensivt men satiriskt lekfullt. I nämnda "Blow to the Head" frågar sig sångaren samma sak som Totalt Jävla Mörker år 2000: "Vem fan styr?" I "Air Conditioning" räknar han upp en lång önskelista med alla orimliga lyxprylar han önskar sig, över ett repeterande start-stopp-riff. Många låtar har ett sådant riff som spelas en väldans massa gånger med lite olika variationer. Men ibland spejsas det ut i mer abstrakta, flummiga, (men fortfarande lagom oljudande) psykedeliska strängbändningar. Trummorna är sjukt ösiga.<br />
<br />
<i>I, I want to rage until my dying day</i><br />
<i>And you, I would be psyched if you do the same</i></div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/BCAGgwaPiaE/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/BCAGgwaPiaE?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/PFHBQ9fOaz0/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/PFHBQ9fOaz0?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">9.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUB2EQc02H-8MiHIJxsLdiCMkZyvg8s0qvRdWESBa5_ER8ecE0GgUaK5rhhzwA9tXWdlYpMYQ_57BV9AI2RsA8YedFN62pcNzssCQMdoIdfKahI9AnZ7EWMh3sUds0Xh4weSVwJ6iJvIo/s1600/7218363.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUB2EQc02H-8MiHIJxsLdiCMkZyvg8s0qvRdWESBa5_ER8ecE0GgUaK5rhhzwA9tXWdlYpMYQ_57BV9AI2RsA8YedFN62pcNzssCQMdoIdfKahI9AnZ7EWMh3sUds0Xh4weSVwJ6iJvIo/s320/7218363.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">A Swarm of the Sun</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>The Woods</b></span><br />
<i>11 januari, Version Studio</i><br />
<br />
Erik Nilsson och Jakob Berglund har spelat post-rock sedan 2007 under epitetet A Swarm of the Sun och har aldrig släppt en besvikelse än så länge. Från den lite sludgigare begynnelsen med EP:n <i>The King of Everything</i> har tendensen för varje släpp pekat gradvis åt längre låtar, lägre tempo, och glesare arrangemang. På <i>The Woods</i> är vi nere på tre spår à 13 minuter styck. I första spåret "Blackout" spelar piano och cello en enslig melodi till regelbundna pukslag. Orgel smyger in, ren gitarr, sen ekodränkta post-rock-gitarrer med lite dist och trumkompet lägger till fler slag, och vips har det kommit smygande en monumental vägg av ljud.<br />
<br />
Först i nästa låt, titelspåret, kommer Erik Nilssons tystlåtna sång in i bilden, över nära stillastående orgelborduner. Efter några minuter börjar det plockas en gles gitarrslinga med evighetslångt eko, och… ni fattar galoppen. Lager läggs på lager till en dyster men delikat lasagne. A Swarm of the Suns tredje fullängdare är inget för den som har bråttom, men om man har lite tålamod är det en stämningsfull, mörk resa.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Z_0xkuus2-A/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Z_0xkuus2-A?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br /></div>
</div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">8.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvxkbNxyfymGZU53Fk0mX-f3Ig6X-Kjy3xRrdD7gAogIrGdSeYLSHwyS6qh2d60ohIzgsmGxVmNJbDLveSeqfNFPUNppeEAQJtFL__Arcz5v0wU-bs-bm4MXhq939XZvuF24W3PDxpE-w/s1600/7654333.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvxkbNxyfymGZU53Fk0mX-f3Ig6X-Kjy3xRrdD7gAogIrGdSeYLSHwyS6qh2d60ohIzgsmGxVmNJbDLveSeqfNFPUNppeEAQJtFL__Arcz5v0wU-bs-bm4MXhq939XZvuF24W3PDxpE-w/s320/7654333.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Cult of Luna</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>A Dawn to Fear</b></span><br />
<i>20 september, Metal Blade Records</i><br />
<br />
Det dröjer förvånansvärt kort in på första spåret "The Silent Man" innan Cult of Luna kommer till saken, med ett tungt riff och ett hårt obönhörligt drivande ¾ trumkomp med accent på varje fjärdedel. Man sugs effektivt rakt in i albumet. Men genren de verkar i definieras trots allt i termer av lååånga, expansiva, gradvis utvecklande låtar, och <i>A Dawn to Fear</i> visar sig inte heller vara ett undantag. Albumet är en mastodont på 79 minuter och det finns senare gott om utrymme för glesa, långsamma partier. Musiken följer lager-på-lager-principen för en detaljrik ljudbild som frammanar en karg och ödslig miljö. Omväxlande meditativt, melankoliskt, och brutalt. Cult of Luna bryter inte extremt mycket ny mark här, men gör det de gör med väldans hög kvalitet.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/3jD2EvFhxnQ/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/3jD2EvFhxnQ?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">7.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguBiH8655cCGE43u-pUhfeAKpj43DwM6NV-mqaVZ7BtoxTBk0kMjL9SaeIoXmM_np7dqOqt9qRMoH9QLzS3ncd5e0-ak4DbZ_buMkBM4fuYcVKgKDKKbJ1-FvxeTcfvuQxdL0_xsg8F_0/s1600/7299940.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguBiH8655cCGE43u-pUhfeAKpj43DwM6NV-mqaVZ7BtoxTBk0kMjL9SaeIoXmM_np7dqOqt9qRMoH9QLzS3ncd5e0-ak4DbZ_buMkBM4fuYcVKgKDKKbJ1-FvxeTcfvuQxdL0_xsg8F_0/s320/7299940.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">The Moth Gatherer</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Esoteric Oppression</b></span><br />
<i>22 februari, Agonia Records</i><br />
<br />
Denna Stockholmskvartett har onekligen tagit en eller annan sida ur Cult of Lunas katalog. Ställd invid <i>A Dawn to Fear</i> är <i>Esoteric Oppression</i> en aning mer svävande och mindre tryckande, stämningen är något mer melankolisk och något mindre aggressiv, och det är mer "post" i post-metall-lådan. Det bara mal och mal? Nja, mellan de tunga, krossande gitarrerna och growlandet av dystopiska texter lämnas det plats åt elektroniska svepande syntbrummanden och andra påhitt. Bandet har i tidigare alster trixat med luriga taktarter här och där, så även på detta album, speciellt på andra spåret "Motioneless in Oceania" med sitt polyrytmiska startriff och ⅞-takt framåt mitten. I "Utopia" permuteras ett ackord på ett sätt som för tankarna till Arvo Pärt's "Variations for the Healing of Arinushka". Med ett stort antal ljudlager bygger The Moth Gatherer upp en detaljrik och stämningsfullt massiv atmosfär.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/dpbLwjs37Jc/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/dpbLwjs37Jc?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/VvCDSc-ypfI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/VvCDSc-ypfI?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">6.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgb30cAA63crOMKCk2JhAPGTiATAaQQxkmdSb4m2zyllTJh9A1L0r4WpHltpTKey2h_xM-hEJ8SZwJsFCW6oKzldDK5o4pnaZMWvYRAD0OAr5qGmHW3QnPvX-JNNAQSkdA-VYh0R8edSyM/s1600/7734875.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="960" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgb30cAA63crOMKCk2JhAPGTiATAaQQxkmdSb4m2zyllTJh9A1L0r4WpHltpTKey2h_xM-hEJ8SZwJsFCW6oKzldDK5o4pnaZMWvYRAD0OAr5qGmHW3QnPvX-JNNAQSkdA-VYh0R8edSyM/s320/7734875.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Blood Incantation</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Hidden History of the Human Race</b></span><br />
<i>22 november, Dark Descent Records</i><br />
<br />
<i>Hidden History of the Human Race</i> påminner mig en del om mexikanska bandet The Chasm, även om det säkert finns andra mer välkända band jag hade kunnat namedroppa om jag varit bättre inlyssnad på äldre dödsmetall i den progressiva / tekniska skolan. Hur som helst rör det sig om genomkomponerade låtar med hög riffomsättning. Inte många takter spelar de galet duktiga musikerna i bandet samma riff, taktart, eller tempo innan de hittar på något annat. Det är också mitt enda klagomål, att ibland hör man ett fett riff i fyra sekunder som hade kunnat gå några varv till och sätta sig, men det sjuka är att nästan varenda nytt riff som följer är asbra ändå.<br />
<br />
Efter två tydligt dödsiga låtar spejsar vi till det i lämpligt betitlade "Inner Paths (To Outer Space)" där vi virvlar fram igenom någon kosmisk portal till ambienta syntmattor, ekosatt gitarrskrap och trummor.<br />
<br />
Fjärde spåret är lika lång som de tre första tillsammans, och har den <a href="https://hatpastorn.com/2017/01/11/kompetensutveckling-med-heidenhammer-del-1/">Bal-Sagothlånga</a> titeln "Awakening from the Dream of Existence to the Multidimensional Nature of Our Reality (Mirror of the Soul)". Det är en arton minuters mastodont med fler riff än vissa andra bands hela skivkatalog. Obligatorisk lyssning för döds-fans.<br />
<br />
Omslaget målat av Bruce Pennington är också jäkligt snyggt, föreställande en alien som <a href="https://hatpastorn.com/2020/03/28/att-ta-sig-en-funderare/">tar sig en funderare</a>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/FcYzciq9GVs/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/FcYzciq9GVs?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/9mZKpJPTbf8/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/9mZKpJPTbf8?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br /></div>
</div>
</div>
</div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">5.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoPP9k2VRb5Mm06aF_KlsIsemJWxpMxZk8dhXF2axNefsR_7AK6mqWP-vIsjmibmOUqqm1eWe8oMVjFXp43DGahp8s-IkmtfAeCA1B8FUqDc6i9dNJO-a08ikVYT8mntnuW04Q78SYx_8/s1600/7237022.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="400" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoPP9k2VRb5Mm06aF_KlsIsemJWxpMxZk8dhXF2axNefsR_7AK6mqWP-vIsjmibmOUqqm1eWe8oMVjFXp43DGahp8s-IkmtfAeCA1B8FUqDc6i9dNJO-a08ikVYT8mntnuW04Q78SYx_8/s320/7237022.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Swallow the Sun</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>When a Shadow Is Forced Into the Light</b></span><br />
<i>25 januari, Century Media</i><br />
<br />
Swallow the Sun tänder omedelbart intressets glödlampa i doom-lyssnarens frontallob, för titelspåret som inleder <i>When a Shadow Is Forced Into the Light</i> är något så oväntat som en doom metal-låt… i dur! Ja till stor del i alla fall. Finstämda verser med ren sång passerar in i triumferande refränger med growl och glittrande stråkar. Riktigt snyggt. Skrianden av tranor leder oss in i påföljande "The Crimson Crown", som är desto mer vemodig men riktigt vacker, en svinbra doom-ballad. Texten antyder en mytisk skapelseberättelse.<br />
<br />
<i>The crimson crown fell from the blood red sky</i><br />
<i>Through the golden clouds</i><br />
<i>Out from the crown grew mountains and the skies</i><br />
<i>Out from the diamond drops, the sea and stars</i><br />
<br />
Snygga, abstrakta, poetiska texter med naturnära motiv klär övriga låtar också. Efter det ambitiösa trippel-albumet <i>Songs From the North</i> för några år sen, har Swallow the Sun denna gång givetvis gjort ett enklare och mer fokuserat album, men med en hejdundrande kvalitet. Albumet är en närmast mästerlig uppvisning i doom som både är modern, atmosfärisk, vacker, och "catchy" med jävligt starka refränger.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/zEVHFtFUIss/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/zEVHFtFUIss?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/t9VeWHu6ztg/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/t9VeWHu6ztg?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">4.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAyj_VmoQ4ti_9JzxH_xaWVPVTkJTTgcbpXbspVoSuBx0FDYj4QZI4nfzt01f6oh3shhzPgnyuouSvqonhB0yoaDCfSnTBDumhp68j518ltYVr5CVmG45IrnE0KhlzzVh5p3HcXF3_SWI/s1600/7725575.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAyj_VmoQ4ti_9JzxH_xaWVPVTkJTTgcbpXbspVoSuBx0FDYj4QZI4nfzt01f6oh3shhzPgnyuouSvqonhB0yoaDCfSnTBDumhp68j518ltYVr5CVmG45IrnE0KhlzzVh5p3HcXF3_SWI/s320/7725575.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">clipping.</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>There Existed an Addiction to Blood</b></span><br />
<i>18 oktober, Sub Pop Records</i><br />
<br />
<i>By the Christians, it is written that in the black Myrthian age</i><br />
<i>There existed an addiction to blood</i><br />
<br />
Det klippet från en vampyrfilm från 1973 är ursprunget till titeln på detta album. Men alla filmmonster är metaforer för någonting, och det är främst helt levande människors blodlust som är albumets tema. Med ens stor dos skräckfilmsinspiration, med experimentella, industriella, distade, mörka, skruvade beats, och med svindlande bra flow, berättar hip hop-gruppen Clipping ett tiotal rysliga historier.<br />
<br />
Varje spår har sitt koncept och sin berättelse, samtidigt som allihop hänger samman i det övergripande temat om våld, blodsutgjutelse, och fasa. "Blood of the Fang" sätter ovan klipp och referenser från vampyrfilm, jämte en amerikansk historiebeskrivning om svart aktivism och vit rasism. "Nothing Is Safe" berättar om ett tillslag mot en knarkhåla från gangsternas perspektiv, över ett klinkande skräckfilmspiano och en mörk elektronisk basgång. Gruppens rappare Daveed Diggs beskriver tystnaden när alla ljus släcks, alla gömmer sig, väntar… och sen hur helvetet bryter lös, skotten börjar vina, fönstren exploderar… Man kan se det framför sig som en filmscen.<br />
<br />
Andra låtar är mer explicita och desto mer ohyggliga i tematik. "La Mala Ordina" är en till gansterfokuserad låt, och ännu ett exempel på referenser till skräck/thriller-film, med samma titel som en italiensk exploitation-film från 1972. Texten beskriver horribel tortyr och våld i maffiamiljö och slutar med att allt försvinner in i en vägg av brus och oljud som pågår i två minuter. "The Show" är en extremt obehaglig historia om internet-sänd live-tortyr. Och sen har vi "Story 7" som är ett rätt så rakt upp och ner skräckfilmsscenario, om en kvinna som förvandlas till en varulv, och nästan skojfriskt, jämfört med en del annat.<br />
<br />
Clipping växlar helt oförblommerat mellan låtar som uppenbarligen är djupt genomtänkta, referenstunga, och intellektuella, och andra där man blir desto mer osäker på om det finns någon djupare mening eller om de bara är gjorda för att vara så våldsamma och otäcka som möjligt. Men stämning, det sätter de i alla fall. Albumets sista ord handlar om någon som står vid en kant, ett stup, bokstavligt eller metaforiskt, vem vet.<br />
<br />
<i>Come on and rock, rock</i><br />
<i>Back to the edge and then up to the tip, it's not, not</i><br />
<i>Nice, the ropes are tight enough to hold but never burn</i><br />
<i>That would defeat the purpose, nothing beneath the surface</i><br />
<br />
Och sedan får vi lyssna till ett piano som brinner upp i arton minuter.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/fIrpLBShe1A/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/fIrpLBShe1A?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/s9EsHbqmjN4/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/s9EsHbqmjN4?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">3.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiVeZ-j2wJxnRyGTH7Sl41_06zIHsONw4v25KLT4hApZ7ioOqK-tfxalSz3EiJS35voC1XqS4PvT20UplcgQH85ZndPeTq-QpH1LR5ZLX_p4WLMZJFL6b6xw-nX3AbVnc-bQjCkTrQ580/s1600/7535242.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiVeZ-j2wJxnRyGTH7Sl41_06zIHsONw4v25KLT4hApZ7ioOqK-tfxalSz3EiJS35voC1XqS4PvT20UplcgQH85ZndPeTq-QpH1LR5ZLX_p4WLMZJFL6b6xw-nX3AbVnc-bQjCkTrQ580/s320/7535242.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Lingua Ignota</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Caligula</b></span><br />
<i>19 juli, Profound Lore Records</i><br />
<br />
Få album från förra året var lika suggestiva, mörka, och utlämnande som Lingua Ignotas <i>Caligula</i>. Klassisk liturgisk musik och psalmer blandas med industriellt oljud i majestätiska undergångsmarscher, och till det Kristin Hayters sång. Ja jävlar vilken sång. Ibland melodisk, stark, kraftfull, påminnande om sångare som Anna von Hausswolff och Lisa Gerrard, ibland desperat aggressivt skrik. Produktionen är även den galet bra på att hantera bredden av musikaliska uttryck från högljudda krascher och drön, distade vettlösa skrik, till cello, piano, och visksång. Väl exemplifierat av "If the Poison Won't Take You My Dogs Will". Texterna är personliga om övergrepp, hat, och hämnd.<br />
<br />
<i>The bitter blood of many foes sustains me</i><br />
<i>And heavy is my hammer, swinging 'round</i><br />
<i>And soft are their throats</i><br />
<i>And soft are their skulls</i><br />
<i>And fragrant is my many flower'd crown</i><br />
<br />
Pust. Ett utmanande album svårt att värja sig ifrån.</div>
</div>
</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/56SLCJ7Odzw/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/56SLCJ7Odzw?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/M1ZweG__q-w/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/M1ZweG__q-w?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">2.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFj6TOGl81gPA2PX4_s-KM3TUO4QFid6hJ7YNaYccXn58UQMI4HC8j_8QFcswdR25XTI1gheSB__1yxgvOoLZsrAxKnJAfSR1GXdELGx95xtn11v26J1N1xnr-GYoXTrZb7bgyp2pxFsg/s1600/7890634.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1076" data-original-width="1200" height="286" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFj6TOGl81gPA2PX4_s-KM3TUO4QFid6hJ7YNaYccXn58UQMI4HC8j_8QFcswdR25XTI1gheSB__1yxgvOoLZsrAxKnJAfSR1GXdELGx95xtn11v26J1N1xnr-GYoXTrZb7bgyp2pxFsg/s320/7890634.jpg" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Borknagar</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>True North</b></span><br />
<i>19 juli, Profound Lore Records</i><br />
<br />
"Norsk metal i de progressiva domänerna med rötterna i black metal-scenen" är ju nästan som en egen scen eller genre vid det här laget, och där har Borknagar jobbat på flitigt i uppåt 25 år även om jag inte kan kalla mig inlyssnad på katalogen. <i>True North</i> är hur som helst deras elfte album, och gör mig sugen på att kika bakåt, även om det visst skett några förändringar till detta släpp. En av deras tidigare tre sångare, Andreas "Vintersorg" Hedlund har hoppat av, vilket leder till att de två kvarvarande delar på bördan - Lars Nedland och Simen "ICS Vortex" Hestnæs, den senare även känd från Dimmu Borgir och Arcturus.<br />
<br />
Och sånginsatserna är verkligen grymt, grymt bra här. Från black metal-fräs till stilig tenorstämma. Efter bara några sekunders avlägsna åskknallar in i öppningsspåret "Thunderous" dundrar gitarrer igång med ett drivande trumkomp och texten:<br />
<br />
<i>Up high and far away, where the air is clear</i><br />
<i>A vast horizon shimmers</i><br />
<i>The cold wind seems to carry the light away</i><br />
<i>As the earth's rotation closes the day</i><br />
<i>Beyond the towering peaks</i><br />
<i>Recurring shadows bow deep</i><br />
<i>Into the raging rivers</i><br />
<br />
Låtarna är mellan fem och nio minuter långa. Musikaliska idéer återkommer med små variationer, eller i olika kontext med olika lager ovanpå och under. I "Up North" till exempel, lyssna på alla olika variationerna på melodin i gitarrerna. Vissa låtar är ösiga dängor som nämnda "Thunderous" och upplyftande, överjävligt driviga "Up North" med ICS snirkliga, episka "Up - NoooOOooOORTH!". Vissa långsammare och mer eftertänksamma som "Wild Father's Heart" och avslutande mystiska "Voices". "Into the White" är nog den "tyngsta" låten, men varenda en är välgjord.<br />
<br />
Texterna handlar om naturens majestät och storhet, om både människans och mänsklighetens relation till den. Temat är tydligt, begripligt, genomgående, genomtänkt, och rikt att ösa ur. Fan vad bra.</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/NAKWe0DkBsE/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/NAKWe0DkBsE?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/ksAcIrO1pHc/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/ksAcIrO1pHc?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">1.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbMYMM2EBwtdzo7iT4zPF-7Q9_iAsAQS_KcIyZ_cXe6WEIJyszLLNZAP_0Xw0ta-8FqnvjyYpv_4szNOTKXLKn9wnQV6XAovzU1MP2UKVQT1FrBkU6Wt_sUVRULPQ_uU8pn95-z7jEGlY/s1600/7824532.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbMYMM2EBwtdzo7iT4zPF-7Q9_iAsAQS_KcIyZ_cXe6WEIJyszLLNZAP_0Xw0ta-8FqnvjyYpv_4szNOTKXLKn9wnQV6XAovzU1MP2UKVQT1FrBkU6Wt_sUVRULPQ_uU8pn95-z7jEGlY/s320/7824532.png" width="320" /></a></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Liturgy</b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>H.A.Q.Q.</b></span><br />
<i>12 november</i><br />
<br />
Det finns olika sätt att innovera på, att skapa sig en egen nisch, när det gäller musik. Många artister kör "mixer"-metoden. Man tar två, tre, eller fler skilda genrer, och så blandar man dem till en helhet som ingen gjort tidigare.<br />
<br />
Detta är inte så Hunter Hunt-Hendrix, låtskrivare i Liturgy, jobbar. För honom handlar det mer om att uppfinna sitt helt eget musikaliska språk. "H.A.Q.Q." står för "Haelegen above Quality and Quantity" och Hendrix mål är att kanalisera en metafysisk filosofi som han uppfunnit, genom musiken. Eller nåt sånt... Man törs väl säga att grunden kommer ur black metal, men de övriga ingredienserna… De är svåra att härleda. Det påminner inte mycket om någonting annat som jag har hört i alla fall, ja, utom Liturgys tidigare album. Förra, <i>The Ark Work</i>, gick för mig över svårlyssningshetens gräns med sina pipande midi-syntar och konstig omelodisk halv-rappig sång. Dessa saknas tack och lov på H.A.Q.Q. Här bjuds dock på harpor, medeltida japanska flöjtar, stråkensemble, klockspel, och en och annan glitchig elektronisk effekt.<br />
<br />
Men det är ändå inte instrumenteringen som är mest speciell, utan kompositionerna. Detta är som modern klassisk musik, fast skriven för metal-orkester. "Pasaqalia" med sin repetitiva, polyrytmiska malande figur i rytmgitarrerna, medan stråkensemble spelar en vemodig melodi bakom. Slutet på "Virginity" med sina ljusa körer som sjunger en stegrande melodisk figur tillsammans med tremologitarrerna, tills det bryter loss i en sista supernova av intensitet. "God of Love" återupptar den rytmiska figuren från "Pasaqalia" fast på kör istället, och med ett upprepande sex toners arpeggio över.<br />
<br />
Taktarterna är inte bara komplexa, de är mer flytande än vad som är brukligt i rock eller metal. Trummorna, helt överjävligt trakterade av Leo Didkovsky, sitter liksom inte bara och håller takten, utan flyter med i kompositionernas intensitetgrader, fram och tillbaka. När virvlarna accelerar upp till helt vansinniga hastigheter uppgår de från rytminstrument till bara texturering.<br />
<br />
Att H.A.Q.Q. skulle knipa förstaplatsen var så gott som givet första gången jag hörde detta albums sluttoner klinga ut. Detta är nämligen något av det mest egna, unika, och innovativa som gjorts inom metal på vet ej hur länge.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/1dNmymSI8uQ/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/1dNmymSI8uQ?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/4FnxS8LzoUA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/4FnxS8LzoUA?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
Det var allt för den här gången. Håll till godo.</div>
</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-57347806632500597482019-03-12T23:16:00.000+01:002019-03-12T23:30:59.322+01:00Bäst musik 2018Woohoo, redan i mars är jag klar med listan över förra årets (2018) bästa musik! Som vanligt är det en topp 20-lista med de album och EPs som gått varmast hos mig, eller åtminstone föll mig varmast om hjärtat. Som vanligt har jag gjort en <a href="https://open.spotify.com/user/indridcold/playlist/47CxeTvsPIaoVGd3v5d8TH?si=_FntBiD3SVyKxZ5xdpzNIA"><b>Spotify-lista</b></a> för den som hatar Youtube, eller musikvideor. För mitt eget höga nöjes skulle har jag också gjort en <a href="https://open.spotify.com/user/indridcold/playlist/33FAkDvCquabWePH5xYOEm?si=IFNi3M9FQ66MUUhE_JX0Uw"><b>lista </b></a>över den bästa <i>inte</i> nya musik jag lyssnat på under 2018. Om man av någon anledning vill veta allt jag lyssnat på under hela året så finns alltihop <a href="https://rateyourmusic.com/collection/Zarquon/strm_relyear/2018/1"><b>här</b></a>.<br />
<br />
Men nu är det 2018 som gäller, vi kör igång, från det bra till det fantastiska:<br />
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">20.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6Tx6pVLphHc-6VfNJ18hUluA1R2ZQrcAK8mHtec_WqQEIkVG0LA8IfHfv55iumqt2zSMUJreMmgO-eZLJc5kq-Mlf_Nc3b9Qzn2_E_PJdhkXFeyUb23QilbI0mmMUrkBy16eh6YoO7jY/s1600/R-11843194-1523312115-7288.jpeg.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6Tx6pVLphHc-6VfNJ18hUluA1R2ZQrcAK8mHtec_WqQEIkVG0LA8IfHfv55iumqt2zSMUJreMmgO-eZLJc5kq-Mlf_Nc3b9Qzn2_E_PJdhkXFeyUb23QilbI0mmMUrkBy16eh6YoO7jY/s320/R-11843194-1523312115-7288.jpeg.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">The Crown</span></b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">Cobra Speed Venom</span></b><br />
<i>16 mars, Metal Blade Records</i><br />
<br />
Trollhättans dödsmetallpatrull The Crown inleder listan med sin nionde LP sedan starten 1990, och den tredje sedan omstarten 2010. De är tillbaks på sitt originalskivbolag Metal Blade Records efter en utflykt till Century Media. The Crown räknar jag till ett av mina favoritband, men om man ska vara ärlig (och det ska man ju på internet), har vi främst de äldre albumen att tacka för det medan Century Media-albumen inte har varit superspännande.<br />
<br />
Med <i>Cobra Speed Venom</i> har de dock åstadkommit det bästa sedan återuppståndelsen. Det är mer energi, och lite större dos thrash, i den melodiska dödsmetallen, än på de två föregående albumen, och stilen påminner om 2004 års <i>Crowned Unholy. S</i>nyggaste omslaget som någonsin prytt ett av deras album dessutom? Till nästa gång vill jag bara se dem våga klippa bort albumets två svagaste fillers och hellre låta det vara tio minuter kortare.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/UTse2M2F3KE/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/UTse2M2F3KE?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/PCe9qtABof8/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/PCe9qtABof8?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div style="text-align: right;">
<i><br /></i></div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">19.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeoq7Py6CG66dDUWIs4hA-pySsoiJbLaQg4s-VXr8DKfJXBqS35XTTWiMG3J6SIx8M6ZogXDT4Q3OEN36H3YmH1rHX7zcqhc306506H9DapfyRYcP_5IZzhyphenhyphenYASqBavvPFgbNVYTiJ4yE/s1600/a3131862172_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeoq7Py6CG66dDUWIs4hA-pySsoiJbLaQg4s-VXr8DKfJXBqS35XTTWiMG3J6SIx8M6ZogXDT4Q3OEN36H3YmH1rHX7zcqhc306506H9DapfyRYcP_5IZzhyphenhyphenYASqBavvPFgbNVYTiJ4yE/s320/a3131862172_10.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">A Forest of Stars</span></b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">Grave Mounds and Grave Mistakes</span></b><br />
<i>28 september, Lupus Lounge</i><br />
<i><br /></i>
Förra albumet, <i>Beware the Sword You Cannot See</i> tyckte jag var okej men inget jätteintressant, men nu jäklar har Manchesterborna skruvat upp knäppgökeriet så att man inte kan göra annat än att bli intresserad. Nån märklig mytologi där bandet är en gentlemannaklubb år 1898 har författats och omslaget föreställer en modellstad som man ska ha jobbat flera år med att bygga. Men det mest slående är den skruvade sångrösten som verkligen kör på alla cylindrar. Man vet aldrig vart "Mister Curse" (...?) ska ta vägen med sina oförutägbara, udda, och otroligt <i>engelska</i> ylanden, kraxanden, fräsanden, och mässanden. Texterna och låttitlarna dryper av svart humor och är fulla av lustiga ordvändningar. "Sunrise? Not-so-super-nova", "If the weather balloons we're all fucked", och lysande, "I really dig graves"... Sjätte spåret "Taken by the Sea" luftar till albumet, en lugn låt med violinisten Katie Stones betydligt mer normala stämma i centrum. I övrigt är allt ultrateatraliskt, med en rejäl glimt i ögat (hoppas jag), och underhållande hela vägen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/RPlkZcRlyNc/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/RPlkZcRlyNc?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/4FbIL7XogNs/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/4FbIL7XogNs?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">18.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6xa1KnLLvjIHBuBGR17Zmi2E_nxggtxcDv-7essFDrDymKU5hI-FDn8F8TqcjACGjzjDXpaSX_7htFVkHT9PyTFYo-wLO8dESvoMnD0xmc8hs6R6tXSEZahCiYAMMn64f3XgjPxKiVAE/s1600/6879457.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1024" data-original-width="1024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6xa1KnLLvjIHBuBGR17Zmi2E_nxggtxcDv-7essFDrDymKU5hI-FDn8F8TqcjACGjzjDXpaSX_7htFVkHT9PyTFYo-wLO8dESvoMnD0xmc8hs6R6tXSEZahCiYAMMn64f3XgjPxKiVAE/s320/6879457.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Besvärjelsen</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Vallmo</b></span><br />
<i>27 mars, Suicide Records</i><br />
<br />
Rullande i maklig takt lastade med ett stycke bastant, rökdimmig rock kommer Stockholmsbaserade Besvärjelsen med sin första fullängdare. Några spår är något mera upptempo som den hårdrockiga "Öken" och inledningsspåret "Mara" med sitt folkmusikriff, medan andra tar ned tempot där framför allt "Return to No Return" är rena doom-dängan.<br />
<br />
Texterna, varvade på svenska och engelska, framförs av sångaren Lea Amling Alazam med en släpig, genrelämplig, och ja, råcool röst, med de andra bandmedlemmarna på kör här och där. Summan av alla små utmärkande drag gör att man gärna lyssnar om på vad som annars hade varit ett rätt ordinärt stoner-album, och gärna har koll på vad Besvärjelsen kommer företa sig härnäst.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/FDsO-SZA1Fs/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/FDsO-SZA1Fs?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/cRhGPpQyb94/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/cRhGPpQyb94?feature=player_embedded" width="320"></iframe><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">17.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7W0WF43vFG6z0aPI2levYE1CQ33ZujPGy2IcGP2xLKSGnBfu4_hnoII3o8-_g8xhCNiqKKPLb9v58x1CaCXWQvuLp-vfHGTQexo1wLJszJqthbezFiBBPo8Jz5vgHPYfLSV3BKUqfQD8/s1600/7214026.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7W0WF43vFG6z0aPI2levYE1CQ33ZujPGy2IcGP2xLKSGnBfu4_hnoII3o8-_g8xhCNiqKKPLb9v58x1CaCXWQvuLp-vfHGTQexo1wLJszJqthbezFiBBPo8Jz5vgHPYfLSV3BKUqfQD8/s320/7214026.jpg" width="320" /></a></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjILPQp4rNGBXl3dlFBLpfCmYW1J2OL6Ic1VdkpomEHNDmiXTGrzGE0loljxTjrMyGxHmlsVjAcIEaiu__DD3fpQKX-6rzYmmrC0HyLYnb4-brkjFi94lTKMIGcEGpRIj_EdAp2ma9vSds/s1600/cover.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Det eviga leendet</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Lenience</b></span><br />
<i>26 oktober, Fallen Empire Records</i><br />
<br />
Bakom det seriöst läckra omslaget till hemlighetsfulla Det eviga leendets första utgåva <i>Lenience</i> hittar vi en sexrätters meny med väl balanserad black metal. Rå men kraftfull och tydlig ljudbild, och olycksbådande men tonala melodier. Sångstilen är mellanregistersvrål ifrån helsike, krispigt överstyrd. Smakfullt rumseko och syntar driver hem det kosmiskt anstrukna temat och ger karaktär. Lagom långt så man inte går därifrån hungrig men inte heller proppas alldeles övermätt. Kockarna sägs vara fem personer från Uppsalatrakten, annars är ingenting känt om bandet, men visst hoppas man på att de kokar ihop något nytt i framtiden. Jag vet inte heller varför det blev en matliknelse av det här. Kanske ska ta en macka. Riktigt bra är <i>Lenience </i>i alla fall.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/zMhZ-4PaQLc/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/zMhZ-4PaQLc?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">16.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9aHEf57sW42VFuF9SjTc4iHj5lXQEmMcVJqCI8PJnXJYxV9n6f4KopAjtJvnRsunZd6EFk3InYcMi-I_lO_p9wv4lC4KqdHv5GgQ_bIdlHGJIubPyIYtOOB8W5CvRKA-iHR8vxEsEBdY/s1600/6957642.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="1500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9aHEf57sW42VFuF9SjTc4iHj5lXQEmMcVJqCI8PJnXJYxV9n6f4KopAjtJvnRsunZd6EFk3InYcMi-I_lO_p9wv4lC4KqdHv5GgQ_bIdlHGJIubPyIYtOOB8W5CvRKA-iHR8vxEsEBdY/s320/6957642.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Svederna</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Svedjeland</b></span><br />
<i>20 april, Carnal Records</i><br />
<br />
Oj då, nu blev det två smålika album på raken. Men jag kan ju inte frisera den högst vetenskapligt framtagna listordningen för balansens skull. Så nu blir det ytterligare en skiva med svensk svartmetall. Nja, men stora olikheter finns faktiskt också här. Där ovan nämnda Eviga leende hade ett mer ekosatt rymdigt sound, är detta album mer som en kompakt granskog vars grenar örfilar en i ansiktet. Torrt välfyllt ljudspektra som gör att det inte går att lyssna på <i>Svedjeland</i> på medelvolym, utan det är HÖGLJUTT som gäller. Ljudet är krispigt som en dagsgammal skorpa, och varje ton och trumslag går fram genom märg och ben. Sången är superarg och distad, och texterna är högst egenartade, misantropiska utläggningar på värmländska med gott om märkliga rim och knasiga ordval. Klassiskt, men samtidigt udda och eget så det räcker.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/CM4TVfATxck/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/CM4TVfATxck?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/yOb841Aatpw/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/yOb841Aatpw?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">15.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjRCrCvY5wNjJu-O5AXVSpj-wFBMzWUNA9L1oZ-wWsnT-3FkbChV5XGPn0GCy68JkdFK40rYEbhoxVSK7Gff6cF3YZPcoAtdXRaRm1KntBRiuw_eN0mjJNu531XEYwEePmFIfRdsrmSmI/s1600/7254487.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjRCrCvY5wNjJu-O5AXVSpj-wFBMzWUNA9L1oZ-wWsnT-3FkbChV5XGPn0GCy68JkdFK40rYEbhoxVSK7Gff6cF3YZPcoAtdXRaRm1KntBRiuw_eN0mjJNu531XEYwEePmFIfRdsrmSmI/s320/7254487.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Beaten to Death</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Agronomicon</b></span><br />
<i>24 december, Mas-Kina Recordings</i><br />
<br />
Årets hårdaste julklapp stod Beaten to Death för. "BIID" manglar eklektisk grindcore med en svårmatchad energi. Att gitarristerna då och då brister ut i melodiska, upplyftande plock-slingor medan trummorna, basen, och sången fortsätter med oförminskat rens, är bandets mest karakteristiska egenskap. <i>Agronomicon </i>innehåller något mindre av denna ingrediens än tidigare verk men för den sakens skull har det inte blivit enkelspårig bröt-grind av alltihop, utan alla låtar är genomtänkta kompositioner med hågkomliga riff och sin egen rövsparkande karaktär. De skickar blinkningar till en mängd olika artister och musikstilar, ibland främst genom texten, ibland musikaliskt. Allt präglas av kreativitet och stor spelglädje, och bandet spelar in låtarna tillsammans på en och samma tagning. Dessutom, mig veterligen är det här första gången som norrmännen publicerar sina i princip helt ohörbara texter så att vi äntligen kan få veta vad som döljer sig bakom fantastiska låttitlar som "Gå, snuble, bli liggende", "Dere er herved oppløst", och "Havregubbens dolk".<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/7aPE9o86j7Q/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/7aPE9o86j7Q?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/s3R_IThnhcg/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/s3R_IThnhcg?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">14.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlF2P-FkLAPyR0utGaCn0YV19WQ2bt_jZKaaV7iYVLrTBgfBIRnKCplvS2FT2l6gaLgFkL-RTMc6FEdHFB-Ch2yYm8FtUZ5mwbUiLfdX2dL0YzCCDyD7Bk5Eb-YgthnlmwiIjrqqDNdlg/s1600/7160558.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlF2P-FkLAPyR0utGaCn0YV19WQ2bt_jZKaaV7iYVLrTBgfBIRnKCplvS2FT2l6gaLgFkL-RTMc6FEdHFB-Ch2yYm8FtUZ5mwbUiLfdX2dL0YzCCDyD7Bk5Eb-YgthnlmwiIjrqqDNdlg/s320/7160558.jpg" width="320" /></a><b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Imperial Triumphant</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Vile Luxury</b></span><br />
<i>13 juli, Gilead Media</i><br />
<br />
Efter en dryg minut av dissonant, orolig blåsorkester öppnar sig ett gap rakt ner till underjorden och en smutsig, kaotisk malström av svart metall (inte nödvändigtvis alltid svartmetall) dånar fram. Hemstaden New York har stått som konceptuell inspiration fast med mindre fokus på Broadway-glamour och mer på dess excesser och dekadens å ena sidan, och å andra sidan de som trampats ned i smutsen av andra på väg dit.<br />
<br />
Koncepten illustreras musikaliskt på genomtänkta sätt, exempelvis "Lower World" som beskriver människor som kuggar i ett obönhörligt maskineri, tuggar sig mekaniskt fram med ett entonigt Chug-Chug-Chug. New York porträtterar man inte gärna utan jazz, och sådana influenser blir det en hel del av på <i>Vile Luxury</i>, där centerstycket "Chernobyl Blues" kunde platsat på en Bohren & der Club of Gore-skiva, fram tills ett helvetiskt black metal-mangel bryter ut halvvägs in. Mörkt och rubbat.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/sNDuiaa_QrY/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/sNDuiaa_QrY?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/C1fs7KFZXMs/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/C1fs7KFZXMs?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">13.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSxxLBQSdFWlBv7HYMZDQ5eHZWApvI8egOOrZ6W4ku9PG2rFvndfz-pdETc8Zt-i_ogRscveIGFFTmilvwrEPl-xfg2_F3S1e1Eoa9YIzF5gL1lrnFS4eMmKNeZwedtkdji2ge6h5oYBg/s1600/7212075.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSxxLBQSdFWlBv7HYMZDQ5eHZWApvI8egOOrZ6W4ku9PG2rFvndfz-pdETc8Zt-i_ogRscveIGFFTmilvwrEPl-xfg2_F3S1e1Eoa9YIzF5gL1lrnFS4eMmKNeZwedtkdji2ge6h5oYBg/s320/7212075.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Dirge</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Lost Empyrean</b></span><br />
<i>14 december, Debemur Morti</i><br />
<br />
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här albumet. Dirge är ett post-metal-band från Frankrike (så det kanske uttalas "dirr-sché"?) och deras inte mindre än sjunde album, <i>Lost Empyrean</i>, är vanlig post-metal. Har man lyssnat på Isis, Cult of Luna och sånt där så vet man på ett ungefär hur det kommer att låta. Sex till nio minuters kompositioner, check. Repetitiva lätt synkoperade riff, check. Lite syntar, effektpedaler, och rena gitarrer, check. Kylig, expansiv ljudbild som ett arktiskt hav, check. Vrål och dyster ren sång, check. Allt sitter på sin rätta plats och jag gillar det helt enkelt jäkligt mycket!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/lHT70TMMUR4/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/lHT70TMMUR4?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/DUsUh2z8Tzw/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/DUsUh2z8Tzw?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">12.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjILPQp4rNGBXl3dlFBLpfCmYW1J2OL6Ic1VdkpomEHNDmiXTGrzGE0loljxTjrMyGxHmlsVjAcIEaiu__DD3fpQKX-6rzYmmrC0HyLYnb4-brkjFi94lTKMIGcEGpRIj_EdAp2ma9vSds/s1600/cover.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjILPQp4rNGBXl3dlFBLpfCmYW1J2OL6Ic1VdkpomEHNDmiXTGrzGE0loljxTjrMyGxHmlsVjAcIEaiu__DD3fpQKX-6rzYmmrC0HyLYnb4-brkjFi94lTKMIGcEGpRIj_EdAp2ma9vSds/s320/cover.jpg" width="320" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjILPQp4rNGBXl3dlFBLpfCmYW1J2OL6Ic1VdkpomEHNDmiXTGrzGE0loljxTjrMyGxHmlsVjAcIEaiu__DD3fpQKX-6rzYmmrC0HyLYnb4-brkjFi94lTKMIGcEGpRIj_EdAp2ma9vSds/s1600/cover.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Lubomyr Melnyk</span></b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">Fallen Trees</span></b><br />
<i>7 december, Erased Tapes Records</i><br />
<br />
71-årige Lubomyr Melnyk påstår sig vara världens snabbaste pianist, och har hittat på musikstilen "kontinuerlig musik" som beskrivs i, hm, filosofiska, spirituella termer på hans hemsida. Melnyk är en något udda figur definitivt, men det han helt enkelt gör är att spela jättesnabba arpeggion i en lång följd, med vardera handen. Resultatet är att pianot smälter ihop i en hypnotiskt invaggande musikmatta, som ett vattenfall eller en porlande vårflod av toner.<br />
<br />
Ja, natur-aspekten är tydlig i skivans koncept också. Huvudverket är stycket "Fallen Trees" i fem satser och är något av det minst rytmiska och mest "ambienta" på skivan, där stråk och sång här och där läggs till ljudlandskapet. Å andra sidan har vi den sentimentala "Barcarolle", med marginal det mest melodiska och "låt-lika" stycket. Mycket fint.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Xfl7kvC_mJ4/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Xfl7kvC_mJ4?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/H4As0tY42SU/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/H4As0tY42SU?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">11.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhp9J0UrXPddfP63KsSscrO4g_aFJ6emy7Se6xpezUVQi3td23b6i0GlAoToclMPbDR7QS6Vm2Auumeh2U55X6wCb5httmi7wfNpdmd6SQ1IyPvF9qdGE207w5gaPvCyQZEUUAsckibG8I/s1600/659-panopticon-the-scars-of-man-on-the-once-nameless-wilderness-part-1-dlp-1.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="1500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhp9J0UrXPddfP63KsSscrO4g_aFJ6emy7Se6xpezUVQi3td23b6i0GlAoToclMPbDR7QS6Vm2Auumeh2U55X6wCb5httmi7wfNpdmd6SQ1IyPvF9qdGE207w5gaPvCyQZEUUAsckibG8I/s320/659-panopticon-the-scars-of-man-on-the-once-nameless-wilderness-part-1-dlp-1.png" width="320" /></a></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjILPQp4rNGBXl3dlFBLpfCmYW1J2OL6Ic1VdkpomEHNDmiXTGrzGE0loljxTjrMyGxHmlsVjAcIEaiu__DD3fpQKX-6rzYmmrC0HyLYnb4-brkjFi94lTKMIGcEGpRIj_EdAp2ma9vSds/s1600/cover.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Panopticon</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>The Scars of Man on the Once Nameless Wilderness, Part 1</b></span><br />
<i>6 april, Nordvis</i><br />
<br />
Ingen årsbästalista är komplett utan minst ett album från Nordvis, och 2018 var det enmansbandet Austin "Panopticon" Lunn som var tillbaks med ett nytt album. Faktum är att det är ett dubbelalbum, där del 1 är hans speciella mix av atmosfärisk black metal och amerikansk folkmusik. Del 2 är däremot helt metal-lös folk/country. Inte direkt dåligt, men del 1 är för mig helt överlägsen och den enda som platsar på topp 20-listan.<br />
<br />
Del 1 är rätt bekant för den som lyssnat på Panopticon tidigare. I grunden känslofulla tremolomelodier och blastbeats, ovanpå det gott om melodisk lead-gitarr, och med folkliga passager bestående av fiol och akustisk gitarr inskjutna. Ett rikt sound med många lager. Allt spelat på ett inte slarvigt, men inte heller efterhandspolerat sätt, som får det att låta levande och musikaliskt. Konceptet är en elegi till förlust av vildmark. Det hela låter mycket som fyra år gamla <i>Roads to the North</i>, <i>o</i>ch eftersom det var 2014 års bästa album är det väldigt svårt att klaga på det.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/VDNStYpl4-c/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/VDNStYpl4-c?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/9TmgmenuyWg/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/9TmgmenuyWg?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">10.</span></h2>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span><br />
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8mirz4QAH6NRXw0savI8ZkcWQm3W_NlgoyASW_Z19xDHT51KEsbDM98Y0-QFjsTuQM9ND8fGa6V7xkWDnhco8PP0yULVR5lh1VT80tTiB7oPdXa1ZkqfsIhDOl2KzRvQAxngLrCylECw/s1600/6890748.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="960" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8mirz4QAH6NRXw0savI8ZkcWQm3W_NlgoyASW_Z19xDHT51KEsbDM98Y0-QFjsTuQM9ND8fGa6V7xkWDnhco8PP0yULVR5lh1VT80tTiB7oPdXa1ZkqfsIhDOl2KzRvQAxngLrCylECw/s320/6890748.jpg" width="320" /></a><b>INVSN</b></b></span></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>
</b></span><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Forever Rejected</b></span><br />
<i>16 mars, Dine Alone Music </i><br />
<br />
INVSN släppte ett skitbra album 2017 och redan 2018 var de tillbaks men denna gång med en EP. Som också är skitbra. Till stor del är det mer av samma som från The Beautiful Stories, väloljad lätt dansant post-punk med många lager, mycket eko, och enkel men av någon anledning så jävla bra sång. Kompositioner med grymt bra progression och refrängerna är sångvänliga. Det låter mindre argt än föregående års album, men fortfarande med ett visst mörker förstås. I mitten av EP:n har vi en mysig cover av Lana del Rey's "Love".</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/StlsK9chYQ0/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/StlsK9chYQ0?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/UOpUOUinL4Q/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/UOpUOUinL4Q?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">9.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfqSkWn9ialWhOcgTYNTioynkIqxIDMYP56-5dq5urltjx_AI5rhfEaMTtftZjTPwmJSwKOfPxqH33rg78QK9rR4osBDMYOlX0fei7h8U4NqL2mqKT0QHueKfWHycJENZDh6SbqWZnlaE/s1600/7077109.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfqSkWn9ialWhOcgTYNTioynkIqxIDMYP56-5dq5urltjx_AI5rhfEaMTtftZjTPwmJSwKOfPxqH33rg78QK9rR4osBDMYOlX0fei7h8U4NqL2mqKT0QHueKfWHycJENZDh6SbqWZnlaE/s320/7077109.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Bosse-de-Nage</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Further Still</b></span><br />
<i>14 september, The Flenser</i><br />
<br />
Denna San Francisco-kvartett har vi också behandlat tidigare i de här listorna. Post-black-hardcore-nånting med illavarslande tonföljder, desperata vrål, och helt jäkla galet bra trumspel. Jämfört med föregående <i>All Fours</i> är <i>Further Still</i> typ mer av samma, men nedtrimmat och fokuserat. Effekten är ett "närmre", tajt sound. "Dolorous Interlude" står i mitten som en andningspaus från frenesin med sina synt- och stråkborduner.<br />
<br />
Sångaren Bryan Mannings texter är fortsatt unika... Med ett neutralt, beskrivande språk målas surrealistiska, obehagliga scener upp. "The Trench" handlar om en värld där alla arbetar oavbrutet med att gräva ett ändlöst långt dike till horisonten. "Vestiges" om ett barns skrik som tar fysisk form och flyger iväg. "Listless" nåt jätteäckligt om röda små spindlar i halsgropen, som man nästan är glad är omöjligt att uppfatta när man lyssnar på själva låten.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/qfWfzI2Tfxo/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/qfWfzI2Tfxo?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/QspuM18A9lA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/QspuM18A9lA?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">8.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLgmet5FSHRuO9bhh5jo0NrWqOilcCG2Jdo2qKewJM1atFcw505hDNhM6wGtF49R04awCgxLLhKgUCNtp40QeN-kk8FAajwqDfAZEFJZkN3Pnq1V_4eyj8VQa1IISOLvXFe48y0KmxwcE/s1600/a1525287764_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLgmet5FSHRuO9bhh5jo0NrWqOilcCG2Jdo2qKewJM1atFcw505hDNhM6wGtF49R04awCgxLLhKgUCNtp40QeN-kk8FAajwqDfAZEFJZkN3Pnq1V_4eyj8VQa1IISOLvXFe48y0KmxwcE/s320/a1525287764_10.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Portal</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>ION</b></span><br />
<i>26 januari, Profound Lore</i><br />
<br />
Eller ska det vara <i>I√º⁄ₙ</i>? Det tog mig längre tid att lista ut hur man skriver det där än att skriva resten av denna recension. Australiska Portal har sinnesförvirrat lyssnarna sedan 1994 med experimentell extradimensionell dödsmetall. På <i>ION </i>har ljudet förvånansvärt förändrats, och städats upp från marianergravs-murkigheten från <i>Vexovoid</i> till ett ljusare ljud där gitarrernas riff nu hörs tydligare. Men tonföljderna man får höra är fortfarande så oortodoxa så det känns som att man saknar ett par dimensioner när man lyssnar på dem. Kaotiska kast mellan kromatiska, atonala klättranden runt på gitarrhalsen knyts till en matematisk knut. Allt är oregelbundet och osymmetriskt. I "Phreqs" degraderar låten halvvägs till en kromatiskt sjunkande slinga där lager läggs på lager tills det låter som att man faller ner för ett svart hål medan universum vecklar ihop sig. Om man tycker resten av albumet är klurigt att lyssna på, så är mellanspelet "Spores" bara en distad vägg av diskant pulvriserat oljud. Sången är genomgående en mystisk, omänsklig visk-growl. Portal liknar inte mycket annat.<br />
<br />
<div class="separator" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; clear: both; color: black; font-family: "Times New Roman"; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin: 0px; orphans: 2; text-align: start; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/_t2WxvXYIbA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/_t2WxvXYIbA?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/1L9WYtd9swc/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/1L9WYtd9swc?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; clear: both; color: black; font-family: "Times New Roman"; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin: 0px; orphans: 2; text-align: start; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
</div>
<div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">7.</span></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKvVZtXtBzwTwGk8VVnQSk9YvPuuxXuZhioAAGws6ta5yJw2ypCYLdDyrXxPVX5cLa6Tg0cJwvbO8nRea2kSNjVD6EFvX30JiDHdJPi9pX3DmfQ0hUaQ5BGmd_UIP_gcthhYZO-bNI6zg/s1600/mbid-7c71c05d-82b0-44ba-a53a-4f6f760e12a8-20342553832.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKvVZtXtBzwTwGk8VVnQSk9YvPuuxXuZhioAAGws6ta5yJw2ypCYLdDyrXxPVX5cLa6Tg0cJwvbO8nRea2kSNjVD6EFvX30JiDHdJPi9pX3DmfQ0hUaQ5BGmd_UIP_gcthhYZO-bNI6zg/s320/mbid-7c71c05d-82b0-44ba-a53a-4f6f760e12a8-20342553832.jpg" width="320" /></a></b></span></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Rivers of Nihil</b></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Where Owls Know My Name</b></span><br />
<i>16 mars, Metal Blade Records </i><br />
<br />
Nu till den nya bekanstskapen Rivers of Nihil. Nya för mig, för två album har det visst blivit innan <i>Where Owls Know My Name</i>. Det handlar om progressiv dödsmetall / djent. Det går undan, och det är tekniskt. Trummorna ligger högt i mixen så att varje slag i trummisens frenetiska fills och figurer sitter som en smäck i trumhinnan. Basen är också mixad så den hörs tydligt, vilket är trevligt eftersom basisten trakterar en sexsträngad lyra med stor fingerfärdighet och gott om påhitt. Jazzinfluerade progg-rockiga partier med saxofon och nedskruvad dist varierar upp.<br />
<br />
Den svaga punkten skulle nästan vara sången, som är ganska ordinär, modern core-growl, men det funkar och är bra för texthörningen. Musik av den här typen brukar jag inte direkt avsky, men inte alltid älska heller, då jag tycker det ibland degenererar till teknisk uppvisning som är tråkig att lyssna på. Men Rivers of Nihil hittar en riktigt skön blandning. Brutala riff, schyssta ackordföljder, vilda trum- och basfigurer med laserprecision, och spejsade lugnare partier.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Es35XYlKNnA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Es35XYlKNnA?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/N6_WKGTeWH8/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/N6_WKGTeWH8?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div>
<div>
</div>
</div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">6.</span></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_mmnEyCU-phLzyINPg0mf446qD8-b5boVvd6HK2EQlvtoOY6jCSBaZcQSru36Rtd5Y_0QaZogs8Gq142hUrty7GkyVVODerE9dwmLRP2g4B36tZyy6N495dZiYdnWqWwbj0usqNpVi9A/s1600/mbid-70be51c9-38e9-4e01-b1bf-b64d1536d284-20438999324.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_mmnEyCU-phLzyINPg0mf446qD8-b5boVvd6HK2EQlvtoOY6jCSBaZcQSru36Rtd5Y_0QaZogs8Gq142hUrty7GkyVVODerE9dwmLRP2g4B36tZyy6N495dZiYdnWqWwbj0usqNpVi9A/s320/mbid-70be51c9-38e9-4e01-b1bf-b64d1536d284-20438999324.jpg" width="320" /></a></b></span></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Anaal Nathrakh</b></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>A New Kind of Horror</b></span><br />
<i>28 september, Metal Blade Records </i><br />
<br />
Anaal Nathrakh spelar tokmanglande black metal med inslag av industriell metal, lite orkester och kör, och allehanda oljud. Inte bara texternas tema är undergång och krig utan hela ljudpaketet uttrycker krigets kaos. Men missförstå inte - det här är inga macho-texter om krigsfantasier.<br />
<br />
"Obscene as Cancer" tar sin titel och sin refrängtext från en dikt som brittiske soldaten Wildred Owen skrev under första världskriget, där han beskriver fasorna som han ser i varje mardröm. Det går rysningar när Dave Hunt sjunger "In all my dreams, before my helpless sight, he plunges at me", och sen fult, skitigt growlande, "guttering - choking - drowning!" "Forward!" använder maskingevärseld som ett rytminstrument, och handlar om hur unga män tvingas / lockas ut i döden med lögner och hot. Andra låtar är svartsynta förutsägelser om framtiden.<br />
<br />
Sången är lysande, med stor variation. Ren sång från tårna, smutsigt distat growl, höga ljusa growl, och otippad falsettsång à la King Diamond på bl.a. "The Reek of Fear"! Det är just den här mixen mellan totalt mangel och oljud å ena sidan, och starkt melodiarbete å andra sidan, som gör <i>A New Kind of Horror</i> riktigt bra. Både ultra-aggressiv och förtvivlad reflektion över mänsklighetens mörka sidor.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/SyHHUImw-VM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/SyHHUImw-VM?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/bNzXgE6Nu1M/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/bNzXgE6Nu1M?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">5.</span></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxfukXkULppPX-f9XraTpcl5GOZeKhaDl-GJl6zHkZFMwsIQhyphenhyphenh2OhpCqe3zs2i8ucHn886cNAihu28jZ3jup2eStjiyiSbDX86NGJSTt9IJJK_eJIE7G18onvk-eiILhRO5d-Qp-pOUg/s1600/7094224.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxfukXkULppPX-f9XraTpcl5GOZeKhaDl-GJl6zHkZFMwsIQhyphenhyphenh2OhpCqe3zs2i8ucHn886cNAihu28jZ3jup2eStjiyiSbDX86NGJSTt9IJJK_eJIE7G18onvk-eiILhRO5d-Qp-pOUg/s320/7094224.jpg" width="320" /></a></b></span></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Behemoth</b></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>I Loved You at Your Darkest</b></span><br />
<i>5 oktober, Nuclear Blast et al. </i><br />
<br />
Behemoth har varit ett husnamn inom extrem metal i flera decennier vid det här laget. De bildades 1991 och gick från ren black metal till att börja blanda in death metal i slutet på nittiotalet, för att till slut bli nästan ren death metal istället.<br />
<br />
Men på deras senaste album har de tagit ännu en kursändring. Redan från skivans titel blir man extra intresserad med det överraskande <i>I Loved You at Your Darkest </i>(tidigare album har haft titlar som <i>Satanica, Demigod, Evangelion</i>, och <i>The Satanist</i>...). Det är det minst dödsmetalliga som Behemoth varit på decennier, och det mest gotiska någonsin. Utöver Nergals alltid närvarande mediumljusa growl, förekommer lite körande, t.ex. mässande bakgrundssång i "Bartzabel" och en barnkör som skanderar olika namn på Kristus och "I shall not forgive!" i skivans intro. Hur man lyckades få en barnkör att ställa upp på detta i katolicismens högborg Polen, är en gåta bara det.<br />
<br />
Religion ja. Behemoth är inga superfans av kristendomen, och är gärna tydliga om den saken. Men blasfemiska teman i metal har väl ingen relevans annat än som skoj och underhållning numera? Det kanske vi kan tycka i ett mer sekulariserat land som vårt, men 2012 ställdes Nergal själv inför rätta i Polen för "blasfemi" för att ha rivit isär en bibel. Jag skulle tro att Behemoth tar sin antikristendom med stor seriositet. Detta är välspelad, genomtänkt, konstnärligt inspirerad musik och text, och det bästa Behemoth gjort minst sedan <i>Satanica</i> från 1999, kanske någonsin.<br />
<br />
<i>(Bägge videorna är </i><b>oerhört </b><i>NSFW (ej säker för arbetsplatsen, som man säger). De är antagligen inget du bör köra som kvällsfilm för barnen heller.)</i><br />
<i><br /></i>
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/iI2y_mi7jDI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/iI2y_mi7jDI?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/ZjYIRui5gtY/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/ZjYIRui5gtY?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">4.</span></h2>
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYO_Ex_0xoqkRzppc1nf7Rux05lsVk5LW_xJAOSGrNN-cRRX9vyoTi5bbx84zGrBp-FyRUetdfZ47EOaddzWjMngSzj8NOm4zxuNXx4qkY5dU0wXKM320kSQMa7QAYK8vuWvsCr8m5jCg/s1600/a2571377543_10.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYO_Ex_0xoqkRzppc1nf7Rux05lsVk5LW_xJAOSGrNN-cRRX9vyoTi5bbx84zGrBp-FyRUetdfZ47EOaddzWjMngSzj8NOm4zxuNXx4qkY5dU0wXKM320kSQMa7QAYK8vuWvsCr8m5jCg/s320/a2571377543_10.jpg" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Carpenter Brut</b></span><br />
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Leather Teeth</b></span><br />
<i>22 februari, No Quarter Prod</i><br />
<br />
Har vi nått peak 80-talsnostalgi ännu? Kanske. Antagligen. Men än finns det att hämta, hos franska Carpenter Brut och hans första regelrätta fullängdsalbum, då 2015 års <i>Trilogy </i>egentligen är en EP-samling.<br />
<br />
I <i>Leather Teeth</i> blir det några täta, fläskiga synt-bangers i stil med landsmannen Perturbator och Carpenters egna tidigare verk, till exempel öppningsspåret "Leather Teeth", och diaboliska "Inferno Galore". Men det förekommer också en hel del ostig elgitarr runt om på albumet, där höjdpunkten är när Carpenter Brut går total hårsprejsmetal med fantastiska "Beware the Beast"! "Sunday Lunch" med sin svettblöta elgitarr och saxofon låter som vinjettmusiken till någon bortglömd TV-serie.<br />
<br />
Skivan är ett konceptalbum tänkt som soundtracket till en fiktiv slasherfilm. Varje låt har en (<i>otroligt barnförbjuden!</i>) musikvideo, som alla hänger ihop i ett "Carpenter Brut-universum" och berättar en historia om den fiktiva staden Midwich, en seriemördare på vift, hårdrocksstjärnan "Bret Halford", och en satanisk kult. <i>Leather Teeth</i> plockar från olika flugor och företeelser som det rosaskimrande årtiondet hade att erbjuda, och destillerar ett härligt 80-talskoncentrat.<br />
<br />
<i>(Som sagt.</i><i> Högra videon, "Beware the Beast" är en av de snällare men fortfarande NSFW och inte ett lysande exempel på barnfilm. Den vänstra videon är en regisserad liveshow och </i>nästan<i> harmlös.)</i></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<h2>
<div class="separator" style="clear: both;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/LVnJsLiK4hc/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/LVnJsLiK4hc?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/98DDgbtE-eU/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/98DDgbtE-eU?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
</h2>
<div>
</div>
</div>
</div>
</div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">3.</span></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0yl5TN73F2_EDchoSwmDgzpMIOKMbyR64u9WUarlpoiP9-m7ltbmnOI9BOl4rHiG-k6_C7CDXHWtMMFGD1H1gSbvXFUqFpNPDfdUxwoXtmK69IoPvePO32lKT5WJVCcsQthT9w9HeAfY/s1600/mbid-4ae0399f-7482-4e1b-9baa-af9d56ed216b-19847300464.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="720" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0yl5TN73F2_EDchoSwmDgzpMIOKMbyR64u9WUarlpoiP9-m7ltbmnOI9BOl4rHiG-k6_C7CDXHWtMMFGD1H1gSbvXFUqFpNPDfdUxwoXtmK69IoPvePO32lKT5WJVCcsQthT9w9HeAfY/s320/mbid-4ae0399f-7482-4e1b-9baa-af9d56ed216b-19847300464.jpg" width="320" /></a></b></span></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Mark Kozelek</b></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Mark Kozelek</b></span><br />
<i>11 maj, Caldo Verde Records </i><br />
<br />
Mark Kozelek var med på 2017-listan också, men då under namnet Sun Kil Moon med det orimliga två timmars eposet <i>Common as Light and Love Are Red Valleys of Blood</i>. 2018 släppte den flitiga singer-songwritern både ett nytt Sun Kil Moon-album och detta självbetitlade under sitt riktiga namn, och <i>Mark Kozelek</i> är definitivt det jag gillar bäst av de två.<br />
<br />
Jämfört med Sun Kil Moon's senaste verk har detta samma oerhört detaljerade, planlösa texter, fulla med sidospår och associationer. Det är samma prat-sång, och fortfarande långa, repetitiva låtar där inte så mycket händer. Skillnader finns också, det här är betydligt mer avskalat och enkelt. För det mesta är gitarr det enda ackompanjemanget. Texterna känns lite mer "rytmiska" och är också lite... roligare? På något sätt gör de minimala arrangemangen detta mer "finstämt" än Sun Kil Moon, och det framstår som lättlyssnat och avslappnat i jämförelse. Detta album är ju bara 90 minuter långt också, så i princip en EP... De enkla gitarrackompanjemangen är stämningsfulla medan Mark berättar sina anekdoter om allt mellan himmel och jord. Gillar skarpt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/JP59YLOHPyo/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/JP59YLOHPyo?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/-feXQuGSaW8/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/-feXQuGSaW8?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">2.</span></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-xlBNoceKFRZOeQ6Nx4bQX0xsxchVqli2CiwrnzP4HGcpfLDzrDmBksRIeUle0LoHtZLMG_4ToJZn0yr84OXscaSmBdb1sQvTsg7mImjaS5ibVLDHkBl25M-87JWmczB0Fy85etE1GiA/s1600/mbid-5af8ebf3-27d9-4bcf-b72a-e449eb081f8e-19492176369.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-xlBNoceKFRZOeQ6Nx4bQX0xsxchVqli2CiwrnzP4HGcpfLDzrDmBksRIeUle0LoHtZLMG_4ToJZn0yr84OXscaSmBdb1sQvTsg7mImjaS5ibVLDHkBl25M-87JWmczB0Fy85etE1GiA/s320/mbid-5af8ebf3-27d9-4bcf-b72a-e449eb081f8e-19492176369.jpg" width="320" /></a></b></span></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Anna von Hausswolff</b></span></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Dead Magic</b></span><br />
<i>2 mars, City Slang </i><br />
<br />
Anna von Hausswolff har spelat in sedan 2010, men <i>Dead Magic</i> är det första som hamnat på min radar. Och det är ju synd för det här är hur bra som helst. Två saker utmärker sig mer än resten: För det första kyrkorgel. När jag lyssnar hastigt på lite av bakkatalogen verkar det som att tidigare skivor har varit än mer orgel-drivna historier. Här är den ett av många instrument och dominerar inte, men ger ändå en speciell prägel. I solo-orgel-stycket "The Marble Eye" hypnotiserar von Hausswolff lyssnaren med arpeggio-malande och en mörkt majestätisk melodi. I avslutande "Källans återuppståndelse" lägger orgel och synt an evighetslånga tonmattor som försätter en i stillhet.<br />
<br />
För det andra har vi sången. Herrejävlar, sången. Kraftfull, uttrycksfull, med enorm dynamik och stort omfång. I "The Mysterious Vanishing of Electra" bältas texten fram med en raspig röst på maxvolym, och emellanåt skickar hon iväg enorma tjut som framkallar kalla kårar. I första delen av "The Truth, the Glow, the Fall" sjunger hon lågmält, eteriskt och överdubbat med stämmor till den långsamt stigande och sjunkande orgeln medan fiolkvittranden ekar som vilsna fåglar. I början av "Ugly and Vengeful" mumlas en ohörbar besvärjelse om och om.<br />
<br />
Musik som skapar en egen liten värld.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Nre0hcDz5TI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Nre0hcDz5TI?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/9noLKH9ND0U/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/9noLKH9ND0U?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">1.</span></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi43HyvMspksifw-_yGSlCa6PVzEjt4hNuMqD3z2cz6zpcRPjWSLJq-o4ou_jNyfk5U-WjWCV3WmHXQAsjE5mcqxiMNHT-7oE5JkWiNFJQPH4kKqlT1GriPZyNP8onnGqOtowzZY-t9uac/s1600/mbid-1390ceef-1a9f-4540-b701-170318a7b868-20740540258.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi43HyvMspksifw-_yGSlCa6PVzEjt4hNuMqD3z2cz6zpcRPjWSLJq-o4ou_jNyfk5U-WjWCV3WmHXQAsjE5mcqxiMNHT-7oE5JkWiNFJQPH4kKqlT1GriPZyNP8onnGqOtowzZY-t9uac/s320/mbid-1390ceef-1a9f-4540-b701-170318a7b868-20740540258.jpg" width="320" /></a></b></span></div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Daughters</b></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>You Won't Get What You Want</b></span><br />
<i>26 oktober, Ipecac Recordings </i><br />
<br />
Årets mest obehagliga och suggestiva album kom inte från nåt extrembrutalt tekniskt dödsdoomcore-band, utan från Rhode Island, där noise-rockarna Daughters huserar. Melodier och sånt, det är överskattat va? Här består instrumenteringen mestadels av lager på lager av metalliska klonganden och banganden, oharmoniska förvrängda gitarrackord, dundrande trummor, tjutande som av sirener, och rundgång. Sången är ett anti-melodiskt ropande.<br />
<br />
Ibland blir det ändå lite melodier, som i refrängen till "Satan in the Wait", när Alexis Marshall "sjunger" "This world is OPENING UP!" över en glänsande melodi. På "Less Sex" tar oljuden ett steg tillbaka för att släppa fram en regelbunden basgång och Marshalls faktiskt riktiga sång den här gången. "The Reason They Hate Me" är det spår som mest liknar en vanlig rocklåt med vers-refräng-brygga-struktur, faktiska riff och såna grejer, som ett Nine Inch Nails uppskruvat till elva.<br />
<br />
Albumets stämning blir inte mindre obehaglig allt efterhand. "Ocean Song" berättar om "Paul" som helt plötsligt en vanlig dag tappar greppet, drabbas av panik, och ja, springer iväg till havet? Till ljudet av en mekanisk rytm, och i slutet, en raspig distorsion som bara stegrar i volym. Avslutande "Guest House" manglar och dundrar obönhörligt medan Marshall sjunger om ett hus han till varje pris måste ta sig in i, men alla ingångar är låsta. "Let me in!" - mer och mer desperat medan musiken stegras - "Let me in! Let me in!".<br />
<br />
Det är inte speciellt skojigt, men det är så sjukt bra.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/tSl4w6PXVbY/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/tSl4w6PXVbY?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/534uNzGoR1s/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/534uNzGoR1s?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
Detta var allt för den här gången. Ha det så gott.</div>
</div>
</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-34149777274565626142018-07-28T21:58:00.000+02:002018-07-28T21:59:05.545+02:00Topp 20 musikalbum 2017Hoppsan, jag skrev aldrig klart det här inlägget i vintras, lade det på "att göra senare"-hyllan och glömde sen helt bort det. Bättre jättesent än extremt jävla sent, så här kommer listan över <i>förra </i>årets bästa musik så här strax mer än ett halvår sent!<br />
<br />
Jag har också gjort en <a href="https://open.spotify.com/user/indridcold/playlist/4Pwop9lKVEEMba4tIi1L8r?si=5FC4GLuvSf6YeU7xET_f6Q">Spotify-lista</a>. Den innehåller ett par bonuslåtar utöver listan här, och samtidigt saknas någon enstaka som inte huserar på Spotify.<br />
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">20.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh18IJZCv8nu9TmQ7ep_ohXJQmq7JmBpl6F4IU5q69A-SlcUJAiAvBXdeQmP80jBNCBMWWxGXWJh9WrJweTPzDSmVNHbBdqS4tACg-YsAOY9jLGNysCSvJax8v0N26kF_EFhWoKYyEf-4M/s1600/6627397.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="1500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh18IJZCv8nu9TmQ7ep_ohXJQmq7JmBpl6F4IU5q69A-SlcUJAiAvBXdeQmP80jBNCBMWWxGXWJh9WrJweTPzDSmVNHbBdqS4tACg-YsAOY9jLGNysCSvJax8v0N26kF_EFhWoKYyEf-4M/s320/6627397.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Primitive Man</span></b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">Caustic</span></b><br />
<br />
Vi börjar från botten med, ja, den absoluta botten. En bräcklig skalle och en enorm, massiv järnkula representerar <i>Caustic</i> på ett ypperligt sätt. Denver-trion uppbådar något av mest brutala, skitiga, hatiska, tyngsta sludge som mänskliga öron har utsatts för. Gitarrerna är nedstämda till nollstrukna H-ål och framkallar en ogenomtränglig vägg av distorsion, dissonans, och rundgång. Sången är gutturalt tvärbrutal och texterna handlar om att ta hand om varandra och se livet från den ljusa sidan. Nej, vänta nu... Nej, just det, så här går texterna: "Nothing is real / But the inevitability of your cold fucking death / And your heart being ripped from your chest".<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/p-Zvkknf_HM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/p-Zvkknf_HM?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/9eKyf_LLsbk/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/9eKyf_LLsbk?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">19.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0te0XMuqsdUYOKfFbhpiyNIIphabpreo1AABfEqVPvgPYbH_qRgjZsg2HDORcJ2g4S6z2FeA82tDaA2Nk-1_WBSNV4k5dOTxADgDe2BTeQvQrBxexfP66vEkJlwpHp6HwxskVE172AiQ/s1600/Music+-+Font%25C3%25A4n+-+Font%25C3%25A4n.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="1500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0te0XMuqsdUYOKfFbhpiyNIIphabpreo1AABfEqVPvgPYbH_qRgjZsg2HDORcJ2g4S6z2FeA82tDaA2Nk-1_WBSNV4k5dOTxADgDe2BTeQvQrBxexfP66vEkJlwpHp6HwxskVE172AiQ/s320/Music+-+Font%25C3%25A4n+-+Font%25C3%25A4n.jpeg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Fontän</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Fontän</b></span><br />
<br />
Göteborgsbaserade <i>Fontän</i> rullar ut en mjuk matta av softa beats, syntar som svepande slöjor av ökensand, och halvtrippiga gitarrmelodier. Lättlyssnad och trevlig musik som i hörlurar kan göra till och med en tur ut i spårvagnstrafiken en fredageftermiddag till en mera lugn och harmonisk upplevelse. Ett riktigt snyggt abstrakt omslag dessutom.</div>
</div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/WGCN38NvLvQ/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/WGCN38NvLvQ?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">18.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxd99_51Z9Tt20LFl_dvGYtK8Rw74QZ2RbS9dlTUKndFid6AasAreTd3UjTVG16hKKT5togQqvU12KgZG3SeoFtREEVtFR3w-OkF3PlcxiXmKk5xf2eMycuKzAJNcDTLX-s681zm8F5Fo/s1600/6670379.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="484" data-original-width="562" height="275" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxd99_51Z9Tt20LFl_dvGYtK8Rw74QZ2RbS9dlTUKndFid6AasAreTd3UjTVG16hKKT5togQqvU12KgZG3SeoFtREEVtFR3w-OkF3PlcxiXmKk5xf2eMycuKzAJNcDTLX-s681zm8F5Fo/s320/6670379.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Enslaved</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>E</b></span><br />
<br />
Enslaved har kjempat på sedan 90-talet då black metal var det enda som gällde i Norge. Numera finns svartmetallens element endast kvar som ingredienser bland flera andra i bandets progressiva metallgryta. På deras femtonde(!) album, döpt till <i>E</i>, finns driviga, mer raka black metal-partier, rytmiskt intressanta prog-riff, growl och ren sång, och små bitar av sax och hammond. Enslaved består helt uppenbarligen av riktigt duktiga musiker som verkligen vet var de gör, och albumet känns genomtänkt, hela tiden intressant med få svaga punkter, och avslutas med en otippad cover på Röyksopps "What Else Is There".<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/GRlhMyXmTYQ/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/GRlhMyXmTYQ?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Y8HX_vGPCz8/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Y8HX_vGPCz8?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br /></div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">17.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO3saa2sgAJOA7UDJiKABHH48ebE08EUkcFMZyKfxwfLvBVtK11FNYOcV_tR8Fg_mrHFJ-x5vzLvVeUW4KgUwa2hrzqmO_iJmrAVt55l0sBNxg0u2pHLtzSq95CStWS1VHyC1lXsAQP0w/s1600/6538221.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO3saa2sgAJOA7UDJiKABHH48ebE08EUkcFMZyKfxwfLvBVtK11FNYOcV_tR8Fg_mrHFJ-x5vzLvVeUW4KgUwa2hrzqmO_iJmrAVt55l0sBNxg0u2pHLtzSq95CStWS1VHyC1lXsAQP0w/s320/6538221.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Algiers</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>The Underside of Power</b></span><br />
<br />
Atlandabandet Algiers blandar här på sitt andra album så många genrer så man inte ens kan hålla räkningen. Hip-hop, post-punk, industri, soul(?). Piano-jammande, samplade beats och körer, distade och skrapande preparerade instrument, synthar, och några rena skräckfilms-mellanspel. Och så det mest utmärkande elementet: Franklin James Fishers sång, som framför de hårt politiska texterna med otrolig känsla, kraft, och inlevelse. På något sätt håller allt detta ihop som om det vore den naturligaste kombinationen av instrument och stilar, och resultatet blir ett album som verkligen sticker ut och hamnar i ett helt eget fack i minnet.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/lGZXzmM1smM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/lGZXzmM1smM?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/7qch0xSBE5o/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/7qch0xSBE5o?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">16.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhan1FTcvpN-1XaHXd9jbotuPRxQ6WFkLgKgIibgsve1YMcYUQmYGdKMx37wQ7Ivhw9vqR8M1-5-DjZfhzIxN1fut0M8oMw1p2WopP-pyw4sbYAwOwz_Njd88qGvvkOQydcHissctA9TTE/s1600/s-l1000.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhan1FTcvpN-1XaHXd9jbotuPRxQ6WFkLgKgIibgsve1YMcYUQmYGdKMx37wQ7Ivhw9vqR8M1-5-DjZfhzIxN1fut0M8oMw1p2WopP-pyw4sbYAwOwz_Njd88qGvvkOQydcHissctA9TTE/s320/s-l1000.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">The Guilt</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>The Guilt</b></span><br />
<br />
<a href="https://filterbubblan.blogspot.se/2017/01/top-20-musikalbum-2016.html">Förra årets</a> album av Dödsvarg hade på ett av spåren ett gästspel från två musiker endast kända som Emma och Tobias. Visar sig att dessa Malmöiter också utgör ett eget band, och det är The Guilt som nu kommer med sitt självbetitlade debutalbum. Det som vankas är en rivig danspunk-attack. Tobias hanterar de punkiga eller till och med industriella gitarrerna, studsiga syntarna och disco-trummorna. Emmas råa sångröst sitter helt rätt, och allt blir en medryckande mix av ilska och lekfullhet. Energiinjektion!<br />
<br /></div>
</div>
<br />
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/xmxcPYQ7Hgw/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/xmxcPYQ7Hgw?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/_lVKu5gI0y4/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/_lVKu5gI0y4?feature=player_embedded" width="320"></iframe><br />
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">15.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeH5ayT86mDeFPZ-kXON0L29Cd4GPi617zpXh86Hm62zTU-QBQxZcScsoKd32POp1IwSgcj3KZ32WXqM936JdpCLl4jNPwKmAuARFFeykDKbTzdVzAEfu3Q2z2ri2cFqPCdaxcHvKFB1s/s1600/6502868.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="960" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeH5ayT86mDeFPZ-kXON0L29Cd4GPi617zpXh86Hm62zTU-QBQxZcScsoKd32POp1IwSgcj3KZ32WXqM936JdpCLl4jNPwKmAuARFFeykDKbTzdVzAEfu3Q2z2ri2cFqPCdaxcHvKFB1s/s320/6502868.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Elder</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Reflections of a Floating World</b></span><br />
<br />
Från första tonerna sätter Elder stämningen för <i>Reflections</i>. Ett rullande riff, som vågor på ett elektriskt hav. Kluriga licks och rikligt med synkoperingar och taktartsskiften. Progressiv rock med psykedelisk anstrykning. Först tyckte jag faktiskt inte detta var något speciellt, men efter att ha lyssnat några gånger till så kändes det mer och mer helgjutet. Musikaliska idéer återkommer i olika varianter och kombinationer genom de långa låtarna. Det kan kännas som att det inte finns så mycket att haka tag i, men det är nog meningen också. Albumet tar med en på en resa och det är bara att släppa bassängkanten och flyta med in i Elders värld.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/tqMfWwnLtKg/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/tqMfWwnLtKg?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">14.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9cHt7rLTIiBGPk4t-CX6ms8vHjCySo6zeopVmkzVAoKFxpI_VfXQKGAcGQCUmLXonu4A2yQlQBco-1s7B88DrrpE92fWTloiRqfZRT6zIZMkODNsN3EpxzuY8EXqs3NZbBkfmVV2EfP4/s1600/6385623.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9cHt7rLTIiBGPk4t-CX6ms8vHjCySo6zeopVmkzVAoKFxpI_VfXQKGAcGQCUmLXonu4A2yQlQBco-1s7B88DrrpE92fWTloiRqfZRT6zIZMkODNsN3EpxzuY8EXqs3NZbBkfmVV2EfP4/s320/6385623.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Fen</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Winter</b></span><br />
<br />
Brittiska Fen har matat ut habil atmosfärisk black metal i tio år, och <i>Winter</i> är ett utmärkt tillskott till diskografin. Superlånga låtar som varvar intressanta riff och rytmer med eteriska långsamma ackord och ihågkomliga melankoliska tremolomelodier. Inte sinnesomvälvande unikt men väldigt stabilt.</div>
</div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/OenMFgZGE94/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/OenMFgZGE94?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">13.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvQFE1sNWJGsBJgPmz2WtW5ifg0VuDfHlUYeZ_kv2DvXVcNvxNFQ5ttIUSCYLpItUNrPsBEVKj2VV8T1Kd1-tBcSB3o3gTHuHjBB6UTYj2jgDQbqAonhRKcRKRso73-ZBMpCyQ2_gXhI4/s1600/Exquirla-Para-Quienes-A%25C3%25BAn-Viven.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvQFE1sNWJGsBJgPmz2WtW5ifg0VuDfHlUYeZ_kv2DvXVcNvxNFQ5ttIUSCYLpItUNrPsBEVKj2VV8T1Kd1-tBcSB3o3gTHuHjBB6UTYj2jgDQbqAonhRKcRKRso73-ZBMpCyQ2_gXhI4/s320/Exquirla-Para-Quienes-A%25C3%25BAn-Viven.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Exquirla</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Para quienes aún viven</b></span><br />
<br />
Exquirlas post-rock må vara bra men de hade ändå säkert passerat under radarn, om det inte vore för flamenco-sångaren Niño de Elche som står för de vokala insatserna. Sångstilen ger en helt egen prägel och ser till att <i>Para quienes aún viven</i> lätt når upp till en placering på topp 20-listan som ett av årets mer intressanta genreblandningar.</div>
</div>
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/yqxZRSmkrc4/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/yqxZRSmkrc4?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/zc8w5_5BmCs/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/zc8w5_5BmCs?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">12.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_Kn5WrA7Ct4LNyDknnYOgTINMHEYXwJoQ-eewR36w4eUwRULKyMejAiecFjIuvDdkyo3xhJW1b31w0Etx3dJ1hWx-O_rd_fn2Ls635UhtFlrfPLxKDBh8ila2eKbeBeO0_zPbLUQBJDo/s1600/invsn-beautiful-stories.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="1500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_Kn5WrA7Ct4LNyDknnYOgTINMHEYXwJoQ-eewR36w4eUwRULKyMejAiecFjIuvDdkyo3xhJW1b31w0Etx3dJ1hWx-O_rd_fn2Ls635UhtFlrfPLxKDBh8ila2eKbeBeO0_zPbLUQBJDo/s320/invsn-beautiful-stories.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">INVSN</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>The Beautiful Stories</b></span><br />
<br />
"Invasionen" blev "INVSN" och började sjunga på engelska men musiken har bara blivit bättre och bättre. Bandet består av medlemmar från, ja, fler gamla punkband än man kan räkna upp, med Refuseds Dennis Lyxzén i fronten.<br />
<br />
Musikaliskt rör det sig om vemodig rock/post-punk i samma härad som Joy Division, fast med ett modernt, uppiffat sound. Alla delar samverkar så sjukt bra - de delade sånginsatserna, ekot, trummorna, och de elektroniska elementen. Svårt att tröttna på.</div>
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/0LDpJQnwW5w/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/0LDpJQnwW5w?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/CjZgoFBYpXo/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/CjZgoFBYpXo?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">11.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibLlaoTr-81bMgtw12jQdkEsht4P8vexpuvvvhzAKVXo9HHq9TqEy8BZ3uf6ZbI94gT-VOuyGlXnR7BRZH-yEYkbSw_mBXoEhTuBJVIZ1ERSk0BGdxl-EHLeM5RztJE6klbvWOD6Cqpc0/s1600/2b4d9bc9c9c2ebbc33e009e6313f90bf4aeb3cb0.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibLlaoTr-81bMgtw12jQdkEsht4P8vexpuvvvhzAKVXo9HHq9TqEy8BZ3uf6ZbI94gT-VOuyGlXnR7BRZH-yEYkbSw_mBXoEhTuBJVIZ1ERSk0BGdxl-EHLeM5RztJE6klbvWOD6Cqpc0/s320/2b4d9bc9c9c2ebbc33e009e6313f90bf4aeb3cb0.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Wolfbrigade</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Run With the Hunted</b></span><br />
<br />
"Wolfpack" blev "Wolfbrigade" och... detta är det första album med dem jag hört så har inga jämförelser att göra. Ännu ett svenskt punk(-ish) band som bytt namn, och består av medlemmar ur tidigare kända gäng (Anti-Cimex, Asta Kask, m.m.fl.).<br />
<br />
Från Wolfbrigade vankas det dock inte ledsen post-punk, utan 10 riviga, snabba sånger precis på skiljelinjen mellan punk och metal. Köttig d-takt så mosh-pit:en kokar, men samtidigt riktiga riff, melodier, och snygga ackordföljder. Till och med antydningar till gitarrsolon! Om <i>Run With the Hunted</i> inte får en att piggna till, då är man antagligen död.</div>
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/BDcipJgLsIE/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/BDcipJgLsIE?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/nSXicqLRloo/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/nSXicqLRloo?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">10.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1FnIRsIAcwsBCYkIqXYj8A5CUhpUMH6xHNi2119Awwu3m0ha_lDdx2TayaIwI8uhIJbcuJnZe1g9_Qmy7SHQ24EyXZ9pN-Zvwr1jkLYtE-JkGLgkd1snf5yzK40dDhmwKB4G28atuFhQ/s1600/a2560500166_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1FnIRsIAcwsBCYkIqXYj8A5CUhpUMH6xHNi2119Awwu3m0ha_lDdx2TayaIwI8uhIJbcuJnZe1g9_Qmy7SHQ24EyXZ9pN-Zvwr1jkLYtE-JkGLgkd1snf5yzK40dDhmwKB4G28atuFhQ/s320/a2560500166_10.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Ereb Altor</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Ulfven</b></span><br />
<br />
Vikinga-metal har väl under 10-talet passerat sin topp, men om genren nu anses ute och töntig, så har Ereb Altor missat det meddelandet. De fortsätter tillbe sentida Bathory som om Ragnarök stod för dörren. Några av låtarna kunde varit hämtade rakt från <i>Nordland</i>-albumen - halvlånga, stora, episka med mestadels ren sång och makligt tempo. Men intressant nog smyger det sig också in en ren black metal-rökare, och även doomdöds-iga bitar.<br />
<br />
"Ren sång" förresten. Liksom mycket annat i Ereb Altors musik är sångaren Crister Olssons approach till allt det där med "ren sång" också djupt influerad av Bathory - ta i utav bara helsike så ger det sig. Kan ta en stund att vänja sig men jag tycker det passar klockrent.</div>
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/5Z6wIwU3olc/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/5Z6wIwU3olc?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/001hPQCxnjI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/001hPQCxnjI?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">9.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8ufP7MJa6zOchrExsnuS7Oexm10RpePhpD88x2Z82o5vbHLZOQg-TSpPBKO6CHJsLadde9QWzp_Kg-S-2BnxmRca4_YP8JwC3zPrFhwZtHzFmuhAk2hSMa-IKiI2vQbhNzsV13SSJE24/s1600/artworks-000204379546-6mea7c-t500x500.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8ufP7MJa6zOchrExsnuS7Oexm10RpePhpD88x2Z82o5vbHLZOQg-TSpPBKO6CHJsLadde9QWzp_Kg-S-2BnxmRca4_YP8JwC3zPrFhwZtHzFmuhAk2hSMa-IKiI2vQbhNzsV13SSJE24/s320/artworks-000204379546-6mea7c-t500x500.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Neil Cicierega</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Mouth Moods</b></span><br />
<br />
Ett av mångsysslaren/internet-artisten Neil Cicieregas projekt har varit en trilogi av "Mouth"-album. Han tar helt enkelt poplåtar från 80-00-talen som alla lyssnade ihjäl sig på, och sätter ihop dem på nya, oväntade sätt. Ibland tillsammans med reklamsnuttar och annat slumpmässigt från samma era. Det är mash-up, det är tokigt, adrenalin rakt in i nostalgi-nerven, och resultatet är... ärligt talat är det varierande, men ibland är det helt lysande. Cicierega hittar ofta roliga, otippade skärningspunkter mellan vitt skilda låtar som gör att de passar bättre ihop än man någonsin kunnat tänka sig. Första låten ut, väl döpt till "The Starting Line" plockar de första takterna från ett halvdussin låtar och lägger dem på varandra. Eller vad sägs om att köra "YMCA" till musiken från filmen "Inception"? Texten till "Eye of the Tiger" klipps om så att den handlar <i>extra mycket</i> om tigrar och klipp från Kellogg's Frosties-reklam läggs till för extra emfas. Albumets klimax uppstår i "Shit" där Spice Girls, The Offspring, Disturbed, och typ ett dussin andra mixas till en kakafoni av millenieskiftespop. Idiotiskt på ett genialt sätt.</div>
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/JIGUHqV-aH8/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/JIGUHqV-aH8?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/RFyCPicGbXM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/RFyCPicGbXM?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">8.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjp0JUdr99tfQqxUf5wy_yk1JSJ1nelNq4_d9e2ffCWVwcRFrazoV2OsZR-TgyhKTgwbnrIu7b75w2AXpIn2xysc_KF4md96CjqQ1hYNmT9TrljhLFUJjJdu_n_udyE7VYV9rkkg5xFfbI/s1600/Anathema-The-Optimist.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjp0JUdr99tfQqxUf5wy_yk1JSJ1nelNq4_d9e2ffCWVwcRFrazoV2OsZR-TgyhKTgwbnrIu7b75w2AXpIn2xysc_KF4md96CjqQ1hYNmT9TrljhLFUJjJdu_n_udyE7VYV9rkkg5xFfbI/s320/Anathema-The-Optimist.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Anathema</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>The Optimist</b></span><br />
<br />
Det är ingen hemlighet att Anathema är ett av mina absoluta favoritband och det är svårt för ett nytt släpp att inte ta sig in på topp 10. Behövde bara höra två låtar från <i>The Optimist</i> för att förstå att även den skulle ha en självklar placering. Konceptmässigt är det en uppföljare till 2001 års <i>A Fine Day to Exit</i>, men musikaliskt är det nog en rätt tydlig linje från förra albumet till nu. Kanske ännu lite mer avskalat bara. Snygga arrangemang baserade på gitarr eller piano med uppriktig och okonstlad sång och texter om Livet.</div>
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/8y1ROzCUpbU/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/8y1ROzCUpbU?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/5LzHSn6bdfQ/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/5LzHSn6bdfQ?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">7.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8OaEE3yWc5nNZ0Awmnrakt9ojWrMtcGx1sutD20Ky-rOieXrrXO6vHiFpvXQcXfvg6rQjWPgZVI9BmXmw9-QEoB6olls2_2aELtRTfgHlwdD0Hl1fPjFg_EGz01iKyPDpra__bLtvtbU/s1600/a1526641749_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8OaEE3yWc5nNZ0Awmnrakt9ojWrMtcGx1sutD20Ky-rOieXrrXO6vHiFpvXQcXfvg6rQjWPgZVI9BmXmw9-QEoB6olls2_2aELtRTfgHlwdD0Hl1fPjFg_EGz01iKyPDpra__bLtvtbU/s320/a1526641749_10.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Over the Voids...</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Over the Voids</b></span><br />
<br />
Nu är det slut på myset och dags att lyssna på Michał Stępieńs debutalbum under namnet Over the Voids. Det platsar omedelbart i kategorin "album som ser ut som de låter", för spana in omslaget. <i>Exakt</i> så låter musiken. Som att pulsa ut i en kolsvart, polsk barrskog. Kall black metal, men varenda en av de fyra låtarna kommer utrustad med helt djävulskt bra melodier. Jag skulle kunna lyssna till första 16 takterna av "Prophet of the Winter" på repeat en halv dag. "Never Again Will They Hunger"? Var inte så blygsam, med bara fyra spår på 33 minuter hade jag kunnat få ner en bit till!</div>
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/RpZOco-8XMk/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/RpZOco-8XMk?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/CyY-PYPfSCM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/CyY-PYPfSCM?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">6.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA7elDYPKhbLlcWLS5rz5S8hZeuZL6w-u7fkmy9qYpcIyYCdGVPcoYFXH17V4Ony0i6NQQOhIi3U9elhGcYBKiY9nvVQZs1EWuZYM1pjrDMrdNdkMc7lm3FL6xyK1WbI5Q2AKLP5VxBe4/s1600/01601c7dedf7cb3f98f1af0b20cf9194367d3c14.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA7elDYPKhbLlcWLS5rz5S8hZeuZL6w-u7fkmy9qYpcIyYCdGVPcoYFXH17V4Ony0i6NQQOhIi3U9elhGcYBKiY9nvVQZs1EWuZYM1pjrDMrdNdkMc7lm3FL6xyK1WbI5Q2AKLP5VxBe4/s320/01601c7dedf7cb3f98f1af0b20cf9194367d3c14.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Sun Kil Moon</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Common as Light and Love Are Red Valleys of Blood</b></span><br />
<br />
När singer-songwriter Mark Kozelek gör musik, då görs inga kompromisser eller avkall. Har han mycket att berätta, ja då blir det ett långt album. Och 2017, ja då hade han mycket att berätta. Det blev <b>129 minuter!!</b> fördelade över 16 låtar. Låtarna är oftast runt 7 minuter långa, med malande... sång? Berättarröst? som pratar om ämnen som seriemördare, gigs, boxning, Elisa Lams mystiska dödsfall, jobbiga fans, resor, minnen från barndomen, förhållandet och grejer han gör med sin sambo, att bli gammal, döden, städer, bibelavsnitt, framtiden, mardrömmar, terrordåd, och ett par hundra andra. Det är svamligt, det är högt och lågt, det är personligt och aktuella händelser, det är väldigt meta och självrefererande. Musikaliskt är det repetitivt. Märklig musik men med en märklig dragningskraft och ett av de mer otippade albumen, för mig själv, att återfinna högt på årstoppen.</div>
</div>
<br />
Kozelek har inte lagt upp albumet på många plattformar, provlyssna <a href="http://www.sunkilmoon.com/godblessohio/">här</a> eller på <a href="https://open.spotify.com/user/indridcold/playlist/4Pwop9lKVEEMba4tIi1L8r?si=5FC4GLuvSf6YeU7xET_f6Q">Spotify</a>.<br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">5.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiftZjkt90EW2JxxlWc1nS8KsmRoB25ZN20SnPt-2GEjUYiiwA_9M_UZ4XnQ0NxJEBDBZiAuypqJJgRbr1e8or1GbQiGNOPiI8VsOGNhtV1Be4NJ34f_Dy66NavFSWE_kIAHxSZ3z_Kr9c/s1600/a3869109033_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1183" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiftZjkt90EW2JxxlWc1nS8KsmRoB25ZN20SnPt-2GEjUYiiwA_9M_UZ4XnQ0NxJEBDBZiAuypqJJgRbr1e8or1GbQiGNOPiI8VsOGNhtV1Be4NJ34f_Dy66NavFSWE_kIAHxSZ3z_Kr9c/s320/a3869109033_10.jpg" width="315" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Ghost Bath</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Starmourner</b></span><br />
<br />
Bandet Ghost Bath har haft sin beskärda del av "haters". Först var det en mycket märklig grej där bandet i början låtsades vara från Kina. Det visade sig senare att de kom från North Dakota, och Folk blev irriterade. 2015 kom andra albumet <i>Moonlover</i>. Den var en ganska hämningslös rip-off på Deafheavens <i>Sunbather</i>. Folk blev irriterade, själv tyckte jag den var välgjord om än derivativ.<br />
<br />
Nu är <i>Starmourner</i> här, och Folk är mycket, mycket irriterade. I kommentarsfält <i>bråkas</i> det om vilket band som Ghost Bath skamlöst stjäl ifrån. Jag skojar inte!<br />
<br />
"Ghost Bath suger för att det är en medioker rip-off av Deafheaven!"<br />
"Nähä, är du dum eller, det är ju en ren stöld från Woods of Desolation! Låter inte ett jota som Deafheaven!"<br />
"Nä, det är ju du som är dum!"<br />
osv.<br />
<br />
Ett flertal upprörda sågningar klagar över att sången "bara består av skrik". Man baxnar. Folk som faktiskt lyssnar på en massa black metal till vardags kör med invändningen "man hör ju inte vad de sjunger"! Man vet inte om man ska skratta eller gapskratta.</div>
</div>
<br />
Nåväl. Hur låter detta då. Jo, det är blackgaze skruvat till 11 - nej förresten, 12. Tänk dig att du tar ett foto, och så maxar du mättnaden. Du drar alla reglage till max. Sen tar du resultatet, som nu är en röd-orange pixel-massaker. Och så kör du det genom samma procedur en gång till. Så har Ghost Bath gjort, fast istället för ett foto är det musikaliska kompositioner, och istället för färgmättnad är det blackgazig-het. Efter det fina piano-introt faller hakan till golvet och stannar där under resten av albumet. Ghost Bath har brutit sönder genren på ett sätt som påminner om hur Liturgy imploderade in i sig själva med 2015 års <i>The Ark Work</i>.<br />
<br />
Alla melodier är vansinniga, helt maniska. Hårt distad och diskantig gitarr skär som en glödgande såg genom smör. Trummisen blastar som besatt. Det slängs in finstämda mellanspel med elektroniska beats, pianospel, och akustisk gitarr. Sången är utskiljbar endast som avlägsna vrål. Detta är befriande o-true, antagligen det mest o-true man kan lyssna på. Ett sånt jävla fuck-finger till hela scenen så det är inte klokt, som <a href="https://www.facebook.com/sondagsintervjun/videos/581375748654168">Håkan Juholt</a> skulle sagt. Vi har nått peak blackgaze.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/QqnmSMNxlTE/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/QqnmSMNxlTE?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/g6Ez_MHbVAE/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/g6Ez_MHbVAE?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">4.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZcYjjMpNr0DEWiuo7__MN65Z6WNQCbiDnEGQC0acTPW49HsaQVcCsrRrHhjoR7y_kbQeJ5Ogz393HIRAiNAeeHLILG-WlKDCeVp-_n1VhmU9-RwmDmzXatF_pK_4aVWqi09cMQIC-qTw/s1600/a0249360790_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZcYjjMpNr0DEWiuo7__MN65Z6WNQCbiDnEGQC0acTPW49HsaQVcCsrRrHhjoR7y_kbQeJ5Ogz393HIRAiNAeeHLILG-WlKDCeVp-_n1VhmU9-RwmDmzXatF_pK_4aVWqi09cMQIC-qTw/s320/a0249360790_10.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Mount Eerie</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>A Crow Looked at Me</b></span><br />
<br />
Det mest svårlyssnade albumet står singer-songwritern Phil Elverum för. Inte för att det är experimentellt, atonalt, eller extremt. Tvärtom, musiken är nog listans mest avskalade med endast akustisk gitarr och mycket lågmäld sång. Nej, anledningen är temat. Elverums fru gick bort i cancer och <i>A Crow Looked at Me</i> är hans sorgbearbetning. Låtarna är djupt, <i>djupt</i> personliga betraktelser över fruns bortgång. Minnen från deras tid tillsammans, sjukdomen, själva dödsfallet, känslorna och tankarna sedan dess. Ett tungt, smärtsamt album som man kanske inte vill lyssna på varje dag, men aj så bra.<br />
<br /></div>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/GF3DfaQJTTY/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/GF3DfaQJTTY?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/H2R2Ck8qKWM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/H2R2Ck8qKWM?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">3.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfOoEygSq-pKcLyP2FgNpvk8aF2Frw1LNIuiBtviI-haV4ykNe0dFxTGW4Xb_FbFUN4mItJt-K_y7A8NEMr5v3hOA-gKrjjok3NUZ7bh5_i76y2bq92WoJQRe1nMMS9WKh-uBFt9wzvMk/s1600/0010929989_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1190" data-original-width="1200" height="317" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfOoEygSq-pKcLyP2FgNpvk8aF2Frw1LNIuiBtviI-haV4ykNe0dFxTGW4Xb_FbFUN4mItJt-K_y7A8NEMr5v3hOA-gKrjjok3NUZ7bh5_i76y2bq92WoJQRe1nMMS9WKh-uBFt9wzvMk/s320/0010929989_10.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Bell Witch</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Mirror Reaper</b></span><br />
<br />
Årets kanske snyggaste omslag står Seattle-baserade Bell Witch för. Med trummor, sång, orgel, och sexsträngad bas bygger duon en pyramid där varje taktslag är ett meterstort granitblock som faller på plats i slow motion från elva meters höjd. Albumet består av en (1) låt à 83 minuter, tempot är genomgående extremt långsamt, och ljudbilden som en kolsvart katakomb. Men nästan lika stor del som de mer traditionella funeral-delarna med förkrossande dist och guttural sång, upptar eftertänksamma partier med solo o-distad <strike>gitarr</strike> bas. Verket är musikaliskt genomtänkt med teman som varieras, cirklar runt, och återkommer. Även <i>Mirror Reaper</i> är ett album som handlar om att ha förlorat någon, nämligen trummisen Adrian Guerra som gick bort 2016. Något av den bästa funeral doom som satts på plast.</div>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/2_NjbmKGTi8/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/2_NjbmKGTi8?feature=player_embedded" width="320"></iframe><br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">2.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOu0gZiJmv_sa5fvrMF517PiU6tz0TwKVF7xrgikDELp4nrDBvazg7XfXLSJgUQ8aVdU4mdVzi9VJnGUS4UyutkEzhCmYnBY4f6dwp6VXbqWh6N0fbq5oLOHvarlIUcYjbTRup4-FnCpM/s1600/a0187219342_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOu0gZiJmv_sa5fvrMF517PiU6tz0TwKVF7xrgikDELp4nrDBvazg7XfXLSJgUQ8aVdU4mdVzi9VJnGUS4UyutkEzhCmYnBY4f6dwp6VXbqWh6N0fbq5oLOHvarlIUcYjbTRup4-FnCpM/s320/a0187219342_10.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Blanck Mass</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>World Eater</b></span><br />
<br />
Från den första sekunden av mystiskt porlande, slingrande melodi sätter <i>John Doe's Carnival of Error</i> an tonen för monumentala <i>World Eater</i>. Andraspåret <i>Rhesus Negative</i>, det kanske mest utmanande, är en svindlande spiral där lager läggs till lager i ackordföljden medan dunket från en futuristisk industrilokal pågår obönhörligt. Isärklippta och ihoplimmade sångsamplingar där inga ord längre kan urskiljas får det att låta som att en post-singularitets-AI med bara ett vagt minne av hur människomusik brukade låta har komponerat albumet och skickat det tillbaks i tiden till våra öron. En ljudlabyrint att gå vilse i.</div>
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Gi8QMSMb-Bs/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Gi8QMSMb-Bs?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Afymin3h1mI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Afymin3h1mI?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">1.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYM49sImYBTJnMp0JjmSi8Xy6qSxs89bmXLdDlm_WhLXpW8Wdv85wwIoz75urv1DTjtjs-rGZwpC-UzQCf1-Wz_vhP6Ck5DXIqErfb0zZ5bXqc2WYhKn-eWJRF9cYlXsT7HkwmgMjqY9I/s1600/a2916928298_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYM49sImYBTJnMp0JjmSi8Xy6qSxs89bmXLdDlm_WhLXpW8Wdv85wwIoz75urv1DTjtjs-rGZwpC-UzQCf1-Wz_vhP6Ck5DXIqErfb0zZ5bXqc2WYhKn-eWJRF9cYlXsT7HkwmgMjqY9I/s320/a2916928298_10.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Hauschka</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>What If</b></span><br />
<br />
Volker "Hauschka" Bertelmann tänker långt utanför pianolådan och bänder, skruvar och mixtrar med instrumentet och förvränger sina loopade pianotoner till hypnotiska ljudbilder. De nio spåren varvar mellan stillsamma, öppna ljudlandskap och täta, repetitiva och rytmiska ursoppor. Ingen sång förekommer men i de fantastiska och fantasiväckande låttitlarna kan man urskilja ett tema om mänsklighetens framtida villkor i en snabbt föränderlig värld. Ett helgjutet album att sjunka ner i tankar till.</div>
</div>
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/cviwdRIp5BA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/cviwdRIp5BA?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Al9vSBsGJ9o/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Al9vSBsGJ9o?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
Det var det hele.<br />
Bäst att börja förbereda 2018-upplagan redan nu!Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-77649656359308633362017-08-22T22:14:00.001+02:002017-08-22T22:14:44.890+02:00Projekt Sommar 2017, 15-20 augusti: Ann-Marie Begler, Mats Persson, Tobias Forge, Annakarin Nyberg, Ruben Östlund, Stina EkbladHär kommer slutspurten!<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927250?programid=2071">15 augusti - Ann-Marie Begler</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><br />
Generaldirektör för Försäkringskassan, hur intressant kan det bli egentligen? Måttligt visar det sig.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927251?programid=2071">16 augusti - Mats Persson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">💷💷💷</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">💷</span><br />
Intressant insider-perspektiv från en som befann sig mitt i smeten när Storbritannien bestämde sig för att flippa bordet och gå ur EU. Som en satir-sketch när han beskriver vilka tilltag folk kör med för att... få sitta bredvid premiärministern på flyget. Som skolelever som alla vill sitta med klassens tuffing på lunchen...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927252?programid=2071">17 augusti - Tobias Forge</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">👻👻👻</span></span></div>
<div>
Rätt bra självbiografi ifrån en av Sveriges tidigare mest hemliga musiker. Om uppväxten, hur han kom in på hårdrock, och så vidare. Stämningarna som gjorde att han fick kliva fram talar han inte om, vilket man kan förstå.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927253?programid=2071">18 - Annakarin Nyberg</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌐🌐</span></span></div>
<div>
Internetforskare och expert på hur folk beter sig i kommentarsfält och sociala medier. Men pratar alldeles för lite om sin expertis, och, nu kommer detta låta väldigt hårt igen men... Alldeles för mycket om sin cancer. Sorry.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927254?programid=2071">19 augusti - Ruben Östlund</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🎬🎬🎬🎬</span></span></div>
<div>
Ruben berättar i stort sett om arbetet som ligger bakom hans filmer, och det är väldigt intressant och bra. Ruben funderar verkligen ordentligt på det som hans filmer handlar om. Om bystander-effekten bland annat. Svårt att sammanfatta i övrigt, bara lyssna på programmet.<br />
<br /></div>
</div>
</div>
<div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927255?programid=2071">20 augusti - Stina Ekblad</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Stina Ekblad avslutar årets Sommar med ett poetiskt, trivsamt program, men kanske inget som man lär sig en massa nytt av.<br />
<br />
<br />
Och därmed tackar jag för i år, hoppas denna genomgång hjälpte er alla att sålla bland Sommarprogrammen, och hoppas ni alla njöt av att se mig genomlida de riktigt dåliga så ni slapp. Trevlig sensommar och på återläsande.</div>
</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-361689172382059302017-08-16T22:21:00.003+02:002017-08-16T22:22:15.478+02:00Projekt Sommar 2017, 10-14 augusti: Magda Gad(, Henrik Dorsin), Gullan Bornemark, Lisa Langseth, Percy Nilsson<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927245?programid=2071">10 augusti - Magda Gad</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><br />
Otroligt hemskt från korrespondent som besökt några av världens värsta situationer. Men viktigt och bra berättat.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<span style="font-size: x-large;">(</span><a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927246?programid=2071">11 augusti - Henrik Dorsin (repris)</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><br />
Är det här nåt nytt att det är en repris i Sommar? Hur som helst, Dorsins program från 2012 var ju riktigt roligt och ambitiöst, med helt och hållet egenskriven musik.<span style="font-size: x-large;"> )</span></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927247?programid=2071">12 augusti - Gullan Bornemark</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Ännu ett riktigt bra program, musikpedagogen Gullan sprudlar av musikalisk glädje som smittar av sig.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927248?programid=2071">13 - Lisa Langseth</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Är det bara jag eller är det inte otroligt många teater- och filmmänniskor med i år? Här har vi regissören Lisa som berättar om, ja, arbete med scen och film. Främst intressant för de som är intresserade av ogammal svensk film och teater?<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927249?programid=2071">14 augusti - Percy Nilsson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Företagstopp. Som de flesta företagstoppar i Sommar. Hyfsat men inte jättebra.<br />
<br /></div>
</div>
</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-65749411739493950752017-08-12T00:01:00.001+02:002017-08-12T00:01:32.337+02:00Projekt Sommar 2017, 23 juli - 9 augusti: Stig Björkman, Malin Cederbladh, Jerzy Sarnecki, Kalle Lind, Evin Ahmad, Rune Andersson, Lisa Ekdahl, Fredrik Backman, Bahar Pars, Aron Anderson, Miriam Bryant, Jonna Bornemark, Jacob Mühlrad, Sven Melander, Tarja Halonen, Barbro Ehnbom, Anders Göranzon, Roy HodgsonÄnnu mer efter, ännu kortare recenisoner. Men nästan ifatt nu!<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921582?programid=2071">23 juli - Stig Björkman</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><br />
Tja, mycket om film i alla fall. Känns som om jag säger det här om många filmregissörer och skådespelare men jag säger det igen: Endast intressant om man redan är intresserad av halvgammal svensk film.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921583?programid=2071">24 juli - Malin Cederbladh</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸?</span><br />
En till film/TV-person. Kanske lite kul, kommer inte riktigt ihåg.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921584?programid=2071">25 juli - Jerzy Sarnecki</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Kriminologen Jerzy förklarar pedagogiskt vad forskningen säger om brottslighet, vad vi vet, och lika viktigt, vad vi <i>inte</i> vet. I en samtid där väldigt många spretiga, väldigt högljudda, väldigt dåligt underbyggda åsikter ofta kastas från alla möjliga håll, är någon som lugnt och sansat berättar om ett samhällsaktuellt ämne som hen har jäkligt bra koll på, precis vad man behöver.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921585?programid=2071">26 juli - Kalle Lind</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Kalle Lind, denna samtidsarkeologen, denna äventyrare i bortglömd populärkultur, har en podcast som jag har försökt lyssna på, men där gräver han lite väl djupt för att jag skulle orka återkomma vecka efter vecka. Men som ett sommarprogram funkar det jättebra. Roligt och fyllt av totalt oväsentligt vetande.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921586?programid=2071">27 juli - Evin Ahmad</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
ÄNNU en skådespelare. Ställer bra frågor kring vilka som kan få spela vilka roller. Annars, eh.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/916616?programid=2071">28 juli - Rune Andersson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span></div>
<div>
Rune har jobbat med företag och sport eller nåt och kör "Mitt livs historia"-varianten, rakt av. Går igenom hela sitt liv i kronologisk ordning, utan någon som helst urskillning. Vissa borde bara få en kvart på sig så de blir tvungna att sålla. Hade hellre läst Runes CV, det hade inte varit roligare men i alla fall gått fortare.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921587?programid=2071">29 juli - Lisa Ekdahl</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Musikern Lisa har en rätt egenartad stil och röst men programmet är inte särskilt dåligt för det. Okej!<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921590?programid=2071">30 juli - Fredrik Backman</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Författare som pratar om att skriva - och som vanligt när någon språkligt kompetent pratar om ett ämne de brinner för, så blir det riktigt bra! Många av tankarna är applicerbara på alla former av kreativt skapande.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921591?programid=2071">31 juli - Bahar Pars</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
EN TILL SKÅDESPELARE. Men Bahar pratar också rätt mycket om t.ex. identitet. Rätt bra!<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927236?programid=2071">1 augusti - Aron Anderson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Inleder med lite sportsnack och jag bävar. Men lyckligtvis är Aron betydligt mer intressant än den genomsnittlige sportpersonen. Paralympics, bergsbestigning i rullstol, och sydpolen-resor. Kul, dråpligt, och imponerande.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927237?programid=2071">2 augusti - Miriam Bryant</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Helt okej program i snårig-uppväxt-dysfunktionell-familj-genren.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927238?programid=2071">3 augusti - Jonna Bornemark</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸?</span></div>
<div>
Filosof som filosoferar... Det känns som om jag kunde ha tyckt om detta men av någon anledning minns jag inte så mycket.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927239?programid=2071">4 augusti - Jacob Mühlrad</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Riktigt bra om musik och komposition, och Jacobs familjehistoria med en morfar som överlevde koncentrationsläger.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927240?programid=2071">5 augusti - Sven Melander</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Detta tyckte jag var mycket bättre än vad jag kunde gissat, och det lustiga är, jag fattar inte riktigt varför. Egentligen är det inget speciellt, Sven bara berättar om sin karriär, utan några större överraskningar. Det är bara småroligt och... trevligt på något sätt.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927241?programid=2071">6 augusti - Tarja Halonen</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Det är väl OK, men kanske inte toppenbra. Mest lyssningsvärt för att det är en såpass unik sommarvärd.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927242?programid=2071">7 augusti - Barbro Ehnbom</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">-🌸</span></span></div>
<div>
Många klagar på den jantelagen, men ibland älskar jag fan jante. Med mera jante hade vi sluppit såna här olidligt dåliga och helt makalöst ointressanta skräpprogram från exil-svenskar som glömt bort både allt vad jante heter och hur man formulerar sig på det svenska språket. Trots det oerhörda skryteriet i detta haveri lyckas jag inte ens uppfatta riktigt vad Barbro gör. Nåt med företag? Än mindre hur hon gjort sig förtjänt av en inbjudan till Sommar.<br />
<br />
Men skrytet och namndroppandet är bara början till den bensin som detta sommarprogram häller över mitt glödande hat. När Barbro pratar så slänger hon in engelska expressions, all the time, alltså literally! Jag tycker jag själv använder (sv)engelska uttryck quite a lot när jag pratar, men Barbro är verkligen all over the map och det blir faktiskt helt unlistenable med turistengelskan inskjuten constantly. Ni tror jag raljerar och exaggerate. But believe me, det gör jag inte - listen yourself!<br />
<br />
Och en sista grej då, som är så märklig att det är svårt att förklara. Barbro skrattar aldrig. Istället, när hon sagt något (tycker hon) roligt, uttalar hon bara, rakt och entonigt: "Ha ha ha." Prova själv - håll en helt neutral min, stirra rakt fram, tänk på döden, och säg "Ha-ha-ha". Exakt så låter Barbros skratt, eller vad det nu är hon gör. Det är jättekonstigt, och smått obehagligt.<br />
<br />
Det finns mer att hämta, men jag stannar nog där.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u2000; text-align: center;"><span style="font-size: x-large;">“</span></span>När konstnären Andy Warhol crashar mina fester så är det ett seal of approval. Ha-ha-ha.<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u2000; text-align: center;"><span style="font-size: x-large;">”</span></span></blockquote>
Kalla kårar.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927243?programid=2071">8 augusti - Anders Göranzon</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Eller ska jag sätta en femma? Äh, Jag sätter en femma. Här, ta den här också: <span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span>. Någon borde väl få en femma i år. Likt Jerzy Sarnecki så kan Anders betydligt mer än den genomsnittlige tyckaren om kriminalitet, men berättar om det ur ett polisperspektiv istället för ett forskarperspektiv. Nyktert, ibland roligt, spännande. Lite för spännande vid ett tillfälle med tanke på hur illa det kunde gått.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927244?programid=2071">9 augusti - Roy Hodgson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">-</span></span></div>
<div>
Livet är för kort för att lyssna på fler bollsports-sommarprogram så jag stängde av efter en stund och låter denna stå utan betyg eller recension från mig.</div>
<br /></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-36522588599780285002017-08-01T23:57:00.001+02:002017-08-01T23:57:09.128+02:00Projekt Sommar 2017: 11-22 juli - William Spetz, Angela Gui, Birgitte Bonnesen, Johannes Anyuru, Tove Lo, Anders Arborelius, Linnéa Claeson, Johan von Schreeb, Tommy Ivarsson, Moa Herngren, Johan Kuylenstierna, Karin LaserowJaha, nu ligger jag en hel del efter, att 1) gifta mig 2) ha semester (dvs. göra så lite som möjligt) har tagit upp tiden de senaste veckorna. Här kommer några blixtkorta recensioner av de jag hunnit tugga igenom under tiden.<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/917198?programid=2071">11 juli - William Spetz</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><br />
Bättre när han är rolig, som när han berättar om kompisen som drack margarin, än när han är allvarlig som när han berättar om sin mormors bortgång.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/917060?programid=2071">12 juli - Angela Gui</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><br />
Märkligt program om en surrealistisk situation - att ha sin pappa bortrövad av myndigheter och inte ha någon aning om vad som händer. Ganska så intressant och spännande.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/917105?programid=2071">13 juli - Birgitte Bonnesen</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u1f000; text-align: center;"><span style="font-size: x-large;">🏦?</span></span></div>
<div>
Minns inte mycket, nickade nog till en smula. Det jag hörde lät tråkigt.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/917013?programid=2071">14 juli - Johannes Anyuru</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Denne poet balanserar farligt nära gränsen för alltför utbroderat språkbruk men klarar sig inom vad som är mina gränser.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/916940?programid=2071">15 juli - Tove ”Tove Lo” Nilsson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Kompromisslös figur med ett utlämnande program om ätstörningar och självdestruktivitet, men också om styrka och frihet att göra som man känner för och skita i vad andra tycker.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/916969?programid=2071">16 juli - Anders Arborelius</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Årets andra tydligt kristna program är bättre än det förra, förvånansvärt intressant att lyssna till tankarna hos en som mer eller mindre ägnat allt i sitt liv åt katolska kyrkan.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921561?programid=2071">17 juli - Linnéa Claeson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Gudskelov blir det väldigt lite om handboll utan desto mer om Linnéas andra sysselsättning - att utföra små hjältedåd genom att bemöta sexuella trakasserier över internet med humor som vapen. Roligt att höra de smått geniala sätten att driva med de män som skickar oombedda inviter och värre, tragiskt att tänka på hur mycket sån skit många kvinnor får ta emot.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921564?programid=2071">18 juli - Johan von Schreeb</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Om utmaningarna i att jobba som läkare mot ebola och i andra extrema situationer, men också hemma i Sverige med något så tyvärr vanligt som att ge ett cancerbesked. Och en del hyllningar till Hans Rosling. Jovisst, funkar bra.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921565?programid=2071">19 juli - Tommy Ivarsson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="color: #2c0e25; font-family: u1f400;">🙁</span><span style="color: #2c0e25; font-family: u1f400;">🙁</span></span></span></div>
<div>
Tungt, tungt om att ha ett svårt sjukt barn som sedermera går bort. Och visst blir man ledsen, men... Och ja, det är ju alltid träligt när det låter som att man avvisar någons djupa personliga tragedi som blaha, men... Så mycket mer än att man blir lite ledsen, får jag inte ut av det här programmet.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921579?programid=2071">20 juli - Moa Herngren</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Frågeställningen ska vara typ "Vad är en familj?" vilket är ganska ointressant i sig. Men programmet handlar bara om Moas egna diverse familjetrassel under 20 års tid vilket är ännu desto mer ointressant.<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921580?programid=2071">21 juli - Johan Rockst... eeh, Kuylenstierna</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Johan Kuylenstiernas har inte bara samma förnamn som <a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/571827?programid=2071">Johan Rockström</a>, pratar inte bara på väldigt likartat sätt om exakt samma ämne i sitt sommarprogram, utan <i>låter</i> ta mig tusan nästan likadan som Johan Rockström också! Lyckligtvis finns det bilder på dem, och de ser inte särskilt lika ut, annars hade jag trott det bara var Rockström som bytt namn!<br />
Nåväl. Programmet är bra framfört och ämnet blir inte mindre ofattbart, svindlande, tok-akut för varje år som går. Bra och viktigt!<br />
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921581?programid=2071">22 juli - Karin Laserow</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span></div>
<div>
Nåt så inåtihelvete klämkäckt och putslustigt så man får panik.</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-39316363816193472642017-07-11T22:34:00.002+02:002018-07-11T17:09:25.593+02:00Projekt Sommar 2017: 8-10 juli - Linda Boström Knausgård, Janne Josefsson, Dagny Carlsson<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/918363?programid=2071">8 juli - Linda Boström Knausgård</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><br />
Rösten känns genast bekant, men jag lyckas placera in varför först när jag läser på programsidan att hon redan tidigare gjort en <a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/810193?programid=909">radiodokumentär </a>om sin bipolära sjukdom. Denna radiodokumentär gjordes nämligen som ett <a href="https://suffocateforfucksake.bandcamp.com/album/blazing-fires-and-helicopters-on-the-frontpage-of-the-newspaper-theres-a-war-going-on-and-im-marching-in-heavy-boots">musikalbum</a> 2008 av det band som kom först i <a href="https://filterbubblan.blogspot.se/2017/01/top-20-musikalbum-2016.html">min lista</a> över förra årets bästa musik, Suffocate for Fuck Sake.<br />
<br />
Nu när alla har denna extremt oviktiga koppling klart för sig, hur är då Lindas sommarprogram? Jodå. Det ger liksom den gamla dokumentären, en levande, skrämmande, men också ibland hoppfull bild av hur det kan vara att leva med psykisk sjukdom, och rekommenderas.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/916906?programid=2071">9 juli - Janne Josefsson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u1f400"; text-align: center;"><span style="font-size: large;">📹</span></span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u1f400"; font-size: large; text-align: center;">📹</span><br />
Gång på gång upprepar Janne att nu ska man minsann få lära känna honom, "hur är jag egentligen" och så vidare. Och visst har det en viss pondus när han snabb-berättar om en massa märkliga, skrämmande, starka, eller viktiga intervjuer och reportage han gjort, och visst är den inre bilden av Janne iförd stringtrosor för evigt inetsad i ens hjärna, och visst kan man förundras över Jannes logik om att olika frågor diskuteras för lite eller för mycket eller för felaktigt... Men... näe, i slutändan tycker jag faktiskt inte man riktigt får lära känna Janne, och det blir programmets största brist.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/917151?programid=2071">10 juli - Dagny Carlsson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u1f400"; text-align: center;"><span style="font-size: large;">👵</span></span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u1f400"; font-size: large; text-align: center;">👵</span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u1f400"; font-size: large; text-align: center;">👵</span></div>
<div>
Årets mest makalösa tant är inte mindre än 105 (!!) år gammal. Vid 93 års ålder satte hon sig vid en dator för första gången, gick sedan en datorkurs som 99-åring och började blogga. Nu har hon tydligen miljoner läsare. I programmet blir det gott om personliga berättelser ifrån ett mycket långt liv, några skojiga och några hemska och jobbiga. Den starkaste sensmoralen jag tar med mig från Dagnys program är - det är aldrig för sent! Aldrig för sent att börja om, skola om sig, byta bana, skaffa en ny hobby, eller bara lära sig nåt nytt. Inte ens när man är 99 år.</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-3733061887175428302017-07-10T17:48:00.001+02:002017-07-11T22:34:35.709+02:00Projekt Sommar 2017: 1-7 juli - Per Gessle, Harriet Andersson, Ulf Ekman, Richard Tellström, Malin Persson Giolito, Cherrie, Lennart Käll<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/910832?programid=2071">1 juli - Per Gessle</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u1f000"; text-align: center;"><span style="font-size: large;">🎣</span></span><br />
Att köra programmet på intervjuformat känns här som ett grepp för att slippa lägga energi på att skriva ett riktigt helgjutet manus i förväg. Segt, gaggigt, och inte minnesvärt. Ingen lokalpatriotism kan få mig att fastna för det här programmet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/909821?programid=2071">2 juli - Harriet Andersson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Skådespelartant med glöd och integritet berättar anekdoter från sin långa karriär. Många av dem varianter på att klara det som någon säger att man (läs: kvinnor) aldrig skulle klara.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/914882?programid=2071">3 juli - Ulf Ekman</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u2400"; text-align: center;"><span style="font-size: large;">⛪</span></span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u2400"; font-size: large; text-align: center;">⛪</span></div>
<div>
Förvånansvärt okej för att innehålla såpass mycket tro och teologi. På gränsen till intressant faktiskt. Men jag lyckas aldrig riktigt komma åt kärnan i varför han slutade i Livets ord och gick över till katolska kyrkan?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/914931?programid=2071">4 juli - Richard Tellström</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u1f800"; text-align: center;"><span style="font-size: large;">🥘</span></span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u1f800"; font-size: large; text-align: center;">🥘</span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u1f800"; font-size: large; text-align: center;">🥘</span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: "u1f800"; font-size: large; text-align: center;">🥘</span></div>
<div>
Genren "expert berättar passionerat om sitt ämnesområde" brukar oftast vara bra, och måltidsforskaren Richard är inget undantag. Intressant om hur olika demografier äter och kul för oss som har svårt att äta frukost att få lite upprättelse av forskarvärlden.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/914978?programid=2071">5 juli - Malin Persson Giolito</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Malin är författare men berättar väldigt lite om sina böcker, vilket kanske är bra om man inte läst dem. Desto mer om sina åsikter om extremism, mänskliga rättigheter, etc. Helt okej!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/917302?programid=2071">6 juli - Sherihan "Cherrie" Abdulle</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Om att växa upp i förorten, och skuldkänslorna över att lämna orten bakom sig när man kommer upp sig. Välbekant berättelse, men tyvärr fastnar jag inte för Cherries sätt att berätta den, utan tycker många andra har gjort det bättre i Sommar, senast Dogge Doggelito bara häromveckan. Att jag inte tål denna musikstil hjälper inte heller.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/918335?programid=2071">7 juli - Lennart Käll</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
VD för Svenska Spel låter ju inte som någon jättekul sommarpratare. Men det blir väldigt mycket thriller-likt berättande om det skakande pistolrånet han råkade ut för på grund av sitt arbete, och hur säkerhetsarbetet förändrades efter det. Så det är ändå ett lite intressant program om att leva med en hotbild och att bearbeta traumat från en otroligt skrämmande händelse.</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-3847397501555886352017-07-01T19:47:00.000+02:002017-07-01T19:47:16.288+02:00Projekt Sommar 2017: 24-30 juni - Rickard Söderberg, Sarah Sjöström, Negra Efendić, Dogge Doggelito, Johan Hakelius, Madeleine Onne, Ann-Helén LaestadiusSommar aaaaaaaaaaa!<br />
<br />
Ni vet vad som gäller. Håll till godo!<br />
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/908561?programid=2071">24 juni - Rickard Söderberg</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u1f000; text-align: center;"><span style="font-size: x-large;">🌈</span></span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌈</span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌈</span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌈</span><br />
Sveriges kanske tredje mest folkkära bög inleder sommar med ett riktigt bra program om opera, att våga vara sig själv, och Rickards ledord - kärlek. Trots inslag om mobbning etcetera så är helheten ett varmt program som man blir på gott humör av. Bra musik också!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/908584?programid=2071">25 juni - Sarah Sjöström</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u1f000; text-align: center;"><span style="font-size: x-large;">🏊</span></span></div>
<div>
Simning, simning, simning. Nog för att jag är totalt apatiskt inför sport, men bra berättare kan få även ämnen man inte är intresserad av intressanta. Det klipps in flera stycken långa sekvenser av kommentatorsskrik från gamla tävlingar där hon vunnit nån medalj. Jaha, vi fattar att du vunnit saker i TV? Kan du berätta något intressant om det istället? När Sarah väl pratar är det tyvärr ändå endimensionellt och tråkigt. Musiken suger - outhärdlig hitradio. Noll poäng.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/910618?programid=2071">26 juni - Negra Efendić</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Rätt bra om flykten från Bosnien, att möta en annorlunda kultur, att bli bemött som en främling, stå upp för sig själv med hjälp av "en inre Zlatan", och blandade anekdoter ur Negras liv och karriär.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/910666?programid=2071">27 juni - Douglas ”Dogge Doggelito” León</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Bättre än vad man kunde väntat, speciellt första halvan. Artisters tuffa uppväxter i förorten är inget unikt ämne för Sommar men Dogge berättar riktigt vasst om händelser på ett sätt som är både humoristiskt men med ett mått av allvar i botten. Referenser till Olof Palme och Samantha Fox sätter tidseran. Sjysta 80-talshits på köpet!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/910713?programid=2071">28 juni - Johan Hakelius</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u1f400; text-align: center;"><span style="font-size: x-large;">🖼</span></span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u1f400; font-size: x-large; text-align: center;">🖼</span></div>
<div>
Rösten är välbekant för alla Spanarna-lyssnare. Här utnyttjar Johan tiden till att göra en sorts radio-essä med ämnet historiska porträttmålningar. Vän av ordning frågar sig om det är ett utslag av kompromisslöshet eller bara ogenomtänkthet att köra ett 1½ timmes program om specifika tavlor som de flesta lekmän aldrig sett, <i>i radio</i>? Det är ju ungefär lika idiotiskt som att skriva om ett audiellt medium i text... Eller ja... ehum.<br />
<br />
Något intressant när viktorianer kontra puritaner diskuteras, men i övrigt hade jag inte tålamodet att fullt uppskatta detta program.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/910760?programid=2071">29 juni - Madeleine Onne</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u1f400; text-align: center;"><span style="font-size: x-large;">💃</span></span><span style="background-color: white; color: #2c0e25; font-family: u1f400; font-size: x-large; text-align: center;">💃</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; text-align: center;">?</span></div>
<div>
Dans, nåt om hur det är att arbeta med kineser, och lite om sjukdom? Kommer tyvärr inte ihåg så mycket.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/910806?programid=2071">30 juni - Ann-Helén Laestadius</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Starkt om Ann-Heléns komplicerade relation till sin egen identitet som same. Vemodigt om samhällen, kulturer, eller livsstilar som hotats av stater och företag. Fint när man får höra Ann-Heléns morfar jojkas. Hoppfullt om hur barnen återigen får lära sig samiska.</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-44540713995335827122017-01-24T23:46:00.000+01:002017-01-25T00:13:54.163+01:00Top 20 musikalbum 2016Efter mycket klurande så är den äntligen här - listan över förra årets bästa musik har fastställts av en enig jury (jag)! Vi slösar ingen mer tid då denna post ändå är gigantisk, så vi går direkt till plats 20.<br />
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">
20.</span></h2>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjANU7NEtouYtUnZq8awEzHiQf2lmwi6gVXVjFkmVIDrRtfFkOerko1uUg1AMkZD3lEdBzSAxGdChYmcUVmCKEBHNXLaHOgxdT75eGbOMSpV1ql_XaBmT3T0mE_Nz7Oi-UC0qFStf7YtPQ/s1600/ondt_blood_cover2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjANU7NEtouYtUnZq8awEzHiQf2lmwi6gVXVjFkmVIDrRtfFkOerko1uUg1AMkZD3lEdBzSAxGdChYmcUVmCKEBHNXLaHOgxdT75eGbOMSpV1ql_XaBmT3T0mE_Nz7Oi-UC0qFStf7YtPQ/s320/ondt_blood_cover2.jpg" width="320" /></a></div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Ondt blod</span></b><br />
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;">Finnmark</span></b><br />
<i><span style="color: #252525; font-family: sans-serif;"><span style="font-size: 14px;">Melodiøs hardkjerne-p</span></span><span style="background-color: white; color: #252525; font-family: sans-serif; font-size: 14px;">ønk</span></i><br />
<i><span style="background-color: white; color: #252525; font-family: sans-serif; font-size: 14px;"><br /></span></i>
<br />
Visst ser det på omslaget och band- och albumnamnen ut som att detta skulle kunna vara nån slags urnorsk, brusig svartmetall? Men detta kunde inte vara längre ifrån verkligheten, grabbarna i Ondt blod spelar nämligen melodisk hardcorepunk med allsångsvänliga refränger på det stolta norska språket. Gissningsbart nog kommer bandet från Kirkenes, Finnmark, superlångt norrut och även känt som "I princip Ryssland". Det känns logiskt att pyttesmå samhällen + svinkallt klimat är bra förutsättningar för punkrock. Detta är lagom arg, välproducerad, och riktigt schysst musik.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/B60BV5e2h9s/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/B60BV5e2h9s?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/ej9MMoFli2s/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/ej9MMoFli2s?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>(Ser de inte rätt så unga ut eller är det bara jag som är gammal?)</i></div>
<h2>
</h2>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">19.</span></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCEkaxC55SnQseGl7F783_OvSLnJCtaa7pN5_tgKhU7LbH6WQTgdMcWCRLQTFwo4MWHe3PXnQMpfQu81I1FRxrMPhM1O_3q3hrn9RQSfQLZuCO7LskqzzanEea6FVLumZ5YCplKYxNayc/s1600/6046856.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCEkaxC55SnQseGl7F783_OvSLnJCtaa7pN5_tgKhU7LbH6WQTgdMcWCRLQTFwo4MWHe3PXnQMpfQu81I1FRxrMPhM1O_3q3hrn9RQSfQLZuCO7LskqzzanEea6FVLumZ5YCplKYxNayc/s320/6046856.jpg" width="319" /></a></div>
<div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Dark Funeral</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Where Shadows Forever Reign</b></span><br />
<i>Svensk melodisk svartmetall</i><br />
<i><br /></i>Några som däremot är svartmetall nåt så in i Helvete, är veteranerna i Dark Funeral. Deras senaste giv utgör inga större avsteg från den grund som lades för 20 år sedan, kanske snarare en tillbakagång till rötterna. Det är lite distade moll-arpeggion, lite dissonanser, liksmink och pentagram, mängder av de bistraste tremolo-melodierna, och hinkvis med blastbeats. Men man ska väl hålla sig till det man är bra på, och Lord Ahriman & Co. är verkligen bra här. Jag har förvånats själv över att den här kom med, men det är så välgjort att det har gott om återlyssningsvärde även om det är väldigt renlärigt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Qmk_PXtem4E/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Qmk_PXtem4E?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/plh22lTpnjY/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/plh22lTpnjY?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>(De ärar också den gamla 90-talstraditionen att black metal-videos ska se lågbudget ut och vara superkassa. Den här videon för </i>Nail Them to the Cross<i> liksom... Vad var tanken? Var alla för bakfulla på inspelningsdagen för att ens orka röra sig?)</i></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">18.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4Y4Fj6GOmZVljkO7tkF5feYYTbyhTfk1c5nAgcKRVMm8eGrDDPKqLvSGvqGPV2ZZFddBmd7xjzQCY7L2yBKqXN2UiiiJyfufLywkQMVETWe1Zt1uFs1FPH_qxDj4YWieBR3_r60zNX_4/s1600/1000x1000.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4Y4Fj6GOmZVljkO7tkF5feYYTbyhTfk1c5nAgcKRVMm8eGrDDPKqLvSGvqGPV2ZZFddBmd7xjzQCY7L2yBKqXN2UiiiJyfufLywkQMVETWe1Zt1uFs1FPH_qxDj4YWieBR3_r60zNX_4/s320/1000x1000.jpg" width="320" /></a></div>
<div>
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;">Nails</span></b><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>You Will Never Be One of Us</b></span><br />
<i>Crust/grind. Eller "Powerviolence", tydligen, om man </i><i>siktar på svart bälte i genrenörderi.</i><br />
<div>
<br /></div>
Från Kalifornien kommer Nails för att riva isär alla tänkbara samhällsstrukturer och auktoriteter samt samtliga lyssnares trumhinnor, med ett ultraaggressivt album. De flesta låtar är 45-120 sekunder långa, med den avslutande åtta minuters mastodonten som det extrema undantaget. Albumet flyter dock på som en sammanhängande, 22 minuter lång enhet, samtidigt som även en-minutslåtarna lyckas ha en genomtänkt egen struktur och sin egen karaktär. Svinhårt, svinargt, och svinbra.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/iKdbz5HJAUI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/iKdbz5HJAUI?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/SJIT8mX2w-U/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/SJIT8mX2w-U?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">17.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv81VOHmk5ABoBo8Qw_-nmHrev04FQYXjsZuBjUyJ3S6Nw3qaqv3j7BXvXREDJaKpshOu2UM7U5jIl4biFbCepb3w3DNQexI0_CebUeiHATgVh1FU0QgIGV39vdwY5zq0yx9W1iuyCpHI/s1600/6318123.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv81VOHmk5ABoBo8Qw_-nmHrev04FQYXjsZuBjUyJ3S6Nw3qaqv3j7BXvXREDJaKpshOu2UM7U5jIl4biFbCepb3w3DNQexI0_CebUeiHATgVh1FU0QgIGV39vdwY5zq0yx9W1iuyCpHI/s320/6318123.jpg" width="320" /></a></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: x-large;"><b>Aenaon</b></span><br /><span style="font-size: large;"><b>Hypnosophy</b></span></span><br />
<i>Progressiv / svartmetall</i><br />
<br />
Grekerna i Aenaon levererar en riktigt stabil plusmeny där rivigt metalriffande sömlöst blandas med avstickare till andra genrer. Blåsinstrument och annat är väl inkorporerade i genomtänkta arrangemang och känns inte bara inslängda. Sånginsatserna är grymma och tematiken lagom pretentiös. Skön musik!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/jh4cemBzKMA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/jh4cemBzKMA?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/CO8Fi-ru1vs/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/CO8Fi-ru1vs?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">16.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgY78U8T_j50epAHJ7_qBw0cm4zLxvpYZejK81PeqYeCcmy_q3UKJ_N8rbTd8XHSwk2Qzoxj6o9RPxtdAnuE40omB3iuSSUO-fjsAss_dqmzntZ2X03pKqbhSsBRWwihtlXmamZkRISpTw/s1600/6256076.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="306" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgY78U8T_j50epAHJ7_qBw0cm4zLxvpYZejK81PeqYeCcmy_q3UKJ_N8rbTd8XHSwk2Qzoxj6o9RPxtdAnuE40omB3iuSSUO-fjsAss_dqmzntZ2X03pKqbhSsBRWwihtlXmamZkRISpTw/s320/6256076.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: x-large;"><b>Worm Ouroboros</b></span><br /><span style="font-size: large;"><b>What Graceless Dawn</b></span></span><br />
<i>Post-rock</i><br />
<br />
På sextonde plats hittar vi detta svårstavade band som spelar vad som mestadels är deppig post-rock med allt vad det innebär av mollstämt gitarrplink och eterisk sång, allt svept i stora eko-effekter. Men Worm Ouroboros lägger på en viss doomig tyngd som till stor del yttrar sig i trumspelet. Det kanske låter som ett subtilt tillägg men gör stor skillnad i det extra tryck det ger musiken. Vokalisten Jessica Way har en röst som passar superbra in i ljudbilden och till och med basisten får intressanta saker att göra. Albumet släpptes i december men var bra och säreget nog att snabbt finna sig en plats på denna årsbästalista.<br />
<br />
Inget står att finna på Youtube, så kila istället iväg till <a href="https://open.spotify.com/album/3wDmmrKwsOd6cGyP3Ai4BP" target="_blank">Spotify</a> eller <a href="https://profoundlorerecords.bandcamp.com/album/what-graceless-dawn" target="_blank">Bandcamp</a> för provlyssning.<br />
<br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">15.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXL0GQYZTKtiX2IHPHgS83nOJSIVlHHe-vuvpCOo2_HIJwyOtPp3OoXHNMhyphenhyphenRfX8lplYmN0j2-v1LEDej_6l1lqz4URu5hNdIwfVMfcEY0SwyO6Xyo56XuqLN3Qvm6Q54nzJRFeRjphCM/s1600/5978111.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="286" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXL0GQYZTKtiX2IHPHgS83nOJSIVlHHe-vuvpCOo2_HIJwyOtPp3OoXHNMhyphenhyphenRfX8lplYmN0j2-v1LEDej_6l1lqz4URu5hNdIwfVMfcEY0SwyO6Xyo56XuqLN3Qvm6Q54nzJRFeRjphCM/s320/5978111.png" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>David Bowie</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>★</b></span><br />
<i>Vet ej, jazzrock typ?</i><br />
<br />
Innan Bowie, denna gigant, denna legend, i januari kastade in handduken för gott hann han slutföra svansången "★" ("Blackstar"). Länge än kommer teorierna och debatterna pågå om vad Bowie ville säga med albumet, om han planerade att det skulle bli det sista albumet eller inte, och vilka superlativ som passar bäst att strössla över albumet. Var det verkligen en slump att han sjöng textraden <i>"Where the fuck did Monday go?"</i> och sedan dog på en söndag, och vilken status har skivan egentligen uppnått: klassiker, magnum opus, mästerverk, legendarisk, eller alla på en gång?<br />
<br />
Oavsett vilket har effekten tveklöst blivit så att lyssna på detta album känns lite som att lyssna på något från andra sidan graven. Mörkt, smått kusligt, och samtidigt lekfullt på sina håll. Känns oerhört helgjutet och genomtänkt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/kszLwBaC4Sw/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/kszLwBaC4Sw?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/y-JqH1M4Ya8/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/y-JqH1M4Ya8?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div style="text-align: center;">
<i>(Videorna förresten. Om du bara tittar på två musikvideor från hela det här blogginlägget, så låt det bli dessa två med Bowie.)</i></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">14.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKHgpeck62GousXHexOxmmFI78cZ3AadpQuQljZQVzl2SN7ht_7UzNYFPrNhhwKB89Kn7qD1YeIV8OcddrxW2j0765s-mCle3Z2DdGdQaDA4iUT0TuxkYfy0_8YnDjMzSdfaDV21Pi5rY/s1600/6029883.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKHgpeck62GousXHexOxmmFI78cZ3AadpQuQljZQVzl2SN7ht_7UzNYFPrNhhwKB89Kn7qD1YeIV8OcddrxW2j0765s-mCle3Z2DdGdQaDA4iUT0TuxkYfy0_8YnDjMzSdfaDV21Pi5rY/s320/6029883.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>White Lung</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Paradise</b></span><br />
<i>Melodisk punk</i><br />
<br />
Det andra melodiska punkalbumet på listan står kanadensiska White Lung för. Detta är däremot mindre hardcore och mer pop/alternativrock. Det första jag fastnar för är rösten - Mish Way har en grymt bra röst som sticker ut i mängden. Det andra är gitarren, Kenny McCorkells melodier är ivriga och trixiga. Trion rundas av med Anne-Marie Vassiliou som energiskt bankar på bakom trumsetet. Ett energitillskott för tråkiga dagar!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/eri7Y9zrVaM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/eri7Y9zrVaM?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/SiXMm9gZl5s/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/SiXMm9gZl5s?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">13.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHUfsIPTUo2OGmup7NMIikmzCeYt3mblSSPscymMZ9CGMTlqtNsfQ7QFCDcCiTScLyK8aoqWcJYCo_N7IqN6D2TjybjZaTEOMHIRvRowhnz3kjxe6pUWtbx9SIJweSwybKDLpojNP7uds/s1600/6277484.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="290" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHUfsIPTUo2OGmup7NMIikmzCeYt3mblSSPscymMZ9CGMTlqtNsfQ7QFCDcCiTScLyK8aoqWcJYCo_N7IqN6D2TjybjZaTEOMHIRvRowhnz3kjxe6pUWtbx9SIJweSwybKDLpojNP7uds/s320/6277484.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Départe</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Failure, Subside</b></span><br />
<i>Black metal / sludge</i><br />
<br />
Och när man har fått nog av att ha kul finns detta debutalbum från tasmanska Départe att ta till för att dammsuga upp varenda vilsen solstråle i din omgivning och framkalla ett mörker så kompakt att man kan skära i det med motorsåg. Monumentala gitarrackord accentuerade med trumslag tyngre än oljetankers varvas med kaosmangel med volymen vid bristningsgränsen. Begreppet "vägg av ljud" platsar bra. En fabriksvägg av ljud, från en fabrik som tillverkar ren och skär undergång. Départe är långt ifrån ensamma om idén med "black sludge", men utskiljer sig dels genom att till growlandet lägga en del desperat rensjungna rader, och dels genom att helt enkelt maxa uttrycket. Ett av årets svartaste album, och så förbannat bra. Faller inte Départe dig i smaken så trösta dig med att härifrån kan listan bara bli muntrare!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/tKarTzaiah4/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/tKarTzaiah4?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/9a9nnf1pq3Y/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/9a9nnf1pq3Y?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">12.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQhVt_0l-pgkW-CTfzLPq18fV0lPGOcXNYBdf2PB4ZDIkQxkVSdrldbNg74k9xPH_15MjUD2_ePphXCBJRmoC54NesrKv-jrC6TkkppL-kCVox6VeS9AZFhFg9Amu4Se3CbJywimgNdDE/s1600/a3915232228_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQhVt_0l-pgkW-CTfzLPq18fV0lPGOcXNYBdf2PB4ZDIkQxkVSdrldbNg74k9xPH_15MjUD2_ePphXCBJRmoC54NesrKv-jrC6TkkppL-kCVox6VeS9AZFhFg9Amu4Se3CbJywimgNdDE/s320/a3915232228_10.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Alcest</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Kodama</b></span><br />
<i>Dröm-metal / post-rock</i><br />
<br />
Genast känner man sig bättre till mods då vi på plats 12 närmast finner motsatsen till Départes tryckande mörker, nämligen Alcests luftiga, svävande, drömska musik. Halvmelankoliska gitarrackord och ganska lågmäld sång dränkta i eko, som ibland övergår i snuttar av atmosfärisk svartmetall med en matta av trumsmatter och avlägsen growl. Genren ska ha uppfunnits av just detta band 2005 och kallas för "blackgaze", även om <i>Kodama </i>är betydligt mer "gaze" än "black". Detta album är en liten återgång till tongångar från några album tillbaks, och har ett sound som liknar 2010 års <i>Écailles de lune</i>. Som terapi att lyssna på. Glöm bort verkligheten för en stund och dröm dig bort till <i>Kodama</i>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/IQsXnldCDeU/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/IQsXnldCDeU?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/0xLr4v1Lv1Q/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/0xLr4v1Lv1Q?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">11.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghghGRFY0BMe215CqS68MKXSVfEHehlU0ZGsYHiCZsS2OS-uAFUjuHiNkMEyOmxthGMDU0qwx9ATppD0iRRJwvQYYrq6NptN08TavdYxuFVDQOczRjKz2WgMT8H-ixywtPREAakrDfnMg/s1600/R-8413641-1463070845-7913.jpeg.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghghGRFY0BMe215CqS68MKXSVfEHehlU0ZGsYHiCZsS2OS-uAFUjuHiNkMEyOmxthGMDU0qwx9ATppD0iRRJwvQYYrq6NptN08TavdYxuFVDQOczRjKz2WgMT8H-ixywtPREAakrDfnMg/s320/R-8413641-1463070845-7913.jpeg.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Perturbator</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>The Uncanny Valley</b></span><br />
<i>Dystopisk synthwave</i><br />
<br />
Det här med synthwave har vi ju pratat om förr, och i år var det dags för James Kent alias Perturbator att hålla uppe synthwavefanan i årsbästalistan. Hans <i>Uncanny Valley</i> kommer väl inte riktigt med några enorma överraskningar utan är en tydlig fortsättning på tidigare alster. Episk musik som framkallar bilder av glittrande megastäder med gator lika dränkta av regn som av neonljus, där man inte vet vem som är människa och vem som är maskin. Hav av pulserande synth-beats med ett par lugna, långsamma undantag, mestadels instrumentalt men med några gästsångare ibland, och en jazzig bit som hämtad ur Blade Runner. Gillar man det så gillar man det, och vet man inte så klickar man på exemplen precis här under.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/HGzZ4SjFOLI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/HGzZ4SjFOLI?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/mAX0KEhJqrA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/mAX0KEhJqrA?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>(Ännu ett skivomslag med en naken tjej... Ber om ursäkt, det var inte ett urvalskriterie, jag lovar!)</i></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">10.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOCpNx-XVTeFo9dKjdTFXt2CYnWGXzqZpq0rH3sekriUYMAP662HH-UmfpmJz0hNaMbzqjnRwWV-eE8TtCN8r8pXOpRVhzNiX54LVc4S5Vl7WJdXGCejktA2s-B4rrc27RokCkZ03bZ58/s1600/R-8547327-1463806507-6653.jpeg.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOCpNx-XVTeFo9dKjdTFXt2CYnWGXzqZpq0rH3sekriUYMAP662HH-UmfpmJz0hNaMbzqjnRwWV-eE8TtCN8r8pXOpRVhzNiX54LVc4S5Vl7WJdXGCejktA2s-B4rrc27RokCkZ03bZ58/s320/R-8547327-1463806507-6653.jpeg.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Whispered</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Metsutan: Songs of the Void</b></span><br />
<i>Finsk symfonisk kulturellt approprierad </i><i>melodisk </i><i>samuraj-dödsmetall</i><br />
<br />
Tanke 1: "Vafan är nu detta?"<br />
Tanke 2: "Är detta på allvar / på riktigt?"<br />
Tanke 3: "Men vadå, det är inte bara ett konceptalbum / projekt heller, det är alltså ett band som har detta som hela sin grej?"<br />
Tanke 4: "Det låter ju riktigt fett ändå. Det låter som att de faktiskt vet vad de gör. Den typiskt välspelade och snabba finska "melodeath"-grunden à la Ensiferum, uppbackat med bombastiska synthar och körer, och så till det de japanska influenserna med shamisen och grejer."<br />
Tanke 5: "Men det är samtidigt så gimmickigt så att man svettas. Kabuki-smink och hela köret... Får man verkligen tycka om det här?"<br />
Tanke 6: "Jo, det får man fanimej! *karate-tjut*"<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/qPIPy8sqvHU/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/qPIPy8sqvHU?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/4q8ecGbfXUs/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/4q8ecGbfXUs?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">9.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG6Z2xY0Zt2cX7535DBB8YRJBNBdr6MlMnkdbg1rPHCVo-QQjiT640tuIk0PKgypSWiJf6ftvwzgnaO1dvjH1GiTZdRaQ964rSn6lQi6-gzwMBZ1e3HnSk8GCAThPN8dzxnJH_feBtS6o/s1600/6324328.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG6Z2xY0Zt2cX7535DBB8YRJBNBdr6MlMnkdbg1rPHCVo-QQjiT640tuIk0PKgypSWiJf6ftvwzgnaO1dvjH1GiTZdRaQ964rSn6lQi6-gzwMBZ1e3HnSk8GCAThPN8dzxnJH_feBtS6o/s320/6324328.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Erik Lundin</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Välkommen hem</b></span><br />
<i>Hip-hop</i><br />
<br />
Ny EP från typ den enda svenska rapartist jag någonsin tyckt varit bra, ny plats 9 i årsbästalistan. Tydligen är det så det fungerar. Det största ämnet som avhandlas är våldet i förorten, och skivan är lite mer melankolisk och nedåt än den förra. Från eftertänksamma <i>En dag</i> till gangsterthrillern <i>Abiat</i> är det hur som helst fängslande bra, och lätt hänt att man råkar lyssna igenom hela ett par gånger i följd.<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/QHLMQRBTTRM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/QHLMQRBTTRM?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/iq7xNH6cm4I/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/iq7xNH6cm4I?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">8.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTNm6zWao80PLYtT2YiOHbBZKAJ-M17XzxCXCsbd4BqidXP4qDhjR13jnM_dmMy6sYFe13T25C5UiCGZ7As92tWihL2LRQUXgviuVZTOKu5qBYaWCgqbeVQbVUniLGqDpZqaNvrZRKg2M/s1600/6004285.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTNm6zWao80PLYtT2YiOHbBZKAJ-M17XzxCXCsbd4BqidXP4qDhjR13jnM_dmMy6sYFe13T25C5UiCGZ7As92tWihL2LRQUXgviuVZTOKu5qBYaWCgqbeVQbVUniLGqDpZqaNvrZRKg2M/s320/6004285.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Cult of Luna & Julie Christmas</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Mariner</b></span><br />
<i>Sludge / post-metal</i><br />
<br />
<b>Jul-</b>ie Christmas, kan det bli mer julstämning? Nja, Brooklyn-bon heter nog som hon gör mest för sin födelsedag, 25 december. Och Umeå-bandet Cult of Luna plockade inte in denna gästsångare för att lysa upp decembermörkret. Istället slår de sina påsar ihop för att ta oss med på en resa till både havsbottnen och rymden, samtidigt. Det är blytunga, repetitiva riff, med utspejsade avstickare som rör sig i post-rockens och kanske även den progressiva metallens domäner. En del growl, men mycket av sången hanteras av den helt utomordentligt bra Julie Christmas. Det här albumet krossar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/z_O-NZfzvj0/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/z_O-NZfzvj0?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/DVdHw4fskj4/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/DVdHw4fskj4?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">7.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKBbivnxFYbpjuoIT8PySLccEaWXMI1Zy_mV8o6b8l_gBDfeF7fiKJZ4_zsjKzQTccJz8X65DDztXAMAQGy0QFqLLkeiqbRFwTxJKLcrx4fKiehNvuq7kNiv_KFJH_eUdchyphenhyphenchKOiJe0c/s1600/R-8307640-1459054398-1134.jpeg.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKBbivnxFYbpjuoIT8PySLccEaWXMI1Zy_mV8o6b8l_gBDfeF7fiKJZ4_zsjKzQTccJz8X65DDztXAMAQGy0QFqLLkeiqbRFwTxJKLcrx4fKiehNvuq7kNiv_KFJH_eUdchyphenhyphenchKOiJe0c/s320/R-8307640-1459054398-1134.jpeg.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Deftones</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Gore</b></span><br />
<i>Alternativ metal/rock</i><br />
<br />
Sacramento-baserade Deftones är ett av mina favoritband, men ändå var det en glad överraskning hur bra deras senaste alster lyckades placera sig i årets konkurrens. Det patenterade soundet, mystiska och känslosamma texter, och Chino Morenos mycket speciella sångstil är kvar såklart, men <i>Gore</i> är lite mer grubblande och introvert än några av de senaste albumen. Det minner tillbaks till <i>Saturday Night Wrist</i>, och är antagligen det bästa de gjort sedan det albumet, men utan att för den sakens skull köra om i gamla hjulspår.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Aztiwn17vpE/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Aztiwn17vpE?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/xSycaeY7qi4/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/xSycaeY7qi4?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">6.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ1dqyAMRemiclOPyvy6EaNfHmjMN-xXGoECHNdN4HKiXGj08bwFQLQM1nmh4barW5fTx0gOLq9pxZ3EglkpfPRUEYEEEfY1ld_5c35fM6-Atr7U-w5XDEDuGcwUHzoT_gtIg2IuLDIaw/s1600/a3800896056_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ1dqyAMRemiclOPyvy6EaNfHmjMN-xXGoECHNdN4HKiXGj08bwFQLQM1nmh4barW5fTx0gOLq9pxZ3EglkpfPRUEYEEEfY1ld_5c35fM6-Atr7U-w5XDEDuGcwUHzoT_gtIg2IuLDIaw/s320/a3800896056_10.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Dödsvarg</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Eld</b></span><br />
<i>Crust / sludge</i><br />
<br />
Ni minns hur jag lovade att det skulle bara bli muntrare efter Départe? ... Det var inte riktigt sant. Förlåt. Med sångtitlar som "Mot en katastrof", "Hate Hate Hate", "Ett helvete som aldrig upphör", och "Samvetet tar aldrig helg" råder det inga tvivel om vilken ton Jon "Dödsvarg" Ekström vill sätta. De korta men sammanfogade låtarna skiftar mellan aggressiv crust, ibland gränsande till svartmetall, och klampande, industriell sludge. Alltsammans dränkt i becksvart ilska kring vart livet och samhället är på väg. Sången hanteras av ett gäng gäster. Varierat, brutalt, och superbra.<br />
<br />
Är det något Dödsvarg däremot är dålig på, är det att lägga upp musik på Youtube. Men lyckligtvis finns albumet både på <a href="https://open.spotify.com/album/0ibcsEPfFJiYFelVotrfan" target="_blank">Spotify</a> och <a href="https://dodsvarg.bandcamp.com/album/eld" target="_blank">Bandcamp</a>.<br />
<br /></div>
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">5.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUFTtX403da0UFU9UhBF_U3NubVptGSpOBwDPwiTxFbD19HoU29adlY-xE_Q7znKAPWigPQdWwZ2KW2_ZEm6uRYfNlX-y4fwN0D3YW3-6anLdUbvYNsI8ulAHEp-0Vys8NiDzNssz6x2g/s1600/6207530.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUFTtX403da0UFU9UhBF_U3NubVptGSpOBwDPwiTxFbD19HoU29adlY-xE_Q7znKAPWigPQdWwZ2KW2_ZEm6uRYfNlX-y4fwN0D3YW3-6anLdUbvYNsI8ulAHEp-0Vys8NiDzNssz6x2g/s320/6207530.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Gojira</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Magma</b></span><br />
<i>Progressiv metal</i><br />
<br />
Gojira ska tidigare ha spelat någon slags dödsmetall, vilket inte står att finna på detta album. Detta har tydligen, för att citera Douglas Adams, "gjort många mycket arga och allmänt ansetts vara ett dåligt drag". Nu har jag av någon anledning inte lyssnat på Gojira tidigare, men om det här är utfallet så kan draget omöjligt ha varit särskilt dåligt. <i>Magma</i> är tungt gungande metal av förstklassig kvalitet, ofta sammansatt av rätt så enkla medel och utan överdrivet tekniskt meckande. Bara tight framförda, hyfsat enkla, galet svängiga riff, asbra sång, och grymt trumspel. Det enda problemet är att det är för svårt att spela luftgitarr, spela lufttrummor, gasta med, och headbanga samtidigt!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/hnRv4azfris/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/hnRv4azfris?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/iVvXB-Vwnco/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/iVvXB-Vwnco?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">4.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn9pij5cJG7SlDasK4WYxZUKIRZyPvDWJInFlkEOY7K8Fun0NgXlRiMzCHPNWU_YehbaMB8I10lGOnuqgIX4LsnI95ZWa_ADmEi9ulfdGyweJV39SVo3Kchkc1Ul4hS7jU7g7kmXfmmNs/s1600/a0144143476_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn9pij5cJG7SlDasK4WYxZUKIRZyPvDWJInFlkEOY7K8Fun0NgXlRiMzCHPNWU_YehbaMB8I10lGOnuqgIX4LsnI95ZWa_ADmEi9ulfdGyweJV39SVo3Kchkc1Ul4hS7jU7g7kmXfmmNs/s320/a0144143476_10.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Vektor</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Terminal Redux</b></span><br />
<i>Matte-thrash-rymdopera</i><br />
<br />
Oj! Va? Jösses, vad händer ens? Kantigt, pedantiskt, helgalet. Dimensioner krossas till flingor och arrangeras om som kosmisk mosaik. Klassisk thrash metal kombinerat med ett mycket argt matematiskt bevis. Riff i ljushastighet och sinnessjuka licks och solon. Sången är rå, snarast black metal, men helt plötsligt kastas det in ett helt vilt falsettjut, och körsång som kunde varit skriven av Philip Glass¿.!? <i>Terminal Redux</i> är ett ambitiöst konceptalbum som berättar ett storskaligt rymdepos med en intensitet, en teknisk kompetens, och en musikalitet som gör att man tappar andan. Vektor jobbar inte så mycket med gamla vanliga sångstrukturer men däremot med en närmast klassisk (som i klassisk musik) stil där musikaliska teman utvecklas och återkommer i olika variationer. Ljudet är bra och varje anslag på gitarrsträngarna sitter med laserprecision. What's our vektor, Victor? Har aldrig hört något riktigt liknande. Tio vad av tio i helsike.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/-4e5Jw9T5Zk/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/-4e5Jw9T5Zk?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/WFaIcjemHvA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/WFaIcjemHvA?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">3.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIxiqv02EWVqkuOhiRDXZ-iMLJsbGtBga-_Ng5xbQStfE4hWnDWTFtnOy4a7KPXWUlq4N2_MnWsWT7SSOxNIvwxhyylMg6h4s4y80Ov0_DFl0Iy63Kq5Hv41qTOLOUHmwp3iSa_sqF8fM/s1600/a2085543563_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIxiqv02EWVqkuOhiRDXZ-iMLJsbGtBga-_Ng5xbQStfE4hWnDWTFtnOy4a7KPXWUlq4N2_MnWsWT7SSOxNIvwxhyylMg6h4s4y80Ov0_DFl0Iy63Kq5Hv41qTOLOUHmwp3iSa_sqF8fM/s320/a2085543563_10.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>40 Watt Sun</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Wider Than the Sky</b></span><br />
<i>Sorgsen rock / Doom utan metal</i><br />
<br />
Frontfiguren Patrick Walker började sin bana med doom metal i traditionell stil i bandet Warning, men har sedan dess långsamt transformerats. För varje album (vilka inte är så många ska sägas) har distortionen skruvats ned på gitarrerna och de lågt stämda doom-melodierna har gradvis gått mot sparsmakade 7- och sus-ackord. Därför är det inte så chockerande som man kan tro att det som nyss ansågs som ett doom metal-band nu helt släpper metallen och gör något som mer är nån slags långsam indierock. Genom hela den här utvecklingen är det Patrick Walkers enkla men sårbara röst och reflekterande texter som varit ankaret. Någonting i texterna, musiken, och den fantastiska sången tillsammans träffar helt perfekt och väcker en mycket speciell stämning, och det funkar så sjukt bra, oavsett hur mycket eller lite dist de lägger på gitarrerna. Oändligt ledsamt och otroligt fint. Blir det ett akustiskt album nästa gång?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/nGDXpH41roo/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/nGDXpH41roo?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/dvvL2ylNSuk/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/dvvL2ylNSuk?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<br />
<div>
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">2.</span></h2>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizSJb0icm3VPSiL6_AUxgH3pSzqFnmeIba6uZyHJeTWtnIPAbsFbJN7ytmNo4BW5zLZ2mtNtCFVDO6ZVGPcD_dMMymbPjqt1Ym1MzYfBahI6C4gsNf1gbu-E3y2FSilfappWEWL2xyVzk/s1600/6197510.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizSJb0icm3VPSiL6_AUxgH3pSzqFnmeIba6uZyHJeTWtnIPAbsFbJN7ytmNo4BW5zLZ2mtNtCFVDO6ZVGPcD_dMMymbPjqt1Ym1MzYfBahI6C4gsNf1gbu-E3y2FSilfappWEWL2xyVzk/s320/6197510.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: x-large;"><b>Oathbreaker</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>Rheia</b></span><br />
<i>Blackgaze / sludge / etc., ni fattar grejen</i><br />
<br />
Aha! Den här gången lovade jag inte att det skulle bli snällt och glatt efter Dödsvarg! Så nu kör vi så det svartnar. Belgiska Oathbreaker placerar sig någonstans mellan Départe (se ovan) och Deafheaven (se <a href="https://filterbubblan.blogspot.se/2016/01/top-20-musikalbum-2015.html">förra årets lista</a>). Det är hämningslöst intensiva svartmetall-partier; långsammare, krossande riff; samt olycksbådande, akustiska, sparsmakade bitar med ren sång (för någon definition av "ren").<br />
<br />
Sången ja. Är Caro Tanghe helt enkelt den bästa vokalisten i genren? Hennes skriksång är helt brutal, fullständigt "all-in", och träffar som ett knytnävsslag som gör en helt dimmig. De mer lågmält sjungna partierna utförs med en trasig, omelodisk, och hopplös röst som bryter ner alla försvar i sin bräcklighet.<br />
<br />
Cyniker kan beskylla Oathbreaker för att ha hoppat på blackgaze-tåget, eller klaga på att genren är för trendig, för o-true, och för överbefolkad. Själv slår jag bara på <i>Rheia</i> en gång till, och smälter som ett vaxljus i en kärnreaktor.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/tMTAkIDRHiA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/tMTAkIDRHiA?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/_aVQxAej-Us/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/_aVQxAej-Us?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/plVRg5X7UW4/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/plVRg5X7UW4?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div style="text-align: center;">
<i>(Bonusklipp! Studio-live + intervju.)</i></div>
<br />
<h2>
<span style="font-family: inherit; font-size: 40px;">1.</span></h2>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig3tbvVJiYEl3sJCv6qpUgqk8Yi1O_ThyphenhyphenwYQVFLhfWbpmN8bENUtMwkEgg4aE9dOQfVRl7MZM46sLgSoe9E_MoICA1_M3sKPV4acP808BkNeNpyteRcG6vnpuxcQTXklDXMZhWN_4dVVA/s1600/a1702216790_10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig3tbvVJiYEl3sJCv6qpUgqk8Yi1O_ThyphenhyphenwYQVFLhfWbpmN8bENUtMwkEgg4aE9dOQfVRl7MZM46sLgSoe9E_MoICA1_M3sKPV4acP808BkNeNpyteRcG6vnpuxcQTXklDXMZhWN_4dVVA/s320/a1702216790_10.jpg" width="320" /></a></div>
<div>
<b style="font-family: verdana, sans-serif; font-size: xx-large;">Suffocate for Fuck Sake</b></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: large;"><b>In My Blood</b></span><br />
<i>Post-rock / Post-metal / Post-radiodokumentär</i><br />
<br />
Det här trodde jag verkligen inte skulle vara på första plats när 2016 började. Det beror på att inte en jävel visste, trodde, eller hoppades på att detta mystiska band ens var vid liv, än mindre skulle släppa nytt! Inte mindre än åtta års knäpptystnad har rått sedan den suveräna debuten med den högst rimliga titeln <i>Blazing Fires and Helicopters on the Frontpage of the Newspaper. There Is a War Going On and I'm Marching in Heavy Boots</i>. Eller bara <i>BFaHotFotNTIaWGOaIMiHB</i> kort och gott. Men i september återuppstod bandet från ingenstans, skapade en Facebook-sida och en Youtube-kanal och släppte <i>In My Blood</i> som en bomb.<br />
<br />
SFFS har hittat en mycket speciell nisch, som är svår att förklara på ett sätt som låter vettigt. Post-rock med rikligt användande av prat-samplingar, visst, men det är inte allt. I princip är varje album (en EP har det blivit förutom <i>Blazing Fires </i>och nu denna) en ljuddokumentär, med intervjuer och inlästa berättartexter på svenska, tonsatt med svinbra musik av varierande tyngd och sång på engelska. Det gemensamma temat som nu urskiljer sig efter tre verk totalt, är människor som varit eller ansetts som sjuka, och deras kontakt med vårdens institutioner. <i>Blazing Fires</i> handlade om en kvinna som drabbas av psykisk sjukdom och blir tvångsvårdad, och där fick man höra intervjuer med kvinnan, hennes mamma, utdrag ur journalerna, och så vidare. Vad <i>In My Blood</i> handlar om mer exakt... det vill jag nästan inte avslöja, om du inte redan fått föraningar från albumtiteln. Bara lyssna på albumet från början på <a href="https://suffocateforfucksake.bandcamp.com/" target="_blank">Bandcamp</a>, du förstår snart.<br />
<br />
Träffande, drabbande, angeläget, och dessutom lyckas musiken vara helt enkelt asbra. Jag är beredd att säga att <i>In My Blood</i> matchar debutalbumet om inte till och med höjer insatsen. Åtta år utan minsta knyst är lång tid, men är det vad som krävs för att göra det så här bra, så är det värt all väntan. Detta är unik musik som inte glöms bort i mängden, och platsar utan tvekan som 2016 års bästa album.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/L5P4Dx-Hh44/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/L5P4Dx-Hh44?feature=player_embedded" width="320"></iframe><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/E3HeKi7WDHc/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/E3HeKi7WDHc?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div style="text-align: center;">
<i>(Provlyssningar på Youtube för all del, men detta är ett album som verkligen passar bäst att lyssnas från början, så gör gärna det på länken ovan också.)</i></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
<div style="font-size: medium;">
<div style="font-size: medium;">
<div style="font-size: medium;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">
</span></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span></div>
</div>
</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-37835200302407605272016-08-16T20:14:00.000+02:002017-01-25T00:14:07.902+01:00Projekt Sommar 2016: 30 juli - 10 augusti<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/760428?programid=2071">30 juli - Lennart Bylock</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">?</span></span></div>
<div>
<span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: black; font-family: "meiryo"; font-size: small; line-height: normal;">Minns absolut ingenting.</span></span><br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/757814?programid=2071">31 juli - Kikki Danielsson</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white; font-family: "meiryo"; text-align: center;">Om artistskapet, kärleken, mobbning, med mera. </span><span style="background-color: white; font-family: "meiryo"; text-align: center;">Mycket humor och självdistans, faktiskt oväntat roligt!</span><br />
<div>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/760833?programid=2071">1 augusti - Iman Aldebe</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">👳👳👳</span></span></div>
<span style="background-color: white; font-family: "meiryo"; text-align: center;">Iman är verkligen en person som gått sin egen väg och hittat en nisch. Hon jobbar med att modernisera muslimskt mode för kvinnor. Rätt intressant!</span><br />
<div>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/761168?programid=2071">2 augusti - IJustWantToBeCool (Victor Beer, Emil Beer, Joel Adolphson)</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸🌸🌸🌸</span></span></div>
<span style="background-color: white; font-family: "meiryo"; text-align: center;">Årets Youtube-kändisar i Sommar är den unga komikertrion IJustWantToBeCool som gör sketcher på nämnda videosite. De gjorde också en serie till SVT som jag faktiskt tyckte var rätt så bra, men när jag försökt ge mig på deras Youtube-alster har jag inte riktigt fastnat för det. Kanske fanns där någon bra producent som sållade fram de bästa idéerna för SVT-serien. Hur som helst, sommarprogrammet utnyttjas till att skämta med stora mått självironi, driva med Sommars programformat, tramsa rent allmänt, och däremellan också berätta om hur de kom in på denna ovanliga karriär. Rätt kul!</span><br />
<div>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/760183?programid=2071">3 augusti - Parul Sharma</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white; font-family: "meiryo"; text-align: center;">Parul pratar om mänskliga rättigheter och bristen på desamma runt om i världens produktionskedjor och internationella sportevenemang. Rättmätigt ilsket program om detta deprimerande men viktiga ämne. </span><span style="background-color: white; font-family: "meiryo"; text-align: center;">"Super Bowl är en bordell och OS är en utrensning av fattiga." Lyssna på detta program för att nyktra till lite efter att ha lyssnat på alla sportfånar i årets Sommar.</span><br />
<div>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/758116?programid=2071">4 agusti - Siw Carlsson</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white; font-family: "meiryo"; text-align: center;">Ca 1 skämt i denna så kallade komikers program var en liten aning roligt. Hennes tankar om pensionspolitik och annat är varken nya eller intressanta. Nja tack.</span><br />
<div>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/757840?programid=2071">5 augusti - Carolina Klüft</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🏃</span></span></div>
<span style="background-color: white; font-family: "meiryo"; text-align: center;">Sportperson sportar om sport och sportens sport på sport. Sportigt, men sport.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: "meiryo"; text-align: center;"><br /></span>
<span style="background-color: white; font-family: "meiryo"; text-align: center;">Här kommer en till sport-datorspels-video från Youtube istället:</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/1dJipUiJ9wY/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/1dJipUiJ9wY?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/761214?programid=2071">6 augusti - Magnus Uggla</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white; font-family: "meiryo"; text-align: center;">60+ kör Magnus på med samma kaxighet och självironi som alltid. Ett väldisponerat program om topparna och dalarna under en lång karriär. Återkommande genom programmet är små upplästa utsnitt från gamla sågningar i pressen - roligt grepp!</span><br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/761239?programid=2071">7 augusti - Anna Ternheim</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white; font-family: meiryo;">Handlar till stor del om Annas olika kärleksförhållanden med mera. Intimt och personligt... Men hur intressant är det egentligen att höra om hennes gamla pojkvänner?</span><br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/765484?programid=2071">8 augusti - Alexander Bard</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white; font-family: meiryo;">Alexander bjuder in Aron Flam som bisittare för ett filosofiskt program om det moderna informationssamhället och vilken plats individer och samhällsklasser har i detta. Inte särskilt vetenskapligt, men ändå lite tankeväckande och intressant. Formatet med dialogprogram funkar bra.</span><br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/765535?programid=2071">9 augusti - Marianne Lindberg De Geer</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white; font-family: meiryo;">Läser på beskrivningen att hon är dramatiker etc. Programmet handlar ingenting om detta. Istället blir vi förvandlade till Mariannes terapeut medan hon går igenom barndomen i en oerhört dysfunktionell familj och det blir tvångsbeteenden, känslomässiga och psykiska störningar, otrohet, skuld, självmord, och andra muntra ämnen. Obönhörligt tragiskt och inte på något förlösande sätt heller utan mest obehagligt. Om man fått nog av solsken under semestern och vill bli psykiskt knäckt lagom till jobb- eller skolstarten så rekommenderas detta program.</span><br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/765586?programid=2071">10 augusti - Janne Andersson</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: black; font-family: "meiryo"; font-size: small; line-height: normal;"></span></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPi3oS0eVQAK_2c4Mr51ITSXVBvddC5kBvAnEymepeySTZRgwz8ZjlFYpATGUobVRMDGsBcf6swqub6iY9UU7UBIC7LXUcaRk-yc9yW7FUgDx1YMiZhDiGq3p8V6unukclxjhB7qx8eiA/s1600/ladda+ned.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPi3oS0eVQAK_2c4Mr51ITSXVBvddC5kBvAnEymepeySTZRgwz8ZjlFYpATGUobVRMDGsBcf6swqub6iY9UU7UBIC7LXUcaRk-yc9yW7FUgDx1YMiZhDiGq3p8V6unukclxjhB7qx8eiA/s1600/ladda+ned.jpg" /></a></div>
<br /></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-75253825687663791122016-08-06T14:25:00.002+02:002017-01-25T00:14:07.912+01:00Projekt Sommar 2016:14 - 29 juli<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/747834?programid=2071">14 juli - Elisabeth Tarras-Wahlberg</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
<span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: black; font-family: "meiryo"; font-size: small; line-height: normal;">Helt OK berättelse om jobb i Qatar, men annars nog framför allt roligt om man är väldigt intresserad av kungahuset och hovet. Minns inga detaljer.</span></span></div>
<div>
<span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: black; font-family: "meiryo"; font-size: small; line-height: normal;"><br /></span></span></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/747878?programid=2071">15 juli - Sakine Madon</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">?</span></span></div>
<div>
<span style="background-color: white;">Minns ingenting. När jag läser beskrivningen låter det lite likt Sara Mohammed, så möjligen att det programmet tog upp samma plats i min hjärna som Sakines program och helt enkelt ersatte det.</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/747923?programid=2071">16 juli - Markus Krunegård</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white;"></span><br />
<div>
<span style="background-color: white;">Ett bra och välberättat program om uppväxten, att vara finne i Sverige, och om musiken. Kul om TV-medverkan i Sápmi Sessions.</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/747948?programid=2071">17 juli - Marit Paulsen</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white;"></span><br />
<span style="background-color: white;">Intressant om hur familjen var nazister (!). Annars inget speciellt.</span><span style="background-color: white;"></span><br />
<div>
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751686?programid=2071">18 juli - Mikael Karlsson</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white;"></span><br />
<span style="background-color: white;">Ännu ett riktigt bra program från en musiker! Musikernas år i år? Till skillnad från många andra kör Mikael det märkligt ovanliga greppet att faktiskt musiksätta sitt program. Det vill säga, prata över stämningssättande musik; till exempel medan han pratar om jazzkvällar i någon kompis lägenhet spelas passande musik i bakgrunden. Genast förstärks bilderna i huvudet av det han berättar.</span><span style="background-color: white;"></span><br />
<div>
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;">Det inleds med målande beskrivningar av hans liv och leverne i Harlem, New York. Senare blir det om hur moderna uppsättningar av klassisk musik kan bankas fram, med tätt samarbete mellan kompositörer, producenter, koreografer, och utövare. Däremellan någonstans en halvt hallucinatorisk sekvens om utbrändhet, depression, missbruk. Asbra!</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751731?programid=2071">19 juli - Sven Hagströmer</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span></span></span></div>
<span style="background-color: white;"></span><br />
<span style="background-color: white;">Sven berättar ointressanta historiska fakta utan någon rimlig anledning, som varför tryckfrihetsförordningen finns, och sedan måttligt intressanta berättelser om olika verksamheter och sysselsättningar han haft sedan sina första aktier vid 12 års ålder. Musiksättningen sker till synes slumpmässigt utan koppling till pratet. Tråkigt!</span></div>
</div>
</div>
</div>
<div>
<span style="background-color: white;"><br /></span></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751778?programid=2071">20 juli - Emilia Lind</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></span></span></div>
<div>
<span style="background-color: white;">Emilia berättar om hur det var att bli föräldralös som tonåring och bo i fosterfamilj. Inte dåligt, men... Det var väl inte så intressant, egentligen.</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751822?programid=2071">21 juli - Edward Blom</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🍲🍲🍲</span></span></span></span></div>
<span style="background-color: white;"></span><br />
<div>
<span style="background-color: white;">Edward är en riktig karaktär, han. En riktig livsnjutare vars glädje i fest, sång, studentikositet, mat, och dryck verkligen smittar av sig i programmet. Trots att allt inte gått som på en räkmacka för Edward genom livet, utan det blir en del svårigheter, så blir man på gott humör av att lyssna på detta.</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751866?programid=2071">22 juli - Sara Mohammad</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white;"></span><br />
<div>
<span style="background-color: white;">Något man däremot verkligen, verkligen inte blir på gott humör av, är att lyssna på Saras sommarprogram. Uppväxten i Irak under ett strängt hederssystem är den överlägset bästa delen av programmet - helt galet vad hon fått ta sig igenom. Men när hon mestadels avhandlat det blir det mycket om vad hon gjort sedan hon flydde och vilka problem med hedersförtryck hon ser här i Sverige. Här tycker jag tyvärr att programmet tappar fart. Sara har inga problem att identifiera problem på problem på problem, men Sara, vilka lösningar vill du se då? Eftersom hon jobbat mycket med detta har hon väl förhoppningsvis massor med förslag på hur man kan komma åt dessa problem, och det är synd att vi inte får höra särskilt mycket av det. En mer konstruktiv sista tredjedel hade suttit perfekt i detta väldigt deppiga program.</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751910?programid=2071">23 juli - Carola Häggkvist</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<span style="background-color: white;"></span><br />
<div>
<span style="background-color: white;">Sommar 2016:s mest sövande röst står Carola för. I övrigt är det ett helt OK program. En välbalanserad presentation av denna svenska musikikons liv från barndomen, genom genombrottet 1983, och fram till hur hennes liv ser ut idag.</span><br />
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751935?programid=2071">24 juli - Kim Källström</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">⚽</span></span></span></span><br />
<span style="background-color: white;">Fotboll, fotboll, fotboll. Orkar inte. Titta på detta istället:</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/JZS9L62_KQ8/0.jpg" src="https://www.youtube.com/embed/JZS9L62_KQ8?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;"><br /></span>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/757615?programid=2071">25 juli - Johan Holmsäter</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span></span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><br />
Grundaren av Friskis & Svettis är lite av en sån där sommarpratare man inte visste man ville höra. Men historien är intressant och bra presenterad. Bra tankar och idéer om hälsa.<br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/757664?programid=2071">26 juli - Isabella Lundgren</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span></span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><br />
Ännu en musiker bosatt i New York med en historia av missbruksproblem? Okej då, men hade nog varit lättare att uppskatta i en annan säsong, och inte så nära inpå Mikael Karlsson. Även om det finns skillnader: Mikael pratade mer om hur musiken blir till, och Isabella håller sig mer till det personliga och inre, samt tar även upp mer politik.<br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/757715?programid=2071">27 juli - Bert Karlsson</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">💰💰💰💰</span></span></span></span><br />
Ja jösses, var ska man ens börja!? Bert är, som alla säkert vet, en mycket speciell karaktär, och när han får fritt spelrum i detta program blir det en rejäl åktur och en intressant inblick i en hjärna som funkar hyfsat annorlunda jämfört med vad jag tror är genomsnittet, eller i alla fall min egen. Från skivbolag, till nöjesfält, till flyktingförläggningar, till något annat, är det en och endast en fråga som går igång i Berts huvud: Finns det något sätt att tjäna pengar på detta? Och om det finns, så kan du ge dig sjutton på att Bert kommer hitta det, och göra det bäst.<br />
<br />
När han berättar om skivbolaget är det idel tankar om listettor, hits, platinum, försäljning, och ingenting om själva musiken. När han (enligt vad han berättar) blev utfryst ur massa sammanhang pga sitt politiska engagemang, får vi då höra hur Bert kände och tänkte? Nja, framför allt är det då noga med hur många miljoner han estimerar att han förlorade på tillbakadragna affärer. När det gäller partiet han startade, Ny Demokrati, var det mer som för att jävlaranamma bevisa att han kunde lyckas med även detta, än för politikens egen skull - han erkänner rakt ut i programmet att ND var ett missnöjesparti.<br />
<br />
Även om Bert inte är den person man gillar mest i världen, är detta program en upplevelse som rekommenderas.<br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/757763?programid=2071">28 juli - Johan Renck</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span></span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><br />
En text blir inte per automatik bättre för att man slänger in fler ord. "Slumpens mystik förde oss samman". Vad är det för dumheter? Varför inte "Slumpen förde oss samman"? Förutom en ibland överlastad text är det rätt OK men inget extraordinärt. Inte mycket om hans arbete som filmregissör heller. Roligast om tandläkarskräcken.<br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/756904?programid=2071">29 juli - Stina Stoor</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span></span></span>🌸</span></span></span></span><br />
Verkligen inget som fångade mitt intresse speciellt mycket.</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-6760461968980451992016-07-22T19:11:00.001+02:002017-01-25T00:14:07.905+01:00Projekt Sommar 2016:5 - 13 juli<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/743524?programid=2071">5 juli - Bianca och Tiffany Kronlöf</a></h3>
<div>
<span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Komikerduon Bianca och Tiffany har charmat många med sin vassa, feministiska humor, och säkert har de en del smarta och roliga saker att säga. Men... måste det vara så skrikigt? :( Fin touch att ta med mamma, men blev mest trött i huvudet av detta program.<br />
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/743571?programid=2071">6 juli - Bertil Hult</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">?</span></span></div>
<div>
Oj, minns nästan ingenting. Först trodde jag att jag missat programmet, men sedan mindes jag att han pratade en del om dyslexi. Det var säkert inte helt dåligt (för då hade jag kommit ihåg det). Sorry, Bertil!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/743434?programid=2071">7 juli - Ove "Doc Forest" Skog</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
En och en halv timmes program om tatueringsbranschen, hur kul kan det vara egentligen? Riktigt kul visar det sig! Ove visar sig vara ett av de där dolda guldkornen som är betydligt mer intressant än man tror. Han är extremt kunnig och har sett mycket, vilket ger gott om bränsle att hålla ämnet intressant hela vägen.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/743390?programid=2071">8 juli - Ulrika Rogland</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Ulrika jobbar med något så oerhört jobbigt som övergrepp på barn via internet. Det är hemskt och inte särskilt bra berättat eller intressant. Lärde mig ingenting som jag inte visste innan.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/743339?programid=2071">9 juli - Alexander "The Mauler" Gustafsson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Alexander säger att han inte gärna berättar om sitt förflutna, vilket är synd! Berättelsen om hur gick från misshandelsdömd bråkstake till respekterad atlet hade varit intressant att höra mer om. Annars är det ett kort men rätt OK program där man får lära sig mycket om sporten mixed martial arts (MMA).</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/743365?programid=2071">10 juli - Malou von Sivers</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Komplicerad relation med förälder, fysisk och psykisk misshandel i familjen, en närståendes död... Känns bekant? Malous program är varken speciellt unikt i vilka ämnen som tas upp, eller speciellt skojigt att lyssna på.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/747697?programid=2071">11 juli - Anders Kompass</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
FN-chefens berättelse om hur han blåste i visselpipan angående övergrepp på barn inom FN, och hur han sedan blev behandlad av organisationen är som en minithriller. Intressant, bra, spännande, och skrämmande!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/747743?programid=2071">12 juli - Emil Jensen</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Nu jäklar slår jag till och sätter årets första femma. Emil Jensen har jag aldrig hört talas om innan, men det visar sig att han är en riktigt vass berättare, ordvändare, rimmare, och språktrixare. Den röda tråden är Emils relation till systern, men på vägen blir det gott och blandat om Emils barndom, musikskap, politiska engagemang, missbruk, tvångstankar, sorg, bättre-förr-mentalitet, med mera. Miljöerna görs levande tack vare hans berättarskicklighet. Trots att Emil delvis berör tunga ämnen känns programmet aldrig tungt att lyssna på, utan lättsamt och trevligt utan att vara tramsigt.<br />
<br />
Och, jag sa ju från början att jag inte skulle recensera musiken i år, men... Musiken är jättebra.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/747790?programid=2071">13 juli - Maj Sjöwall</a></h3>
</div>
<div style="text-align: start;">
<span style="color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large;"><span style="line-height: 35px;"><span style="background-color: white; font-family: "u1f000"; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: "u1f000"; font-size: x-large; text-align: center;">🌸</span></span></span></div>
<div>
Bra. Har inte så mycket att säga om det, men ändå - bra.</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-68931885048354696232016-07-07T17:28:00.001+02:002017-01-25T00:14:07.909+01:00Projekt Sommar 2016: 25 juni - 4 juliOch innan man vet ordet av så är det sommar igen. Soligt och varmt, blommorna är lika utslagna som pollenallergikerna, boskapen lika utsläppta som kontorsarbetarna, och Sommar i P1 lika igång som stadens ett år långa backlogg med vägarbeten.<div>
<br /></div>
<div>
Jag har räknat på hur mycket tid Projekt Sommar tog förra året, och resultatet blev ca Jättemånga timmar. Det var roligt att göra, men Jättemånga timmar är mer tid än vad jag vill lägga i år. Därför kommer årets variant vara (ännu) mer anspråkslös. Jag kommer bara att lyssna på programmen en gång och hastigt skriva om det som fastnar. Fastnar inget så blir det inte så mycket att säga om just det programmet. Jag kommer inte heller gå igenom musiken om det inte finns något speciellt att säga - för att spara åtskilliga timmar lyssnar jag på programmen som nedladdningsbar podd vilket betyder att musiken är bortklippt. Hoppas det ändå ska bli några oväntade guldkorn och några härliga sågningar! Håll till godo!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/743224?programid=2071">24 juni - Lars Ulrich</a></h3>
</div>
<div>
Va? Det här programmet missade jag att lyssna på. Oops.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/743223?programid=2071">25 juni - David Lagercrantz</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: u1f000; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Författare är, rimligt nog, ofta duktiga på att hålla sommarprat, och David är inget undantag. Han håller sig till ett tema - den komplicerade relationen till pappan - och berättar på ett strukturerat och vettigt sätt. Helt OK start ("start") på Sommar 2016!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/754615?programid=2071">26 juni - Annika Lantz</a></h3>
</div>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: u1f000; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Komikern Annika berättar om sin cancer men även om mycket annat och det är en del som är hyfsat roligt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/741033?programid=2071">27 juni - Johan Olsson</a></h3>
</div>
</div>
<div>
<span style="color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px;">⛷</span></div>
<div>
Där författare ofta är bra på att hålla intressanta berättelser, så ja, finns det ju flera andra fina kvaliteter hos Sommars många inbjudna sportutövare. Ta till exempel Johans anekdot om när han körde fel under ett OS-lopp, alltså missade nån markering och skidade käpprätt åt fanders. En sådan absurd historia hade en duktig berättare kunnat dra ut på, kanske salta med lite färgstarka detaljer, och gjort riktigt skojig. Här blir det mest ett konstaterande. Övrigt sportsnack i programmet är bara tråkigt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/741081?programid=2071">28 juni - Gunhild Stordalen</a></h3>
</div>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: u1f000; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Gunhild är tragiskt drabbad av den väldigt otrevliga sjukdomen systemisk skleros, men programmet handlar också mycket om hennes engagemang i miljöfrågor och speciellt hållbar matproduktion. Både hopp och förtvivlan i ett rätt så engagerande program.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/741129?programid=2071">29 juni - Matias Varela</a></h3>
</div>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: u1f000; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Oj, minns tyvärr inte jättemycket av Matias program, förutom en anekdot om hans mormor som slaktar en tupp.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/741176?programid=2071">30 juni - Danica Kragić Jensfelt</a></h3>
</div>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: u1f000; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Yes! Varje år brukar det vara ett par program med en forskare på något intressant specialämne och nu är det dags för datalogen Danica som håller låda om robotik och artificiell intelligens. Hon berör både tekniska och psykologiska faktorer inom området. Hur får man en dator att känna igen ett föremål på bild (och varför är det så sjukt svårt)? Kan man få en människa att lita på en robot - tillräckligt mycket för att vilja lägga sitt och anhörigas liv i dess händer? Var går ens gränsen mellan människa och robot?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Danica förklarar hur hennes gamla extraknäck som städare ledde till tankarna på en framtid där robotar kan utföra alla tråkiga och farliga jobb; hon visar sedan hur hennes forskning har praktiska tillämpningar genom att berätta hur robotar skulle kunna hjälpa till att ta hand om hennes funktionshindrade son. Inte bara är detta ett intressant ämne, Danicas sätt att väva in sitt privatliv i ämnet är riktigt genomtänkt. Rekommenderas.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/741222?programid=2071">1 juli - Ahmad Khan Mahmoodzada</a></h3>
</div>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: u1f000; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Medverkan i filmen Flyga drake ledde till problem för hans familj i hemlandet Afghanistan, och Ahmad tvingades fly till Sverige. Denna skådespelares liv är i sig filmiskt och detta blir ett dramatiskt och intressant Sommarprogram.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/741270?programid=2071">2 juli - Ingvar Carlsson</a></h3>
</div>
<div style="text-align: start;">
<span style="color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large;"><span style="line-height: 35px;">👞👞</span></span></div>
<div>
Smått absurda historier som hur Ingvar blev en fot med hela svenska folket, och hur hans TV exploderade så fort de borgerliga politikerna visade sig i rutan, är höjdpunkterna. I övrigt ett okej program ifrån en som varit en betydande figur i den svenska samtidshistorien.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/741294?programid=2071">3 juli - Tom Malmquist</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: u1f000; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Toms program handlar helt och hållet om förlusten av hans sambo och att ta hand om den efterlevande lilla dottern. Jobbigt att lyssna på men starkt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/743479?programid=2071">4 juli - Gloria Ray Karlmark</a></h3>
</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: u1f000; line-height: 35px; text-align: center;"><span style="color: purple; font-size: x-large;">🌸</span></span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span><span style="background-color: white; color: purple; font-family: u1f000; font-size: x-large; line-height: 35px; text-align: center;">🌸</span></div>
<div>
Gloria var vid slutet av 50-talet en av de första svarta i USA att få börja på en vit skola efter att högsta domstolen till slut slagit fast att rassegregation inte var tillåtet. Men så enkelt som ett domstolsbeslut var det förstås inte att radera ut rasismen, utan motståndet mot Gloria och de andra åtta afroamerikanska eleverna var starkt. Så starkt att regeringen fick tillhandahålla militäreskort för att barnen skulle kunna ta sig till skolan utan att bli misshandlade eller värre! Helgalet. Ett intressant vittnesmål från USA:s historia.</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-32856467417259708192016-01-05T00:36:00.002+01:002016-01-05T15:18:42.232+01:00Top 20 musikalbum 2015Nu är det hög tid att sammanfatta musikåret 2015. Här följer min personliga lista över de 20 album och EPs jag gillat bäst från det gångna året, med lite exempellåtar praktiskt insprängda.<br />
<br />
<h2>
20. Mew - + -</h2>
<div>
Lite svårtydd rubrik kanske. Albumet heter alltså "+ -". Mew har alltid gillat småkryptiska titlar. Danskarnas sjätte studioalbum bjuder inte på några kraftiga omsvängningar i sound utan är en ganska klar fortsättning på deras etablerade, drömska, svävande, naivistiska pop. Tror nog att "+ -" är något rakare än den lite klurigare föregångaren, men fortfarande väldigt bra musik med starka refränger att dagdrömma sig bort till.<br />
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/VawIB4N_gmM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/VawIB4N_gmM?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
19. Disrupted - Morbid Death</h2>
<div>
Ludvikabandet Disrupted släpper sin fullängdsdebut och det är som massage för hörselgångarna. De spelar dödsmetall av klassiskt snitt, inga krusiduller och påhitt, bara riktigt hög kvalitet. Gitarrljudet är krispigt som ett knäckebröd, medan sången är tvärbrutal och samtidigt alldeles lagom artikulerad. Allt är placerat mycket behagligt i mixen, låtarnas längd och antal har hållits rimliga, och det finns helt enkelt inget att klaga på. All musik måste kanske inte innehålla papuanska tvärflöjter, elektro-beats i 7/19-takt, och dubbla symfoniorkestrar, utan ibland vill man bara ha en portion fiberrik dödsmetall, och då levererar Disrupted med bravur.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Dessutom har de lagt upp hela albumet på sin Youtube-kanal!<br />
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/02QGz5Fn99Q/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/02QGz5Fn99Q?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
18. Deafheaven - New Bermuda</h2>
<div>
Deafheaven fick en stor hit med sitt förra album <i>Sunbather</i> som med sin vägg av tremologitarrer, melankoliska ackordföljder, och avlägsen vrålsång tog mångas öron med storm. Det vore för lätt att göra ett likadant album igen, så här drar de istället ner solgasset en smula och skruvar upp mörkret. Tongångarna är lite mera mollstämda, den distade skriksången har flyttats fram i mixen och den invaggande väggen av ljud har spetsats till något mer aggressivt. Jag vill nog säga att jag gillade <i>Sunbather</i> lite mer, men detta är också riktigt bra.<br />
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/oMDw5A2eGOU/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/oMDw5A2eGOU?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
17. Panopticon - Autumn Eternal</h2>
<div>
Multitalangen Austin Lunn, som utgör hela Panopticon, tog sig in på första plats i förra årets lista med albumet <i>Roads to the North.</i> Redan 2015 är han tillbaks med en ny fullängdare. Först kan jag säga att detta är inte lika bra som <i>Roads to the North</i>. Folkmusik-influenserna var mer integrerade på det albumet än på det här, och låtarna kändes mer genomarbetade. Det känns faktiskt som ett steg tillbaka.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det andra jag kan säga är att om man undviker att jämföra alltför mycket med 2014 års bästa album så är <i>Autumn Eternal</i> ändå väldigt bra musik. Högkvalitativ folk-doftande black metal som passar till höstens skogspromenader.<br />
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/t_4lavsna24/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/t_4lavsna24?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
16. Kraja - Hur långt som helst</h2>
<div>
Damkvartetten Kraja sjunger egenkomponerad folkmusik, och ja, det är väl något av det finaste jag hört under 2015. Texterna är dikter plockade från diverse källor, ibland ganska otippade såsom traditionella indianska eller kubanska verser. Framförande och mix går inte att hitta några brister med. Möjligen kan man tycka att det vore mer elegant om albumet antingen hade varit 100% a cappella, eller haft ett flertal små instrumentala mellanspel instuckna. Nu är det några få låtar som har lite brass-tut eller pianoplink som inte tillför särskilt mycket. Men det är en petitess. Detta album är så snyggt så man blir golvad.<br />
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/bAUIaPXcc9M/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/bAUIaPXcc9M?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
15. Pyramids - A Northern Meadow</h2>
<div>
Så här låter det nog om man beskriver genren black metal för en utomjordisk bläckfisk och låter den spela in ett album. På nedåttjack. Förvirrade, trevande gitarr-"melodier", omänskligt känslokall trummaskin, och släpig, introvert sång. Liknar verkligen ingenting annat. Inte årets mest lättlyssnade album, men efterhand framträder nyanserna, och faktiskt, den bisarra skönheten, mer och mer.<br />
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Vb6DK4_7-ko/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Vb6DK4_7-ko?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
14. Paradise Lost - The Plague Within</h2>
<div>
Kan inte säga att jag är speciellt inlyssnad på britternas tidigare verk (borde kanske fixa detta), men har inte Paradise Lost länge varit mer av ett gothic metal-band? <i>The Plague Within</i> är i alla fall en ganska tung doom-historia med mycket growl och endast milt kryddad med stråk, piano och skönsång på sina ställen. Det faller mig helt i smaken. Låtmaterialet är starkt, det märks att det handlar om veteraner som vet vad de gör. Stabilt!<br />
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/55XlIPzY5q0/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/55XlIPzY5q0?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
13. GosT - Behemoth</h2>
<div>
Texasbon James Lollar i GosT sällar sig till den växande skara utövare av genren som kallas synthwave, som hämtar sin inspiration i 80-talets action, science fiction, skräckfilmer, och datorspel. Om synthwave kan det sägas mycket, till exempel att genren så smått exploderat på sistone, eller att mycket av musikerna låter väldigt lika varandra. Då tycker jag att GosTs debut <i>Behemoth</i> ändå är urskiljbar i mängden som lite mer hårt, avskalat, och oborstat med sina kraftigt distade synth-attacker och sataniska bildspråk.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/8Rso-kMjoBM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/8Rso-kMjoBM?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
12. Solefald - World Metal. Kosmopolis Sud</h2>
<div>
Under den kittlande pretentiösa beteckningen <i>World Metal</i> slänger de galna norrmännen i Solefald ned alla musikstilar, instrument, tidsåldrar, och kontinenter de kan komma på i en stor mixer och blandar till årets mest spretiga album. Pipande flöjtmelodier, Ronja Rövardotter-sång, progressiv metal, growl, handtrummor, techno... Och det är bara de två första minuterna av albumet. Texterna avhandlar saker som mänsklighetens och musikens historia från afrikanska trummor till norsk black metal, någon sorts civilisations/modernitetskritik blandat med reflektioner om Solefald själva, mellankrigstidens Europa, och terrordåden i Norge 2011. Ja just det, och en av låttexterna består bara av ord som börjar på B... Med en fri tolkning av begreppet "ord". Helknasigt.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/qWgon-a7qks/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/qWgon-a7qks?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
11. Ahab - The Boats of the Glen Carrig</h2>
<div>
<i>The Boats of the Glen Carrig</i> är en bok av William Hope Hodgson från 1907 som handlar om ett gäng skeppsbrutna som försöker överleva mot havets krafter. Ett passande material för "nautiska doom"-bandet Ahab att ta itu med. På detta album har de varvat de blytunga gitarrerna och marianergravsgrowlet med en hel del lugna, finstämda passager. Och av någon anledning funkar det så sjukt bra med temat. Perioder av lugn och kontemplation, tills helvetet brakar loss och en storm färgar havsskummet rött - låter det inte precis som skeppsbrottslitteratur? Fraser är ofta lyfta direkt ur boken till texterna, men anpassade så att det flyter (ha ha) som en låttext. Avfärda inte Ahab som ett gimmick-band, för detta tyckte i alla fall jag var en riktigt vass skiva, med text, musik, och tematik som drar åt samma håll och skapar en stark helhet.</div>
<h2>
<div style="font-size: medium; font-weight: normal;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; font-size: medium; font-weight: normal; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/eK3ZlrH2ryY/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/eK3ZlrH2ryY?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; font-size: medium; font-weight: normal; text-align: center;">
<br /></div>
</h2>
<h2>
10. The Moth Gatherer - The Earth Is the Sky</h2>
<div>
Stockholmarna i The Moth Gatherer hade 2015 samlat ihop mal-ande riff nog för en uppföljare till sin makalösa debut. <i>The Earth Is the Sky</i> är inte alls lika bra, men fortfarande en riktigt stark och dynamisk mix av krossande sludge, post-rock, elektroniska passager, och ett repetitivt ljudspråk som suger in lyssnaren.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/cplLvJ1J_XY/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/cplLvJ1J_XY?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
9. Erik Lundin - Suedi</h2>
<div>
Ingen är mer chockad än jag över att hitta en hip-hop-EP i listan över årets bästa släpp. Men Erik Lundins flow och ordvändande är så högklassigt så det inte är klokt. Varje gång man lyssnar på de fem låtarna upptäcker man nya referenser. Texterna avhandlar förortsliv som så mycket annan hip-hop, men det görs med en hantverksskicklighet hästlängder före, ja, alla andra? Erik Lundin satsar inte på att slå världsrekord i stavelser per minut, utan har ett kontrollerat, välportionerat flow så att varje rim sitter som en smäck.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/4F1QdZoqPsI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/4F1QdZoqPsI?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
8. Cave of Swimmers - Reflection</h2>
<div>
Oj oj oj oj oj! Cave of Swimmers golvar motståndet med tung rock av högsta klass. Det är monumentalt svängiga riff, det andas lätt av progressiv metal, och kryddas med lite bongotrummor. Sången är rent löjligt bra och kraftfull. Min enda invändning är att de endast bjuder på fyra spår. Man vill ju ha mer! Ett fullängdsalbum med 8-9 låtar med samma kvalitet hade varit fantastiskt.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/KaT0RT-7Zmc/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/KaT0RT-7Zmc?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
7. My Dying Bride - Feel the Misery</h2>
<div>
Paradise Lost är inte de enda doom-veteranerna från Halifax som släppte nytt 2015; det gjorde även deras kollegor, och ett av mina favoritband sedan länge, My Dying Bride. Och tusan om det inte är det bästa de brittiska dysterkvistarna gjort på en hel handfull med år, även om förra albumet också var bra. Soundet är välbekant vid det här laget, det är sorgesamma gitarmelodier, fiol, och smakfull synth, med texter om romantik, förlust och död. Men just detta album känns, av någon anledning som är svår att sätta fingret på, riktigt starkt. Det minner på ett fördelaktigt sätt tillbaks till gamla storverk som <i>Songs of Darkness</i>, <i>The Dreadful Hours</i>, till och med till <i>The Angel and the Dark River</i> från 1995. Fattar inte hur det är möjligt, men 47-årige Aaron Stainthorpes growl låter minst lika bra om inte bättre än någonsin tidigare. Varje låt har sin egen karaktär, vilket annars är ett vanligt (och rimligt) klagomål på bandets svagare alster. Efter 13 album kan det inte vara lätt att hålla lågan igång, men jag är väldigt glad att Bruden verkar vara i ett uppsving och hoppas det håller i sig!</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/4e_c3XAPoUI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/4e_c3XAPoUI?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
6. Beaten to Death - Unplugged</h2>
<div>
Fler galna norrmän, fler knasiga genrekombinationer. Beaten to Death mixar grindcore med, ja, indierock? Eller nåt? Ofta är det som att gitarrerna kör en egen låt vid sidan av medan trummorna och sångaren manglar för glatta livet. På något sätt vävs de separata delarna ihop till ett ruggigt musikaliskt, tekniskt fulländat, suveränt kaos. Låtarna och hela albumet är korta, såklart, men kan lyssnas på många gånger. Här är tre videor.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/zOAw6Oh120U/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/zOAw6Oh120U?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/mZBTzksyXxc/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/mZBTzksyXxc?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Y5PTDJrmZUM/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Y5PTDJrmZUM?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<h2>
5. Magic Sword - Vol. 1</h2>
<div>
Årets bästa synthwave stod det mystiska bandet Magic Sword för. Till skillnad från GosTs hårda skräck-inspirerade tongångar sticker Magic Sword ut genom att åstadkomma den mest episka, heroiska synthwave man kan tänka sig. Fantasy, magi, och hjältedåd. Lyssna på det här i hörlurar så kommer till och med en tripp till bostadens soprum kännas som en episk resa, ett ärofyllt uppdrag för att rädda världen från all tänkbar ondska. Det blir två låtar, båda dessa var alltför bra för att inte lämna som provlyssning.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/8-t0TfewksE/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/8-t0TfewksE?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/G02wKufX3nw/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/G02wKufX3nw?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<h2>
4. Bosse-de-Nage - All Fours</h2>
<div>
Amerikanska Bosse-de-Nage tar black metal och slår ihop med post-hardcore, och levererar så ett av årets mest uppslitande album. Tremoloriff, smattrande trummor, ylande ljudeffekter, och sång som skriker desperation och ångest. Texterna är helsjuka. De flesta är som yrvakna beskrivningar av obehagliga drömmar, desorienterande och förvirrande. <i>At Night</i> med sin sinnessjuka text naglar fast lyssnaren och släpper inte taget förrän sista tonerna av <i>The Most Modern Staircase</i> klingat ut.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/6AQv67xaqoA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/6AQv67xaqoA?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<h2>
3. Grift - Syner</h2>
<div>
Från djupaste Västergötland ljuder tonerna av gammelsvensk ångest, och sällan låter det lika förtrollande bra som i Grifts socken-svartmetall. Bilderna som rullar upp för ens inre syn består av torra gräshedar, kala träd, och bleka små stenkyrkor där kantorn pressar fram dystra toner ur tramporgeln medan den utmärglade församlingen sitter på de utstuderat obekväma bänkraderna med knäppta händer och hatar sig själva av hela sin kraft någon gång för cirka hundra år sedan. Grift består endast av en person, men med Syner har han åstadkommit något som både låter oerhört klassiskt, och oerhört fräscht.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/ny7VIuPeAuI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/ny7VIuPeAuI?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<h2>
2. Izah - Sistere</h2>
<div>
Minns ni The Moth Gatherer från plats 10? De vars nya giv inte var riktigt lika bra som debuten? Här har vi ett holländskt band vars egna debut påminner mycket om just The Moth Gatherers debut. Nattsvarta, blytunga riff blandas upp med repetitiva, melankoliska post-rockiga melodier som omsluter en i någon slags mys-ångest. Spåren är endast fyra till antalet, men fyller ändå en CD till bristningsgränsen genom att vara helt orimligt långa, på ett föredömligt sätt som förhöjer känslan av förlorat begrepp om tid och rum.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/ytNF7dqg-SA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/ytNF7dqg-SA?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<h2>
1. A Swarm of the Sun - The Rifts</h2>
<div>
På <i>The Rifts</i> har stockholmsduon A Swarm of the Sun valt att skriva varje låt med pianot som utgångspunkt. Det märks. Det är ett smart grepp som får stilen att kännas lite egen och nyskapande. Musiken är långsam, svårmodig post-rock, med en del tyngre partier insprängda. Albumet är inte bara en samling låtar, utan är mer gjort som ett helgjutet verk med musikaliska teman som återkommer och varieras. Ett album att försjunka och förlora sig i, emotionellt kraftfullt, och väl värt att kallas för 2015 års bästa album trots den hårda konkurrensen.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/sm2thFje_Ns/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/sm2thFje_Ns?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Puh! Det var det. Det var som vanligt tio gånger mer jobb än man tror att sätta ihop en sådan här lista - återlyssna, sålla, sortera, fundera, lyssna igen, skriva... Några som hamnade strax utanför topp 20 i den hårda konkurrensen var <a href="https://www.youtube.com/watch?v=KXWMYmNcUqI">Moonspell - Extinct</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=moFcqcTR3f4">We Hunt Buffalo - Living Ghosts</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=kTdd4lg2Tq0">Mutoid Man - Bleeder</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=CNp0ZGdUJhQ">This Gift Is a Curse - All Hail the Swinelord</a>, och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=TvGPAVTYfXI">Mgła - Exercises in Futility</a>.</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-89330622816697791002015-11-26T23:09:00.000+01:002017-01-25T00:13:12.204+01:00Om principerFrån EUs <a href="http://www.bbc.com/news/world-europe-24635791">mest generösa land</a> vad gäller asylrätt, till så <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21823053.ab">restriktiv som är möjligt</a> utan att bryta mot internationell rätt, inom loppet av några veckor.<br />
<br />
Ingen ska få permanenta uppehållstillstånd, inte heller barn. Alla ska försöka leva sina liv utan att veta om de kommer bli utvisade om något år. Ett enormt hinder för integration givetvis, förutom att det i det korta perspektivet kommer att <a href="https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6311345">öka myndigheternas belastning</a>.<br />
<br />
Ensamkommande barn utan rätt papper ska genomgå medicinska undersökningar för att få sin ålder fastställd. En metod som är helt <a href="https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6291254">osäker</a> och orättssäker. Eftersom metoden inte har högre konfidens än nuvarande metoder så är det en fullständigt meningslös skenåtgärd som bara syftar till att göra det lite jobbigare att vara ett ensamkommande flyktingbarn.<br />
<br />
Men det förutsätter att man över huvud taget kommer in. Utan ID kommer du inte in längre, via buss, tåg, eller båt. <a href="https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6310260">Sextio procent av alla flyktingar har inga ID-handlingar</a>.<br />
<br />
"Alternativt skyddsbehövande" <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21825303.ab">får inte längre återförenas med sin familj</a>.<br />
<br />
Åtgärderna påstås syfta till att <a href="http://www.svtplay.se/klipp/4974292/lofven-fler-maste-soka-asyl-i-andra-lander">fler ska söka sig till andra länder</a>. Sverige stänger för att få andra att öppna sig. Omedelbart följer Danmark efter och vill <a href="https://www.dr.dk/nyheder/politik/stoejberg-om-svensk-id-kontrol-foelger-udviklingen-time-time">stänga till</a>. Att vara mer generös än sin granne är lika med katastrof. Kommer <a href="http://www.svt.se/nyheter/utrikes/tyskt-krav-pa-flyktingtak">Tyskland eller andra länder</a> att följa efter, inspirerade av Sveriges nya hårda linje? Den sista lilla gnistan hopp om solidaritet inom Europa <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/viktor-banke-det-kommer-alltid-att-vara-battre-att-fa-skydd-i-sverige-an-att-stangas-ute/">släcks</a>.<br />
<br />
<br />
Bara härom månaden stod statsministern och sa <a href="http://www.regeringen.se/tal/2015/09/tal-av-stefan-lofven-vid-manifestationen-for-flyktingar-den-5-september/">så här</a>:<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq" style="margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
"Europas samarbete föddes ur erfarenheterna från vårt eget fasanfulla krig. I år är det 70 år sedan. Vi sa: ”Aldrig någonsin ska det ske igen.” Vårt samarbete enade Europa efter det kalla krigets slut. Vi sa: ”Aldrig mer murar för att göra skillnad på människa och människa.”<br />
Nu måste vi återigen bestämma vilket Europa vi ska vara. Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig, solidariskt och gemensamt. Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor.<br />
<span style="font-family: inherit;">[...]</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Och vi ska fortsätta vara ett land, som bär solidariteten som vår största stolthet.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">[...]</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Det är ett Sverige att vara stolt över."</span></blockquote>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Och Åsa Romson och Gustav Fridolin sa <a href="http://www.dn.se/debatt/nasta-regering-maste-driva-pa-for-saker-asylvag-in-i-eu/">så här</a> i ett inlägg från 2014:</span><br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="background-color: white; font-family: inherit; font-size: 15px; line-height: 19.0005px;"><b>"Vi kommer aldrig att försvåra för människor att komma till Sverige."</b></span></blockquote>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Har regeringen verkligen uttömt <a href="https://twitter.com/DrEstvall/status/669394198844542977">alla andra möjligheter</a>? Har någon skatt höjts? Att akut höja koldioxidskatten när det krisar skulle ju annars kunna tänkas vara i linje med en rödgrön regering. Har man vänt upp och ner på varje sten i det civila samhället för att hitta resurser och boplatser? Vad har vi vanliga medborgare tvingats <a href="https://twitter.com/jonas_wikstrom/status/657538027410059265">uppoffra</a> på grund av denna enorma humanitära kris? Eller hade man inte fått igenom någon annan politik än maximal åtstramning? Men S+MP+C+V utgör ju 181 potentiellt flyktingvänliga mandat i riksdagen mot de övrigas 167.</span><br />
<br />
Regeringspartierna har genom denna historiska helomvändning fullständigt raserat sin trovärdighet. Hur ska någon kunna ta en socialdemokratisk eller miljöpartistisk politiker på orden igen? Hur ska en väljare i framtiden förhålla sig till principer som Löfvén, Romson, Fridolin och andra talar sig varma över? Hur vet vi skillnaden på de principer som kommer gälla, och de som kommer att överges när det blir för politiskt kostsamt?<br />
<br />
<b>Det är enkelt att stå upp för sina principer i debattartiklar och tal. Det är svårare att göra det i praktiken när väl läget är skarpt.</b><br />
<br />
Detta är inte ett Sverige att vara stolt över.Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-58466249338557898792015-08-18T23:19:00.002+02:002015-08-18T23:19:38.874+02:00Projekt Sommar 2015: 10-16 augusti - Magnus Nilsson, Maria Strømme, Owe Sandström, Fredrik Reinfeldt, Ben Gorham, Seinabo Sey, Ulla Skoog<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/592442?programid=2071">10 augusti - Magnus Nilsson</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Magnus är kock och låter så gott som hela programmet handla om mat. Bra! Dessutom från flera intressanta vinklar, såsom vad som skiljer mat från andra kulturuttryck, hur matkulturen, sättet att framställa mat, och hantera råvarorna förändrats genom tiderna. Rapporten från en fäbod är intressant, och alltid uppfriskande när folk tar sig till lite andra grepp än att bara sitta och prata instängda i en studio.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Indierock och lite sånt. Junip, Säkert!, The Tallest Man on Earth... Ingen knytning till ämnet, men helt OK musik.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/592483?programid=2071">11 augusti - Maria Strømme</a></h3>
<div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
</div>
<div>
Hurra, ännu en kunnig människa som pratar om sitt specialområde! Här är det medicinsk nanoteknik för hela slanten, och o-boy vad bra det är med nano! Maria utlovar alla möjliga otroliga framsteg som snart kommer göras med hjälp av nanoteknik. Även om man tycker en del av utsagorna är optimistiska så går det inte att förneka att det låter <i>sjukt coolt</i>. Spruta in nåt nano-jox som får kroppen att bygga ny vävnad. Nanobehållare av guld som transporterar cellgifter in i cancertumörer. Nanorör som man drar nerver igenom för att överbrygga skadad vävnad. Maria pratar om en massa häftiga grejer på en lagom teknisk nivå, så man inte känner sig idiotförklarad, men ändå hänger med.<br />
<br />
Framåt slutet blir det tyvärr lite ointressant jobb- och företagssnack också när Maria absolut ska ställa länder mot varandra, i en stor tävling om vem som "får jobben". Men mestadels är detta ett bra Sommarprogram i vetenskapsgenren.<br />
<br />
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><br />
Varför spelar alla Bruce Springsteen i år? Förutom Pink Floyd och Leonard Cohen (som vi båda för övrigt också hört flera gånger förut i Sommar) så är det nästan inget här jag gillar.<br />
<br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/592524?programid=2071">12 augusti - Owe Sandström</a></h3>
</div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Apropå att "<a href="http://filterbubblan.blogspot.se/2015/08/projekt-sommar-2015-7-9-augusti.html">höja statusen för läraryrket</a>" som är en av samhällsdebattens återkommande klyschor. Här har vi ett sätt - lyfta fram en inspirerande lärare som Owe, som brunnit för yrket, och gjort en massa för att föra det framåt både på lokal och högre nivå. Owe har också gjort en jäkla massa annat. Väldigt mycket, väldigt annat. Djur och kläder har varit hans två intresseområden, vilket gett honom såpass olika roller som lärare, zoolog, safariguide, kläddesigner, och scenograf.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Mycket med folkkära svenska stjärnor som Tommy Körberg, ABBA, Björn Skifs, Lasse Berghagen. Motiveras av berättelsen, så +1 blomma för det.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/592566?programid=2071">13 augusti - Fredrik Reinfeldt</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Ett lättsamt program. Alldeles i början pickar Fredrik på mikrofonen med näsan "som en hackspett" så att det dunkar i ljudmixen. Det är en smula bisarrt att höra en f.d. statsminister, tidigare knappast känd för sin skojfriskhet, göra något sådant, och det får mig att skratta till. Upptåget är alldeles säkert ett kalkylerat grepp för att skapa en lättsam stämning; genomgående märker man tydligt att Fredrik kan det här med retorik. Utom ibland då det svävar iväg - "för manlig spis och lesbiska", vad menar karln där egentligen?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Programmet handlar om hans kommande bok, om omställningar i livet, och att bli 50-åring. Inget om uppväxten och sånt, bara några få berättelser från tiden i politiken (och då handlar det om småroliga anekdoter som man inte hört förut), utan mest om framtiden, vilket är uppfriskande. Lite politiska åsikter blir det, men det är inte så meningsfullt eftersom de hålls på en så övergripande nivå att nästan vilken svensk politiker som helst kunde ha sagt ordagrant samma saker.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Man kan tycka många saker om den politik som Fredrik och hans kollegor i regeringen förde (och tro mig, det gör jag), men det här sommarprogrammet handlar inte alls om det. Programmet i sig faller under kategorin okej, men utan att ha supermycket djup eller substans.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Minns ni <a href="http://filterbubblan.blogspot.se/2015/06/projekt-sommar-2015-26-27-juni.html">Bengt Baron</a>? Just det, han som spelade "Den ena handen vet vad den andra gör", en låt som sågar honom själv och allt han står för längs med fotknölarna, samt motsäger precis det han pratade om i sitt program? Gissa vad - i Fredriks program får vi höra <a href="https://www.youtube.com/watch?v=j-c5kD866SE">Ebba Grön-versionen</a>! Tyvärr är det inte lika roligt den här gången, eftersom jag är mer säker på att Fredrik är smart nog att förstå vad låten handlar om.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
I övrigt inget anmärkningsvärt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/592607?programid=2071">14 augusti - Ben Gorham</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Parfym och basket. Ännu en person med två väldigt olika karriärer. Ingen av dem är något stort intresse för mig. Har svårt att peka ut något som är dåligt med det här programmet, men det är bara ett sådant som inte fastnar på mig.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Mycket hip-hop, en indisk låt, och lite annat.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/592389?programid=2071">15 augusti - Seinabo Sey</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Denna artist var för mig okänd. Programmet handlar om normer kring vithet, kropp, och utseende, och om Seinabo själv. Ger slående, konkreta exempel på hur normer kan yttra sig, som hur det inte finns kläder över storlek M, hur "hudfärgade" strumpbyxor och smink inte alls ser ut som ens egen hud, hur mörkhyade underrepresenteras. Apropå sig själv berättar Seinabo att hon i grundskolan gick i musikklass i Halmstad - se där! Det gjorde jag också - Kul koppling.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Återigen cirka två bra låtar och resten inte så värst intressant. Här är det Mos Def och Röyksopp som jag gillar bäst.<br />
<br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/592631?programid=2071">16 augusti - Ulla Skoog</a></h3>
</div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Först blir det ganska kortfattat om hennes skådespelarkarriär. Texten är väldigt tillkrånglad. Överarbetad, och när jag inte lyssnar på helspänn utan missar något så fattar jag helt enkelt inte vad hon pratar om.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Sen blir det hus. Hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus, hus och ännu mera hus. Gamla hus. Ulla pratar mer om byggnadsvård i sitt sommarprogram än den totala summan av allt jag någonsin hört om byggnadsvård i hela mitt liv. Och ungefär sex-sju gånger mer än jag någonsin behövde höra. Visst finns det ett allmänintresse i att höra om myglet som byggentreprenörer och kommuner m.fl. ägnar sig åt när det gäller att riva, renovera, och sabotera gamla hus, men utöver det orkar jag faktiskt inte lyssna hur länge som helst på prat om fönster, lister, fasader, puts, trä, dörrar, takpannor, isolering, färg, och glas. Ulla brinner verkligen för det här, och jag är ledsen att behöva sätta ett lågt betyg, men för mig är det här dessvärre inte roligt, inte intressant, och jag väntar bara på att det ska ta slut.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
"<a href="https://www.youtube.com/watch?v=OUgiJ9dDT_Q">Trettifyran</a>" passar ju i alla fall utmärkt i temat, "<a href="https://www.youtube.com/watch?v=-tPcc1ftj8E">Seasons in the Sun</a>" och Simon & Garfunkel är väl OK.<br />
<br />
<br />
Och det var allt! Femtiosju program, femtiosju recensioner. Tack alla som tittat in och läst! Nästa inlägg blir det sista i Projekt Sommar 2015, och då blir det en sammanfattning av säsongen.</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-27821261177913995972015-08-14T23:32:00.000+02:002015-08-14T23:32:03.604+02:00Projekt Sommar 2015: 7-9 augusti - Magdalena Gerger, Annika Norlin, Magnus Böcker<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/586497?programid=2071">7 augusti - Magdalena Gerger</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Chefen över Systembolaget pratar bolagssnack. Det blir aldrig särskilt intressant och är inte så bra berättat. Det är rent av imponerande hur vaga och oengagerande anekdoterna berättas.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Finner musiken mestadels intetsägande som R.E.M., ABBA. Det här programmet kommer jag glömma fortare än jag hinner säga ... vad var det jag pratade om?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/586561?programid=2071">8 augusti - Annika Norlin</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Ett program helt tillägnat PMS. Vi får således nästan ingen information om resten av Annikas liv som låtskrivare och artist, men desto mer fakta om hormoner och sånt. Annika upprepar sig i några fall, men dock ett bra och lärorikt program! Gillade sekvensen om hur människor inte är så statiska som vi tror utan förändras utifrån förutsättningar, där hormonnivåer är en.<br />
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Måste dela ut ett högt betyg, främst för att Annika imponerande har hittat ett flertal låtar på sitt ämne - "</span><a href="https://www.youtube.com/watch?v=AdRkQatN2qU" style="font-family: inherit;">PMS</a><span style="font-family: inherit;">", "</span><a href="https://www.youtube.com/watch?v=iOMWO7eKhfo" style="font-family: inherit;">Hormones</a><span style="font-family: inherit;">", "</span><a href="https://www.youtube.com/watch?v=Dip54axBnIs" style="font-family: inherit;">The Pill</a><span style="font-family: inherit;">", och "</span><a href="https://www.youtube.com/watch?v=LbTB3ASkdOo" style="font-family: inherit;">Pregnant Women Are Smug</a><span style="font-family: inherit;">"! Starkt jobbat! Listan är helt okej rent musikaliskt också.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/586581?programid=2071">9 augusti - Magnus Böcker</a></h3>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: small; font-weight: normal;">Prat:</span><span style="font-size: small; font-weight: normal;"> </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large; font-weight: normal;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large; font-weight: normal;">❀</span><br />
<span style="text-align: justify;">Han låter som en bokhandel, men är börs-VD. Det blir ganska mycket bolagssnack igen, men även lite lärorik fakta om Singapore. Situationen för pressfriheten i Singapore behandlar dock Magnus mest med en axelryckning, och det är tråkigt när han babblar om att svenska skolan är så dålig jämfört med den </span><span style="text-align: justify;">Singaporeanska som är så bra. Varför? Vad är det som görs bättre där, som vi kan applicera även här? Ingen aning, det säger Magnus ingenting om. Den enda mirakelkur han lägger fram är "vi måste höja lärarnas status". Herregud, vilken insikt! Tror jag aldrig hört någon annan säga något liknande förut!</span><br />
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><br />
Om det är ironi, om han på riktigt tycker om låten, eller om han bara vill döda oss lyssnare kan vi aldrig veta, men Magnus inleder i alla fall med tre och en halv minuts Genévekonventionsvidrig dansbandsmusik i form av "Jag vill vara din, Margareta". Jag kreverar. Min mage surnar, skallen snurrar, och det svartnar för ögonen. Kallsvettas blod, krampar, och hyperventilerar.<br />
<br />
Resten var inte så värst bra heller.</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-90118192161122858842015-08-10T22:27:00.001+02:002015-08-10T22:27:34.444+02:00Projekt Sommar 2015: 1-6 augusti - Bea Åkerlund, Markus Näslund, Åsa Jinder, Alexander Ekman, Jögge Sundqvist, Daniel Poohl<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/583109?programid=2071">1 augusti - Bea Åkerlund</a></h3>
<div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Stylisten Bea lever ett maxat, hektiskt liv i Los Angeles. Trots att jag är ointresserad av mode så är det ett intressant och rätt så välberättat program.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Engelskspråkig pop, funk, hip-hop, rock, centrerat på 80-talet. Sisters of Mercy, Grandmaster Flash, Led Zeppelin, David Bowie, Kate Bush, med mera. Funkar bra tycker jag.<br />
<br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/583131?programid=2071">2 augusti - Markus Näslund</a></h3>
</div>
</div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Markus bjuder på mycket hockeysnack, men programmet är ändå hyfsat tillgängligt. Den sekundära röda tråden är typ "hur olika livet kan falla ut" och funkar bra.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Pop-rock. Allt låter likadant, förutom att några låtar är lite mer country-fierade än andra. Bob Segers "Turn the Page" var faktiskt helt OK. Sedan kommer Metallica in och gör en cover på samma låt, fast med sitt platta, knastertorra, och odynamiska sound.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/586342?programid=2071">3 augusti - Åsa Jinder</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Augustis tema så här långt verkar vara självbiografier - alla har pratat om sin egen uppväxt och sitt liv och det har inte varit några "fack-program". Samma sak gäller Åsa. Precis som de ovanstående är även Åsas berättelser hyfsat intressanta och välberättade. Hon pratar mycket om sina egna framgångar, men det är OK. Skojigt om när hon för första gången formulerade sin dröm om att bli nyckelharpist, för Joey Tempest.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Åsa spelar en hel del musik som hon själv figurerar i. Turligt nog har hon varit med i varierade sammanhang. Men <a href="https://www.youtube.com/watch?v=B_spICgOzAk">den här</a> låten vann alltså Eurovisionsschlagerfestivalen 1995!? Oerhört märkligt. Det låter ju bra!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/586383?programid=2071">4 augusti - Alexander Ekman</a></h3>
<div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
</div>
<div>
Alexander gör ett riktigt bra, roligt program om dans, lek, att gå från deltagare som dansare till att bli ledare som koreograf, att få med sig folk på storslagna visioner som att fylla en opera med vatten eller dansa nakna, att göra korkade saker på fyllan, att klä ut sig, och att ha lättstörda grannar. Detta medryckande program går ej att motstå.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Blandat program med klassisk musik, modern dansmusik, med mera. Inleder med <a href="https://www.youtube.com/watch?v=5rtdQlAiGzY">fet barock</a>, sen blir det fransk <a href="https://www.youtube.com/watch?v=CAMWdvo71ls">danspop</a> (kolla videon, apropå koreografi), <a href="https://www.youtube.com/watch?v=llZV5WjHPrg">avskalad techno</a>, <a href="https://youtu.be/4TOcqXi4CT8?t=6s">supersoft jazz</a>, och en massa annat.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/586301?programid=2071">5 augusti - Jögge Sundqvist</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
För dagens sommarvärd är träslöjd livet. Detta sommarprogram faller under genren där nördar berättar om sitt intresse - och Jögge gör det väldigt kul och bra. Programmet har en ramberättelse där Jögge försöker förklara för en kulturjournalist vad slöjd egentligen är - ett berättargrepp, vilket man inte hör i varje Sommarprogram. Berättargrepp alltså. Är det inte alla som använder... Hur som helst. Jögge för även långa samtal med björkar, och allt framförs på härlig dialekt. Slöjdämnet hade jag med nöd och näppe godkänt i när jag gick i skolan, men det här sommarpratet får väl godkänt av mig.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
<a href="https://www.youtube.com/watch?v=g1_EGZCXFVY">Tape</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=e16_DqVrPaM">Camille</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=KLpkXtM-VI8">Röyksopp</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=18m95OSKD-c">The Chemical Brothers</a>. Och så <a href="https://www.youtube.com/watch?v=H2h1MY70uag">The Who</a>, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=uY392b6QeIw">Amason</a>, och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=gAWiQDHC_qo">Daniel Norgren</a>. Bra!<br />
<br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/586539?programid=2071">6 augusti - Daniel Poohl</a></h3>
</div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Här bara rasslar det på med flera riktigt bra sommarprogram i rad. Daniel, VD på Stiftelsen Expo, plockar fram nationalismens grundargument och sågar det längs med fotknölarna. Han pratar om sin mammas kärlek till papperlösa Michel, uppväxten under de främlingsfientliga 90-talsvindarna, och en thriller-liknande infiltration av Nationaldemokraterna. Intressant och bra.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Ständigt denna Springsteen! Och Håkan Hellström dessutom. Men även ruskigt bra från <a href="https://www.youtube.com/watch?v=LyqdJvD-h-E">Esbjörn Svensson Trio</a>, och en del annat helt okej.</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-48834790109010957772015-08-06T23:06:00.001+02:002015-08-07T14:44:16.372+02:00Projekt Sommar 2015: 28-31 juli - Hans Mosesson, Kristina Sandberg, Maxida Märak, Stig Grybe<div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/582965?programid=2071">28 juli - Hans Mosesson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Hans är en sån skådespelare man inte kan se på bild utan att enbart tänka på rollfiguren han förknippas med - Ica-Stig. Men lyssna går bra, jag glömmer fort alla tankar på billig bacon och Dafgård-pajer. Hans berättar om lumpen i flottan, det politiska uppvaknandet, aktivism, skådespeleri och musik. Och, så klart, hur han blev reklamfilmsskådespelare och några anekdoter om den långa tiden som Ica-Stig. Så hur blir en vänsteraktivist och proggmusiker full med upptåg en symbol för konsumtion och kapitalet? Det enkla, men ändå rätt så rimliga svaret är (spoiler): pengar. Han var pank.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
En del progg såklart, och så lite Pink Floyd och Monica Zetterlund. Bra!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/583005?programid=2071">29 juli - Kristina Sandberg</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Handlar nästan uteslutande om Kristinas romanfigur, hemmafrun Maj. Visst är det en historia som inte så ofta berättas, visst är Kristina både enormt engagerad och kunnig i ämnet, och visst lär man sig en del om husmödrarnas villkor under första halvan av 1900-talet. Men tyvärr räcker inte ämnet för att hålla mitt intresse i 90 minuter. Rekommenderas om man känner sig sugen på ämnet, och/eller har läst någon av Kristinas böcker tidigare.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Blandad kompott. Pop, visor, jazz. Marie Bergmans "Ingen kommer undan politiken" återkommer. Minns inte vem som spelade den förra gången, men i Kristinas program passar den ju förträffligt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://www.flickr.com/photos/8484016@N05/514395492/in/photolist-MspRN-MspRG-MspRA-5HLuNy-jQCLrW-66j6vZ-5HGcee-7DfcmY-5HGbWR-53Dm4P-4xKjJK-dCm4s9-5HGbRM-5HG9Pk-5HG5ye-5HG4Ln-5HG4Ke-5HLuSw-5HLuQo-5HGbHP-5HLuiE-5HG61g-7XdDdi-5HG8UP-5HLp65-5HGa3v-5HLvxC-5HLtDQ-5HLtB7-5HGdka-5HLw2j-brsyT5-i2dtSo-i2ehdB-i2dfrp-i2dc8F-i2dtqQ-i2e9DP-i2dpcu-bEnwv6-brsAc5-bEnvzk-bEnwir-5HGdfz-5HGde2-5HGd92-5HGd4e-5HGd1X-5HGcYX-5HGcSi" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://c1.staticflickr.com/1/252/514395492_b72a2e23a6_b.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: "Reindeer Fence" av pipinator / <a href="https://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.0/">CC BY-NC-ND</a></td></tr>
</tbody></table>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/583046?programid=2071">30 juli - Maxida Märak</a></h3>
<div>
<a href="https://c1.staticflickr.com/1/252/514395492_b72a2e23a6_b.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><a href="https://c1.staticflickr.com/1/252/514395492_b72a2e23a6_b.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><a href="https://c1.staticflickr.com/1/252/514395492_b72a2e23a6_b.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
En spännande person - same, hip hop-producent, aktivist. Maxida är en riktig rebell och kämpar mot utarmningen av samernas livsmiljö och kultur. Hon levererar attacker på gruvorna, rovdjurspolitiken, psykvården, med mera. Det är en lågmäld ton men med starka, fokuserade känslor som bubblar under ytan. När hon tar upp självmordsfrekvensen i Sápmi är det så att det hugger till. Ett engagerande program från ett intressant perspektiv.<br />
<div style="text-align: right;">
<br /></div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><br />
Samisk musik är <i>fet</i>. Det är något med den jollrande jojken som framkallar storslagna känslor av uråldrig historia, ursprung, släktskap, och såna saker; samtidigt som det passar att mixa med typ vilken modern musikstil som helst! Eftersom Maxida jobbar just med att blanda jojk och moderna tongångar, blir det en <a href="https://www.youtube.com/watch?v=wV7-v-lMQQg">hel</a> <a href="https://www.youtube.com/watch?v=xydmT4MUGJY">del</a> <a href="https://www.youtube.com/watch?v=nF8RvYcAwU0">sånt</a> i programmet. Även lite <a href="https://play.spotify.com/track/7ggtnuHjBmDk3rnoBBiiS8">nordamerikansk musik</a>, Jokkmokk-rapparkollegan <a href="https://www.youtube.com/watch?v=xBTU6rV87z4">Kitok</a>, lite mer <a href="https://www.youtube.com/watch?v=cklwGaNKMCo">ordinär rap</a>, och det hela avslutas med... en <a href="https://www.youtube.com/watch?v=TaCx-hoKph8">låt</a> som blandar traditionell indiansång med dessvärre alldeles hiskelig EDM. Men Maxidas musik höll nästan hela vägen!<br />
<br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/583087?programid=2071">31 juli - Stig Grybe</a></h3>
</div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Ännu en skådespelare, ännu en massa skådespelarprat. Detta är dock okej, begripligt, och opretentiöst till skillnad från "vissa andra". Inget häpnadsväckande extraordinärt, men ett hyfsat program.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Gammal jazz och så. Inget man stör sig på, men inget man blir helt hänförd av heller. Detta kan mycket väl vara årets minst anmärkningsvärda program!</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-43440778663670309652015-08-04T23:11:00.000+02:002015-08-04T23:15:34.198+02:00Projekt Sommar 2015: 23-27 juli - Arkan Asaad, Syster Karin, Zara Larsson, Olle Jönsson, Alice Teodorescu<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/579037?programid=2071">23 juli - Arkan Asaad</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Arkans berättelse kretsar kring när hans familj ville gifta bort honom med en släkting. Han berättar om episoder från uppväxten, vad som ledde upp till familjens beslut om tvångsgiftet, och vad som hände sedan. Det är spännande, intressant, fängslande, och väldigt bra berättat. En av de allra bästa i den självbiografiska genren.<br />
<br />
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><br />
Tydligen är det Bruce Springsteen-år i år, Arkan lägger till en låt av "The Boss" till handlingarna. Även om inte allt fångar mitt intresse, var låtarna här ändå rätt så passande utvalda till berättelsen. Och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=Q1B9xShJ2kE">Chequerboard </a>var ju rentav en trevlig ny bekantskap.<br />
<br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/579038?programid=2071">24 juli - Syster Karin</a></h3>
</div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Inte så förvånande för en nunna blir det en del prat om Gud och Jesus, vilket i mina öron blir ungefär lika begripligt som <a href="http://filterbubblan.blogspot.se/2015/07/projekt-sommar-2015-20-22-juli-nisse.html">Gunilla Röörs</a> sommarprogram. Men när det blir lite mer världsligt är det väldigt trevligt att höra på detta sommarprogram. Karin berättar om hur hon hamnade i kloster, hur föräldrar och omvärlden reagerat på hennes beslut, och så lejonparten av programmet som handlar om klostrets arbete med flyktingbarn.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Mycket klassiskt. Vad gäller det sakrala backar vi genom musikhistorien: <a href="https://www.youtube.com/watch?v=1cMrlPdvpSg">Bach</a>, sedan <a href="https://www.youtube.com/watch?v=Tku8ceGJ4dk">Palestrina</a>, <a href="https://youtu.be/BDcy5vIsuUc?t=75">en anynom 1400-talskompositör</a>, och till slut <a href="https://www.youtube.com/watch?v=BSxHvBV2rxw">gregoriansk hymn</a>. Roligt är att Karin försöker lyfta sitt instrument blockflöjten från sin småskole-status och visa att det finns faktiskt seriös musik skriven för instrumentet! Mellan varven blir det schysst jazz, Simon & Garfunkel, och lite sånt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/579039?programid=2071">25 juli - Zara Larsson</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Det är märkligt alltså, hur olika människor kan se på saker och ting. Lite av Zaras ungdomliga betraktelser kan man väl känna igen sig i, men det här extrema drivet att över allt annat, inte främst bli bäst på något man brinner för, utan bli så <i>känd</i> som möjligt, att synas och höras mest av alla, det är för mig ungefär lika begripligt som... ja, som när Syster Karin pratar om Gud, eller Gunilla Röör pratar om Teaaatern.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
De självbiografiska historerna säger mig inte så mycket annars. Lite märkligt när Zara berättar om en tågkrock mest som en kul anekdot; vafan, det lät ju som en rejäl olycka! Var det ingen som blev allvarligt skadad?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Sen blir det en hel del feminism också såklart. Det är som tur är inte lika uppgivet nattsvart som jag upplevde Sanna Lundells program, utan lite mer jävlar-anamma-känsla. Konkreta förslag på förbättringar blir det kanske inte så många visserligen. Men det blir en bra attack på macho-kulturen och en hemsk berättelse om en afghansk flicka.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><br />
Att lägga Lalehs "Some Die Young" efter berättelsen om flickan är ju lite genomtänkt - och väldigt tragiskt. Sen så är det lite kaxig hip-hop, lite Elvis, och en massa radiopop som inte intresserar mig.<br />
<br />
<br />
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/579040?programid=2071">26 juli - Olle Jönsson</a></h3>
</div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Olle är en Redig Skåning, med gott om kul anekdoter om hur hans band, Lasse-Stefanz, blev till, med mera. Trots att han är frontfigur i ett populärt band så har Olle även en annan sida som en ensamvarg som gärna drar sig gärna undan ensam emellanåt - som introvert själv kan jag relatera. Berättelsen om när han botar sin flygrädsla men fick något mycket... fånigare, fick mig att skratta. Trevligt program!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Så länge jag kan minnas har jag avskytt den typiska dansbandsmusiken. Som väntat är det här ingen höjdarlista för mig. Men det blir ändå lite vettig musik som Black Sabbath, Paul McCartney och annat.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/582925?programid=2071">27 juli - Alice Teodorescu</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Starten om skiftet från barndomens Rumänien till Sverige är rätt okej. Och i övrigt, tja, detta sommarprat var inget som bara passerade obemärkt förbi, utan fick igång hjärnaktiviteten, så poäng där i alla fall!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag orkar inte riktigt gräva ner mig i varenda tvivelaktig sak som Alice säger, varenda insinuant uttalande som man gärna hört en uppföljande förklaring till, som t.ex. "Att vara fattig var ingen ursäkt att inte vara bildad" (vem säger motsatsen, att fattiga ska hållas obildade?), "Att försörja sig själv och de sina var en självklarhet" (till skillnad från för... vem exakt?), eller när hon engagerat beskriver hur "Vi såg Ceaucescu hånas av det folk hans perverterade ideologi tagit som gisslan. På svensk TV såg vi honom skoningslöst avrättas på juldagen" (och det fick dig att känna... hur då?), eller "Att vara kvinna är inget straff" (... okej?).</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Orkar inte heller fördjupa mig i Alice motsägelsefulla uttalande om att "Jämlika blir vi först när vi trots våra olikheter behandlas likadant", samtidigt som "Skolan måste kompensera för de olika förutsättningarna eleverna tar med sig in i klassrummet".</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag ska bara ta ett par saker, annars skulle denna text bli tre gånger så lång som själva programmet. Ni har lite bränsle kvar i eldkastartanken efter Sanna Lundell hoppas jag?<br />
<br /></div>
<h4>
"I Sverige kan man bli landets bäste rånare, eller landets bäste advokat. Det är upp till var och en."</h4>
<div>
<br />
Ja, att alla <i>kan</i> bli stjärnadvokater är självklart, i bemärkelsen att chansen för var och en är någonstans mellan 0 och 100 procent. Det är inte <i>fysikaliskt omöjligt</i> för någon att bli advokat. Denna insikt är knappast meningsfull. Det är lite mer intressant att fråga sig om var och en i Sverige har <i>samma </i>möjlighet att bli advokater, och vad man annars ska göra något åt saken. Alice resonemang verkar basera sig i att man ska göra ingenting. De som är utsatta ska istället "ta sig i kragen".<br />
<br />
Det är tröttsamt hur svart eller vit Alice framhåller frågan om fritt val kontra struktur, privilegier och miljö. "Utan det fria valet är vi slavar under vår historia och vårt arv". Det kan inte vara så att vår historia och vårt arv <i>påverkar</i> hur vi har möjlighet att utnyttja vårt fria val? Typ lite grann i alla fall? Antingen har varje människa 100% fritt val eller så är varje människa 100% slav?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Min favoritförklaring av vad privilegier är har jag läst <a href="http://whatever.scalzi.com/2012/05/15/straight-white-male-the-lowest-difficulty-setting-there-is/">någonstans på internet</a>, och jag parafraserar här: Tänk dig att livet är ett datorspel. Alla människor spelar livets spel, men inte på samma svårighetsgrad. En vit, eller rik, eller man, eller vad man nu vill ta som privilegierad grupp, kör på "easy", medan någon i en mindre privilegierad grupp kör på "hard", eller kanske "medium". Det är inte omöjligt att komma långt i spelet på "hard", precis som det inte är otänkbart att förlora på "easy", men det betyder inte att svårighetsgraderna inte existerar.<br />
<br /></div>
<h4>
"Åsiktskorridor bla bla yttrandefrihet bla."</h4>
<div>
<br />
Jag blir lite trött. Det finns ingen "<a href="http://spraktidningen.se/blogg/veckans-nyord-asiktskorridor">åsiktskorridor</a>" i Sverige, idag, 2015, om man har några som helst rimliga referensramar. Om det finns en åsiktskorridor i Sverige idag, så har det i samtliga andra epoker i historien funnits ett jäkla åsiktsnålsöga, en <a href="http://www.zdnet.com/article/the-worlds-smallest-drilled-hole/">mikrometerstor åsiktspor</a>.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Anledningen till att folk just nu upplever att det finns en smal åsiktskorridor är att de bedömer smalheten på fullständigt fel saker. Ett rimligt mått på hur bred en åsiktskorridor är, är att kolla hur många olika åsikter som når till hur många mottagare. Antal åsikter multiplicerat med antal mottagare = någon viss åsiktsvolym. Denna åsiktsvolym, eller åsiktsflöde, är lika med storleken på åsiktskorridoren.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ett orimligt sätt som folk använder för att bedöma hur bred korridoren är, är att kolla hur mycket <i>mothugg</i> de får när de <i>själva yttrat sig</i> om något, och tänka att bredden på korridoren är omvänt proportionell mot antalet mothugg. "När jag skrev den här ledaren så fick jag 500 mailsvar som argumenterade emot, man får visst inte säga någonting i det här landet!" Men en stor mängd svar bevisar tvärtom att åsiktskorridoren är <i>bred</i>! Den var bred nog att din åsikt nådde fram till minst 500 personer som tyckte annorlunda än du, och deras åsikter nådde tillbaks till dig! Anledningen till att du får så mycket svar på tal är för att denna åsiktsautostrada är så bred att det faktiskt finns plats att möta massor med folk som har en annan åsikt än du själv.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Aldrig någonsin tidigare har så många vitt skilda åsikter spridits till så många vitt skilda mottagare. Aldrig tidigare har det funnits större möjligheter att hitta fler människor som delar en smal åsikt, ett specialintresse, eller en ovanlig erfarenhet. Orsaken stavas med tre dubbel-ven, såklart. Visst är det så att en del inte vågar eller vill säga vad de tycker på grund av floder med hat, hotelser, förtal, eller personangrepp. Det är såklart helt förjäkligt, men det är en del av samma utveckling; baksidan av samma medalj, nämligen den att <i>fler</i> åsikter, tankar, idéer och uttryck nu sprids mera snabbt, vitt, och brett än tidigare i historien. Så kan vi begrava begreppet "åsiktskorridor" på sophögen nu, lyfta oss någon nivå eller två från de Inception-lika lagren av meta-meta-meta-debatter, och slippa höra en sommarvärd nästa år också klaga på att man inte får säga någonting i det här landet? Fast det förstås... Det är ju tack vare vår breda åsiktsautostrada som jag får höra dem...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Rätt så bra med lite Simon & Garfunkel (igen), Elton John, ett par Leonard Cohen, och lite annat.</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-73036887072377787142015-07-31T21:53:00.000+02:002015-08-01T02:46:58.041+02:00Projekt Sommar 2015: 20-22 juli - Nisse Hellberg, Karin Volo, Gunilla Röör<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/578922?programid=2071">20 juli - Nisse Hellberg</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Nisse pratar mest självbiografiskt, en hel del om sin uppväxt, och det är heller inga extraordinära livshistorier direkt. Detta sommarprat är ändå ett av de i genren som fungerar. Han pratar mycket om skolan och funderar över var gränsen egentligen gick mellan rå jargong och ren mobbning, något som påminner mycket om David Batras sommarprat.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Gammal rock 'n' roll och sånt. OK.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/579035?programid=2071">21 juli - Karin Volo</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
En berättelse om att hamna i en exceptionell miljö, att sitta fängslad. Påminner på så sätt mycket om Magnus Falkeheds program. Till skillnad från Magnus satt Karin fängslad av en stat istället för en rebellgrupp, och i flera år. Men likt Magnus är det en berättelse om hur man ändå klarar av livet från dag till dag i en utsatt och maktlös situation, och en annan parallell är hur viktig familjen var under tiden i fängelset.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Poppigt. Snap! är ju lite kul. Annars tycker jag inte så mycket om det här.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/579036?programid=2071">22 juli - Gunilla Röör</a></h3>
<div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;">Prat:</span> <span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span></div>
<div>
Kudos till Gunilla för att hon håller sitt program helt och hållet fokuserat på sitt specialområde: skådespeleri och teaterkonst. Sånt brukar ju kunna bli intressant. Men det förutsätter också att sommarvärden har någon förmåga att hålla sin text begriplig även för den som inte råkar vara professor i scenisk gestaltning. Eller för den delen, har något intresse av att hålla den begriplig.</div>
<div>
<br /></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUs0cYm31IVpLqDfWuHl0KosL4qyBxpm3OsL9W_QEt_MqZI6H1WTivImRHvtY4ibvdTByx86nPpeq3leBHYDzqyntt-Z_B6ubtG8bi19ktxZaCDCenNccCblhRZwDukrTBSRdWyevc3sg/s1600/tumblr_inline_mq1c8jNnBA1qz4rgp.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="150" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUs0cYm31IVpLqDfWuHl0KosL4qyBxpm3OsL9W_QEt_MqZI6H1WTivImRHvtY4ibvdTByx86nPpeq3leBHYDzqyntt-Z_B6ubtG8bi19ktxZaCDCenNccCblhRZwDukrTBSRdWyevc3sg/s200/tumblr_inline_mq1c8jNnBA1qz4rgp.png" width="200" /></a>Gunilla verkar mer intresserad av att göra ett program som ska vara så pretentiöst, svårforcerat och förvirrande att ingen annan människa ska kunna förstå det. Möjligen att den som rutinmässigt analyserar Dramatenuppsättningar av Den fjättrade Prometheus över en flaska rödvin på torsdagskvällarna får ut något mer ur programmet än vad vi ifrån den kulturlösa pöbeln får, men det är väl tveksamt. Jag får en känsla av att allt innehåll om man skalar av alla lager av flum egentligen är ganska icke-anmärkningsvärda anekdoter om skådespelarlivet, men jag har ingen aning, för jag fattar helt enkelt inte vad hon säger.<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Jag vet inte var jag ska börja. Ingenting är vad det heter - inte ens början. Jag börjar nu, ändå har jag hållit på i evigheter. I alla fall så tycks det mig så. Till och från! Från och till! Teatern! Teatern! Teaaatern!"</blockquote>
(Ordagrant citat från tidigt i programmet. Jag skojar inte.)<br />
<br />
Hjälp. Bespara mig.<br />
<br />
<span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Musik: </span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><span style="color: #674ea7; font-size: x-large;">❀</span><br />
Musikaliskt är programmet i alla fall inte så dumt. Nina Hagen, traditionell mexikansk musik, Louise Hoffsten, Laleh, med mera samsas i den varierade spellistan. Och en otippad version av Ack Värmeland du sköna, på jiddisch.Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3098792909330149067.post-1573002028362850882015-07-29T13:04:00.000+02:002015-07-29T13:04:49.532+02:00Projekt Sommar: Specialavsnitt - Robert Broberg<span style="font-size: small; font-weight: normal;">För en vecka sedan dog konstnären och artiste</span>n <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/musik/robert-broberg-dod/">Robert Broberg</a>. <span style="font-size: small; font-weight: normal;">Denne notoriske ordvitsare var en av mina favoritartister som liten. Många var bilresorna när jag lyssnade på kopior av mammas vinylalbum "<a href="https://play.spotify.com/album/6UDin5BInKdou8Xejzkabg">Upp igen</a>", och "<a href="https://play.spotify.com/album/7IQQzLHuml484pzPWIRMdw">Raket</a>" på gamla brusiga kassettband, och jag fascinerades av hur man kunde trolla med ord på det viset.</span><br />
<div>
<span style="font-size: small; font-weight: normal;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/ZLMUG33mUyQ/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/ZLMUG33mUyQ?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: small; font-weight: normal;"><i>(WTF?)</i></span></div>
<div>
<span style="font-size: small; font-weight: normal;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/fJiQCKLEq-k/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/fJiQCKLEq-k?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/dycbGSuBnmA/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/dycbGSuBnmA?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Även om jag inte lyssnat så mycket på Robban på senare tid, så (åter)upptäcker jag när jag tittar tillbaka på hans musik en energi, kreativitet, och lekfullhet som är svår att inte smittas av. Sommar i P1 uppmärksammade Robban genom att återpublicera några av hans Sommar-program, från 1981, 1992, och 1999. Så nu blir det ett litet specialavsnitt i serien Projekt Sommar här på bloggen där jag går igenom två av programmen. Sätter inga betyg, utan dessa avsnitt blir liksom "utom tävlan" då de ju inte hör till säsongen för 2015.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/594146?programid=2071">26 juli 1992 - Robert Broberg</a></h3>
<div>
Programmet från 1992 är i en för Sommar ovanlig genre: den rena skrönan. Robban bjuder på en galen berättelse om hur han åkte vespan ner genom Europa för att hälsa på Picasso; men i berättelsen blir det många, långa avstickare. Berättarstilen är vad jag tror är utstuderat trevande och virrigt, men med Robban vet man väl aldrig riktigt... Han sitter givetvis med gitarren i högsta hugg under sändning, både för att sjunga några låtar, och för att då och då ge eftertryck till berättelsen med diverse ljudeffekter. Ett roligt grepp! Gillar detta väldigt mycket, trevligt att lyssna på och man skrattar flera gånger. Att kolla upp det här gamla Sommarprogrammet är en rekommendation, och en kraftfull sådan för de som redan är Robban-fans.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<h3>
<a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/594150?programid=2071">1 augusti 1999 - Robert Broberg</a></h3>
<div>
Detta program håller Robban tillsammans med Anders Lundquist, och berättar om deras resa runt om i världen för ett TV-program. Det har formen av ett ganska spontant samtal mellan de två, och det blir en del rätt så roliga anekdoter om den här resan. Men det känns inte lika slipat som programmet från 1992, och jag tyckte inte riktigt lika mycket om det.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Programmet från 1981 har jag inte lyssnat på ännu. Det beskrivs som ett vykort från New York vilket låter intressant, så jag får ta det avsnittet senare!</div>
Erik Levinhttp://www.blogger.com/profile/06252018178179601012noreply@blogger.com0