onsdag 16 augusti 2017

Projekt Sommar 2017, 10-14 augusti: Magda Gad(, Henrik Dorsin), Gullan Bornemark, Lisa Langseth, Percy Nilsson


10 augusti - Magda Gad

🌾🌾🌾🌾
Otroligt hemskt frÄn korrespondent som besökt nÄgra av vÀrldens vÀrsta situationer. Men viktigt och bra berÀttat.

🌾🌾🌾🌾
Är det hĂ€r nĂ„t nytt att det Ă€r en repris i Sommar? Hur som helst, Dorsins program frĂ„n 2012 var ju riktigt roligt och ambitiöst, med helt och hĂ„llet egenskriven musik. )

🌾🌾🌾🌾
Ännu ett riktigt bra program, musikpedagogen Gullan sprudlar av musikalisk glĂ€dje som smittar av sig.

🌾🌾
Är det bara jag eller Ă€r det inte otroligt mĂ„nga teater- och filmmĂ€nniskor med i Ă„r? HĂ€r har vi regissören Lisa som berĂ€ttar om, ja, arbete med scen och film. FrĂ€mst intressant för de som Ă€r intresserade av ogammal svensk film och teater?

🌾🌾
Företagstopp. Som de flesta företagstoppar i Sommar. Hyfsat men inte jÀttebra.

lördag 12 augusti 2017

Projekt Sommar 2017, 23 juli - 9 augusti: Stig Björkman, Malin Cederbladh, Jerzy Sarnecki, Kalle Lind, Evin Ahmad, Rune Andersson, Lisa Ekdahl, Fredrik Backman, Bahar Pars, Aron Anderson, Miriam Bryant, Jonna Bornemark, Jacob MĂŒhlrad, Sven Melander, Tarja Halonen, Barbro Ehnbom, Anders Göranzon, Roy Hodgson

Ännu mer efter, Ă€nnu kortare recenisoner. Men nĂ€stan ifatt nu!

23 juli - Stig Björkman

🌾🌾
Tja, mycket om film i alla fall. KÀnns som om jag sÀger det hÀr om mÄnga filmregissörer och skÄdespelare men jag sÀger det igen: Endast intressant om man redan Àr intresserad av halvgammal svensk film.

🌾🌾?
En till film/TV-person. Kanske lite kul, kommer inte riktigt ihÄg.

🌾🌾🌾🌾
Kriminologen Jerzy förklarar pedagogiskt vad forskningen sĂ€ger om brottslighet, vad vi vet, och lika viktigt, vad vi inte vet. I en samtid dĂ€r vĂ€ldigt mĂ„nga spretiga, vĂ€ldigt högljudda, vĂ€ldigt dĂ„ligt underbyggda Ă„sikter ofta kastas frĂ„n alla möjliga hĂ„ll, Ă€r nĂ„gon som lugnt och sansat berĂ€ttar om ett samhĂ€llsaktuellt Ă€mne som hen har jĂ€kligt bra koll pĂ„, precis vad man behöver.

🌾🌾🌾🌾
Kalle Lind, denna samtidsarkeologen, denna Àventyrare i bortglömd populÀrkultur, har en podcast som jag har försökt lyssna pÄ, men dÀr grÀver han lite vÀl djupt för att jag skulle orka Äterkomma vecka efter vecka. Men som ett sommarprogram funkar det jÀttebra. Roligt och fyllt av totalt ovÀsentligt vetande.

🌾🌾🌾
ÄNNU en skĂ„despelare. StĂ€ller bra frĂ„gor kring vilka som kan fĂ„ spela vilka roller. Annars, eh.

🌾
Rune har jobbat med företag och sport eller nÄt och kör "Mitt livs historia"-varianten, rakt av. GÄr igenom hela sitt liv i kronologisk ordning, utan nÄgon som helst urskillning. Vissa borde bara fÄ en kvart pÄ sig sÄ de blir tvungna att sÄlla. Hade hellre lÀst Runes CV, det hade inte varit roligare men i alla fall gÄtt fortare.

🌾🌾🌾
Musikern Lisa har en rÀtt egenartad stil och röst men programmet Àr inte sÀrskilt dÄligt för det. Okej!

🌾🌾🌾🌾
Författare som pratar om att skriva - och som vanligt nÀr nÄgon sprÄkligt kompetent pratar om ett Àmne de brinner för, sÄ blir det riktigt bra! MÄnga av tankarna Àr applicerbara pÄ alla former av kreativt skapande.

🌾🌾🌾
EN TILL SKÅDESPELARE. Men Bahar pratar ocksĂ„ rĂ€tt mycket om t.ex. identitet. RĂ€tt bra!

🌾🌾🌾
Inleder med lite sportsnack och jag bÀvar. Men lyckligtvis Àr Aron betydligt mer intressant Àn den genomsnittlige sportpersonen. Paralympics, bergsbestigning i rullstol, och sydpolen-resor. Kul, drÄpligt, och imponerande.

🌾🌾🌾
Helt okej program i snÄrig-uppvÀxt-dysfunktionell-familj-genren.

🌾🌾?
Filosof som filosoferar... Det kÀnns som om jag kunde ha tyckt om detta men av nÄgon anledning minns jag inte sÄ mycket.

🌾🌾🌾🌾
Riktigt bra om musik och komposition, och Jacobs familjehistoria med en morfar som överlevde koncentrationslÀger.

🌾🌾🌾🌾
Detta tyckte jag var mycket bÀttre Àn vad jag kunde gissat, och det lustiga Àr, jag fattar inte riktigt varför. Egentligen Àr det inget speciellt, Sven bara berÀttar om sin karriÀr, utan nÄgra större överraskningar. Det Àr bara smÄroligt och... trevligt pÄ nÄgot sÀtt.

🌾🌾🌾
Det Àr vÀl OK, men kanske inte toppenbra. Mest lyssningsvÀrt för att det Àr en sÄpass unik sommarvÀrd.

-🌾
MĂ„nga klagar pĂ„ den jantelagen, men ibland Ă€lskar jag fan jante. Med mera jante hade vi sluppit sĂ„na hĂ€r olidligt dĂ„liga och helt makalöst ointressanta skrĂ€pprogram frĂ„n exil-svenskar som glömt bort bĂ„de allt vad jante heter och hur man formulerar sig pĂ„ det svenska sprĂ„ket. Trots det oerhörda skryteriet i detta haveri lyckas jag inte ens uppfatta riktigt vad Barbro gör. NĂ„t med företag? Än mindre hur hon gjort sig förtjĂ€nt av en inbjudan till Sommar.

Men skrytet och namndroppandet Àr bara början till den bensin som detta sommarprogram hÀller över mitt glödande hat. NÀr Barbro pratar sÄ slÀnger hon in engelska expressions, all the time, alltsÄ literally! Jag tycker jag sjÀlv anvÀnder (sv)engelska uttryck quite a lot nÀr jag pratar, men Barbro Àr verkligen all over the map och det blir faktiskt helt unlistenable med turistengelskan inskjuten constantly. Ni tror jag raljerar och exaggerate. But believe me, det gör jag inte - listen yourself!

Och en sista grej dÄ, som Àr sÄ mÀrklig att det Àr svÄrt att förklara. Barbro skrattar aldrig. IstÀllet, nÀr hon sagt nÄgot (tycker hon) roligt, uttalar hon bara, rakt och entonigt: "Ha ha ha." Prova sjÀlv - hÄll en helt neutral min, stirra rakt fram, tÀnk pÄ döden, och sÀg "Ha-ha-ha". Exakt sÄ lÄter Barbros skratt, eller vad det nu Àr hon gör. Det Àr jÀttekonstigt, och smÄtt obehagligt.

Det finns mer att hÀmta, men jag stannar nog dÀr.
NÀr konstnÀren Andy Warhol crashar mina fester sÄ Àr det ett seal of approval. Ha-ha-ha.
Kalla kÄrar.

🌾🌾🌾🌾
Eller ska jag sĂ€tta en femma? Äh, Jag sĂ€tter en femma. HĂ€r, ta den hĂ€r ocksĂ„: đŸŒž. NĂ„gon borde vĂ€l fĂ„ en femma i Ă„r. Likt Jerzy Sarnecki sĂ„ kan Anders betydligt mer Ă€n den genomsnittlige tyckaren om kriminalitet, men berĂ€ttar om det ur ett polisperspektiv istĂ€llet för ett forskarperspektiv. Nyktert, ibland roligt, spĂ€nnande. Lite för spĂ€nnande vid ett tillfĂ€lle med tanke pĂ„ hur illa det kunde gĂ„tt.

-
Livet Àr för kort för att lyssna pÄ fler bollsports-sommarprogram sÄ jag stÀngde av efter en stund och lÄter denna stÄ utan betyg eller recension frÄn mig.

tisdag 1 augusti 2017

Projekt Sommar 2017: 11-22 juli - William Spetz, Angela Gui, Birgitte Bonnesen, Johannes Anyuru, Tove Lo, Anders Arborelius, Linnéa Claeson, Johan von Schreeb, Tommy Ivarsson, Moa Herngren, Johan Kuylenstierna, Karin Laserow

Jaha, nu ligger jag en hel del efter, att 1) gifta mig 2) ha semester (dvs. göra sÄ lite som möjligt) har tagit upp tiden de senaste veckorna. HÀr kommer nÄgra blixtkorta recensioner av de jag hunnit tugga igenom under tiden.

11 juli - William Spetz

🌾🌾
BÀttre nÀr han Àr rolig, som nÀr han berÀttar om kompisen som drack margarin, Àn nÀr han Àr allvarlig som nÀr han berÀttar om sin mormors bortgÄng.

🌾🌾🌾
MÀrkligt program om en surrealistisk situation - att ha sin pappa bortrövad av myndigheter och inte ha nÄgon aning om vad som hÀnder. Ganska sÄ intressant och spÀnnande.

🏩?
Minns inte mycket, nickade nog till en smula. Det jag hörde lÀt trÄkigt.

🌾🌾🌾
Denne poet balanserar farligt nÀra grÀnsen för alltför utbroderat sprÄkbruk men klarar sig inom vad som Àr mina grÀnser.

🌾🌾🌾🌾
Kompromisslös figur med ett utlÀmnande program om Àtstörningar och sjÀlvdestruktivitet, men ocksÄ om styrka och frihet att göra som man kÀnner för och skita i vad andra tycker.

🌾🌾🌾
Årets andra tydligt kristna program Ă€r bĂ€ttre Ă€n det förra, förvĂ„nansvĂ€rt intressant att lyssna till tankarna hos en som mer eller mindre Ă€gnat allt i sitt liv Ă„t katolska kyrkan.

🌾🌾🌾🌾
Gudskelov blir det vÀldigt lite om handboll utan desto mer om Linnéas andra sysselsÀttning - att utföra smÄ hjÀltedÄd genom att bemöta sexuella trakasserier över internet med humor som vapen. Roligt att höra de smÄtt geniala sÀtten att driva med de mÀn som skickar oombedda inviter och vÀrre, tragiskt att tÀnka pÄ hur mycket sÄn skit mÄnga kvinnor fÄr ta emot.

🌾🌾🌾
Om utmaningarna i att jobba som lÀkare mot ebola och i andra extrema situationer, men ocksÄ hemma i Sverige med nÄgot sÄ tyvÀrr vanligt som att ge ett cancerbesked. Och en del hyllningar till Hans Rosling. Jovisst, funkar bra.

🙁🙁
Tungt, tungt om att ha ett svÄrt sjukt barn som sedermera gÄr bort. Och visst blir man ledsen, men... Och ja, det Àr ju alltid trÀligt nÀr det lÄter som att man avvisar nÄgons djupa personliga tragedi som blaha, men... SÄ mycket mer Àn att man blir lite ledsen, fÄr jag inte ut av det hÀr programmet.

🌾
FrÄgestÀllningen ska vara typ "Vad Àr en familj?" vilket Àr ganska ointressant i sig. Men programmet handlar bara om Moas egna diverse familjetrassel under 20 Ärs tid vilket Àr Ànnu desto mer ointressant.

🌾🌾🌾🌾
Johan Kuylenstiernas har inte bara samma förnamn som Johan Rockström, pratar inte bara pĂ„ vĂ€ldigt likartat sĂ€tt om exakt samma Ă€mne i sitt sommarprogram, utan lĂ„ter ta mig tusan nĂ€stan likadan som Johan Rockström ocksĂ„! Lyckligtvis finns det bilder pĂ„ dem, och de ser inte sĂ€rskilt lika ut, annars hade jag trott det bara var Rockström som bytt namn!
NÄvÀl. Programmet Àr bra framfört och Àmnet blir inte mindre ofattbart, svindlande, tok-akut för varje Är som gÄr. Bra och viktigt!

🌾
NÄt sÄ inÄtihelvete klÀmkÀckt och putslustigt sÄ man fÄr panik.

tisdag 11 juli 2017

8-10 juli - Linda Boström KnausgÄrd, Janne Josefsson, Dagny Carlsson

8 juli - Linda Boström KnausgÄrd

🌾🌾🌾🌾
Rösten kĂ€nns genast bekant, men jag lyckas placera in varför först nĂ€r jag lĂ€ser pĂ„ programsidan att hon redan tidigare gjort en radiodokumentĂ€r om sin bipolĂ€ra sjukdom. Denna radiodokumentĂ€r gjordes nĂ€mligen som ett musikalbum 2008 av det band som kom först i min lista över förra Ă„rets bĂ€sta musik, Suffocate for Fuck Sake.

Nu nÀr alla har denna extremt oviktiga koppling klart för sig, hur Àr dÄ Lindas sommarprogram? JodÄ. Det ger liksom den gamla dokumentÀren, en levande, skrÀmmande, men ocksÄ ibland hoppfull bild av hur det kan vara att leva med psykisk sjukdom, och rekommenderas.

đŸ“čđŸ“č
GÄng pÄ gÄng upprepar Janne att nu ska man minsann fÄ lÀra kÀnna honom, "hur Àr jag egentligen" och sÄ vidare. Och visst har det en viss pondus nÀr han snabb-berÀttar om en massa mÀrkliga, skrÀmmande, starka, eller viktiga intervjuer och reportage han gjort, och visst Àr den inre bilden av Janne iförd stringtrosor för evigt inetsad i ens hjÀrna, och visst kan man förundras över Jannes logik om att olika frÄgor diskuteras för lite eller för mycket eller för felaktigt... Men... nÀe, i slutÀndan tycker jag faktiskt inte man riktigt fÄr lÀra kÀnna Janne, och det blir programmets största brist.

đŸ‘”đŸ‘”đŸ‘”
Årets mest makalösa tant Ă€r inte mindre Ă€n 105 (!!) Ă„r gammal. Vid 93 Ă„rs Ă„lder satte hon sig vid en dator för första gĂ„ngen, gick sedan en datorkurs som 99-Ă„ring och började blogga. Nu har hon tydligen miljoner lĂ€sare. I programmet blir det gott om personliga berĂ€ttelser ifrĂ„n ett mycket lĂ„ngt liv, nĂ„gra skojiga och nĂ„gra hemska och jobbiga. Den starkaste sensmoralen jag tar med mig frĂ„n Dagnys program Ă€r - det Ă€r aldrig för sent! Aldrig för sent att börja om, skola om sig, byta bana, skaffa en ny hobby, eller bara lĂ€ra sig nĂ„t nytt. Inte ens nĂ€r man Ă€r 99 Ă„r.

mÄndag 10 juli 2017

Projekt Sommar 2017: 1-7 juli - Per Gessle, Harriet Andersson, Ulf Ekman, Richard Tellström, Malin Persson Giolito, Cherrie, Lennart KÀll

1 juli - Per Gessle

🎣
Att köra programmet pÄ intervjuformat kÀnns hÀr som ett grepp för att slippa lÀgga energi pÄ att skriva ett riktigt helgjutet manus i förvÀg. Segt, gaggigt, och inte minnesvÀrt. Ingen lokalpatriotism kan fÄ mig att fastna för det hÀr programmet.

🌾🌾🌾
SkÄdespelartant med glöd och integritet berÀttar anekdoter frÄn sin lÄnga karriÀr. MÄnga av dem varianter pÄ att klara det som nÄgon sÀger att man (lÀs: kvinnor) aldrig skulle klara.

FörvÄnansvÀrt okej för att innehÄlla sÄpass mycket tro och teologi. PÄ grÀnsen till intressant faktiskt. Men jag lyckas aldrig riktigt komma Ät kÀrnan i varför han slutade i Livets ord och gick över till katolska kyrkan?

đŸ„˜đŸ„˜đŸ„˜đŸ„˜
Genren "expert berÀttar passionerat om sitt ÀmnesomrÄde" brukar oftast vara bra, och mÄltidsforskaren Richard Àr inget undantag. Intressant om hur olika demografier Àter och kul för oss som har svÄrt att Àta frukost att fÄ lite upprÀttelse av forskarvÀrlden.

🌾🌾🌾
Malin Àr författare men berÀttar vÀldigt lite om sina böcker, vilket kanske Àr bra om man inte lÀst dem. Desto mer om sina Äsikter om extremism, mÀnskliga rÀttigheter, etc. Helt okej!

🌾🌾
Om att vÀxa upp i förorten, och skuldkÀnslorna över att lÀmna orten bakom sig nÀr man kommer upp sig. VÀlbekant berÀttelse, men tyvÀrr fastnar jag inte för Cherries sÀtt att berÀtta den, utan tycker mÄnga andra har gjort det bÀttre i Sommar, senast Dogge Doggelito bara hÀromveckan. Att jag inte tÄl denna musikstil hjÀlper inte heller.

🌾🌾🌾
VD för Svenska Spel lÄter ju inte som nÄgon jÀttekul sommarpratare. Men det blir vÀldigt mycket thriller-likt berÀttande om det skakande pistolrÄnet han rÄkade ut för pÄ grund av sitt arbete, och hur sÀkerhetsarbetet förÀndrades efter det. SÄ det Àr ÀndÄ ett lite intressant program om att leva med en hotbild och att bearbeta traumat frÄn en otroligt skrÀmmande hÀndelse.

lördag 1 juli 2017

Projekt Sommar 2017: 24-30 juni - Rickard Söderberg, Sarah Sjöström, Negra Efendić, Dogge Doggelito, Johan Hakelius, Madeleine Onne, Ann-HelĂ©n Laestadius

Sommar aaaaaaaaaaa!

Ni vet vad som gÀller. HÄll till godo!

🌈🌈🌈🌈
Sveriges kanske tredje mest folkkÀra bög inleder sommar med ett riktigt bra program om opera, att vÄga vara sig sjÀlv, och Rickards ledord - kÀrlek. Trots inslag om mobbning etcetera sÄ Àr helheten ett varmt program som man blir pÄ gott humör av. Bra musik ocksÄ!

🏊
Simning, simning, simning. Nog för att jag Àr totalt apatiskt inför sport, men bra berÀttare kan fÄ Àven Àmnen man inte Àr intresserad av intressanta. Det klipps in flera stycken lÄnga sekvenser av kommentatorsskrik frÄn gamla tÀvlingar dÀr hon vunnit nÄn medalj. Jaha, vi fattar att du vunnit saker i TV? Kan du berÀtta nÄgot intressant om det istÀllet? NÀr Sarah vÀl pratar Àr det tyvÀrr ÀndÄ endimensionellt och trÄkigt. Musiken suger - outhÀrdlig hitradio. Noll poÀng.

🌾🌾🌾
RÀtt bra om flykten frÄn Bosnien, att möta en annorlunda kultur, att bli bemött som en frÀmling, stÄ upp för sig sjÀlv med hjÀlp av "en inre Zlatan", och blandade anekdoter ur Negras liv och karriÀr.

🌾🌾🌾🌾
BÀttre Àn vad man kunde vÀntat, speciellt första halvan. Artisters tuffa uppvÀxter i förorten Àr inget unikt Àmne för Sommar men Dogge berÀttar riktigt vasst om hÀndelser pÄ ett sÀtt som Àr bÄde humoristiskt men med ett mÄtt av allvar i botten. Referenser till Olof Palme och Samantha Fox sÀtter tidseran. Sjysta 80-talshits pÄ köpet!

đŸ–ŒđŸ–Œ
Rösten Ă€r vĂ€lbekant för alla Spanarna-lyssnare. HĂ€r utnyttjar Johan tiden till att göra en sorts radio-essĂ€ med Ă€mnet historiska portrĂ€ttmĂ„lningar. VĂ€n av ordning frĂ„gar sig om det Ă€r ett utslag av kompromisslöshet eller bara ogenomtĂ€nkthet att köra ett 1½ timmes program om specifika tavlor som de flesta lekmĂ€n aldrig sett, i radio? Det Ă€r ju ungefĂ€r lika idiotiskt som att skriva om ett audiellt medium i text... Eller ja... ehum.

NÄgot intressant nÀr viktorianer kontra puritaner diskuteras, men i övrigt hade jag inte tÄlamodet att fullt uppskatta detta program.

💃💃?
Dans, nÄt om hur det Àr att arbeta med kineser, och lite om sjukdom? Kommer tyvÀrr inte ihÄg sÄ mycket.

🌾🌾🌾
Starkt om Ann-Heléns komplicerade relation till sin egen identitet som same. Vemodigt om samhÀllen, kulturer, eller livsstilar som hotats av stater och företag. Fint nÀr man fÄr höra Ann-Heléns morfar jojkas. Hoppfullt om hur barnen Äterigen fÄr lÀra sig samiska.

tisdag 24 januari 2017

Top 20 musikalbum 2016

Efter mycket klurande sÄ Àr den Àntligen hÀr - listan över förra Ärets bÀsta musik har faststÀllts av en enig jury (jag)! Vi slösar ingen mer tid dÄ denna post ÀndÄ Àr gigantisk, sÄ vi gÄr direkt till plats 20.

20.

Ondt blod
Finnmark
MelodiĂžs hardkjerne-pĂžnk


Visst ser det pÄ omslaget och band- och albumnamnen ut som att detta skulle kunna vara nÄn slags urnorsk, brusig svartmetall? Men detta kunde inte vara lÀngre ifrÄn verkligheten, grabbarna i Ondt blod spelar nÀmligen melodisk hardcorepunk med allsÄngsvÀnliga refrÀnger pÄ det stolta norska sprÄket. Gissningsbart nog kommer bandet frÄn Kirkenes, Finnmark, superlÄngt norrut och Àven kÀnt som "I princip Ryssland". Det kÀnns logiskt att pyttesmÄ samhÀllen + svinkallt klimat Àr bra förutsÀttningar för punkrock. Detta Àr lagom arg, vÀlproducerad, och riktigt schysst musik.

(Ser de inte rÀtt sÄ unga ut eller Àr det bara jag som Àr gammal?)

19.

Dark Funeral
Where Shadows Forever Reign
Svensk melodisk svartmetall

NÄgra som dÀremot Àr svartmetall nÄt sÄ in i Helvete, Àr veteranerna i Dark Funeral. Deras senaste giv utgör inga större avsteg frÄn den grund som lades för 20 Är sedan, kanske snarare en tillbakagÄng till rötterna. Det Àr lite distade moll-arpeggion, lite dissonanser, liksmink och pentagram, mÀngder av de bistraste tremolo-melodierna, och hinkvis med blastbeats. Men man ska vÀl hÄlla sig till det man Àr bra pÄ, och Lord Ahriman & Co. Àr verkligen bra hÀr. Jag har förvÄnats sjÀlv över att den hÀr kom med, men det Àr sÄ vÀlgjort att det har gott om ÄterlyssningsvÀrde Àven om det Àr vÀldigt renlÀrigt.

(De Ă€rar ocksĂ„ den gamla 90-talstraditionen att black metal-videos ska se lĂ„gbudget ut och vara superkassa. Den hĂ€r videon för Nail Them to the Cross liksom... Vad var tanken? Var alla för bakfulla pĂ„ inspelningsdagen för att ens orka röra sig?)

18.

Nails
You Will Never Be One of Us
Crust/grind. Eller "Powerviolence", tydligen, om man siktar pĂ„ svart bĂ€lte i genrenörderi.

FrÄn Kalifornien kommer Nails för att riva isÀr alla tÀnkbara samhÀllsstrukturer och auktoriteter samt samtliga lyssnares trumhinnor, med ett ultraaggressivt album. De flesta lÄtar Àr 45-120 sekunder lÄnga, med den avslutande Ätta minuters mastodonten som det extrema undantaget. Albumet flyter dock pÄ som en sammanhÀngande, 22 minuter lÄng enhet, samtidigt som Àven en-minutslÄtarna lyckas ha en genomtÀnkt egen struktur och sin egen karaktÀr. SvinhÄrt, svinargt, och svinbra.


17.

Aenaon
Hypnosophy

Progressiv / svartmetall

Grekerna i Aenaon levererar en riktigt stabil plusmeny dÀr rivigt metalriffande sömlöst blandas med avstickare till andra genrer. BlÄsinstrument och annat Àr vÀl inkorporerade i genomtÀnkta arrangemang och kÀnns inte bara inslÀngda. SÄnginsatserna Àr grymma och tematiken lagom pretentiös. Skön musik!








16.

Worm Ouroboros
What Graceless Dawn

Post-rock

PÄ sextonde plats hittar vi detta svÄrstavade band som spelar vad som mestadels Àr deppig post-rock med allt vad det innebÀr av mollstÀmt gitarrplink och eterisk sÄng, allt svept i stora eko-effekter. Men Worm Ouroboros lÀgger pÄ en viss doomig tyngd som till stor del yttrar sig i trumspelet. Det kanske lÄter som ett subtilt tillÀgg men gör stor skillnad i det extra tryck det ger musiken. Vokalisten Jessica Way har en röst som passar superbra in i ljudbilden och till och med basisten fÄr intressanta saker att göra. Albumet slÀpptes i december men var bra och sÀreget nog att snabbt finna sig en plats pÄ denna ÄrsbÀstalista.

Inget stĂ„r att finna pĂ„ Youtube, sĂ„ kila istĂ€llet ivĂ€g till Spotify eller Bandcamp för provlyssning.


15.

David Bowie

Vet ej, jazzrock typ?

Innan Bowie, denna gigant, denna legend, i januari kastade in handduken för gott hann han slutföra svansĂ„ngen "★" ("Blackstar"). LĂ€nge Ă€n kommer teorierna och debatterna pĂ„gĂ„ om vad Bowie ville sĂ€ga med albumet, om han planerade att det skulle bli det sista albumet eller inte, och vilka superlativ som passar bĂ€st att strössla över albumet. Var det verkligen en slump att han sjöng textraden "Where the fuck did Monday go?" och sedan dog pĂ„ en söndag, och vilken status har skivan egentligen uppnĂ„tt: klassiker, magnum opus, mĂ€sterverk, legendarisk, eller alla pĂ„ en gĂ„ng?

Oavsett vilket har effekten tveklöst blivit sÄ att lyssna pÄ detta album kÀnns lite som att lyssna pÄ nÄgot frÄn andra sidan graven. Mörkt, smÄtt kusligt, och samtidigt lekfullt pÄ sina hÄll. KÀnns oerhört helgjutet och genomtÀnkt.

(Videorna förresten. Om du bara tittar pÄ tvÄ musikvideor frÄn hela det hÀr blogginlÀgget, sÄ lÄt det bli dessa tvÄ med Bowie.)

14.

White Lung
Paradise
Melodisk punk

Det andra melodiska punkalbumet pÄ listan stÄr kanadensiska White Lung för. Detta Àr dÀremot mindre hardcore och mer pop/alternativrock. Det första jag fastnar för Àr rösten - Mish Way har en grymt bra röst som sticker ut i mÀngden. Det andra Àr gitarren, Kenny McCorkells melodier Àr ivriga och trixiga. Trion rundas av med Anne-Marie Vassiliou som energiskt bankar pÄ bakom trumsetet. Ett energitillskott för trÄkiga dagar!






13.

DĂ©parte
Failure, Subside
Black metal / sludge

Och nÀr man har fÄtt nog av att ha kul finns detta debutalbum frÄn tasmanska Départe att ta till för att dammsuga upp varenda vilsen solstrÄle i din omgivning och framkalla ett mörker sÄ kompakt att man kan skÀra i det med motorsÄg. Monumentala gitarrackord accentuerade med trumslag tyngre Àn oljetankers varvas med kaosmangel med volymen vid bristningsgrÀnsen. Begreppet "vÀgg av ljud" platsar bra. En fabriksvÀgg av ljud, frÄn en fabrik som tillverkar ren och skÀr undergÄng. Départe Àr lÄngt ifrÄn ensamma om idén med "black sludge", men utskiljer sig dels genom att till growlandet lÀgga en del desperat rensjungna rader, och dels genom att helt enkelt maxa uttrycket. Ett av Ärets svartaste album, och sÄ förbannat bra. Faller inte Départe dig i smaken sÄ trösta dig med att hÀrifrÄn kan listan bara bli muntrare!



12.

Alcest
Kodama
Dröm-metal / post-rock

Genast kĂ€nner man sig bĂ€ttre till mods dĂ„ vi pĂ„ plats 12 nĂ€rmast finner motsatsen till DĂ©partes tryckande mörker, nĂ€mligen Alcests luftiga, svĂ€vande, drömska musik. Halvmelankoliska gitarrackord och ganska lĂ„gmĂ€ld sĂ„ng drĂ€nkta i eko, som ibland övergĂ„r i snuttar av atmosfĂ€risk svartmetall med en matta av trumsmatter och avlĂ€gsen growl. Genren ska ha uppfunnits av just detta band 2005 och kallas för "blackgaze", Ă€ven om Kodama Ă€r betydligt mer "gaze" Ă€n "black". Detta album Ă€r en liten Ă„tergĂ„ng till tongĂ„ngar frĂ„n nĂ„gra album tillbaks, och har ett sound som liknar 2010 Ă„rs Écailles de lune. Som terapi att lyssna pĂ„. Glöm bort verkligheten för en stund och dröm dig bort till Kodama.



11.

Perturbator
The Uncanny Valley
Dystopisk synthwave

Det hĂ€r med synthwave har vi ju pratat om förr, och i Ă„r var det dags för James Kent alias Perturbator att hĂ„lla uppe synthwavefanan i Ă„rsbĂ€stalistan. Hans Uncanny Valley kommer vĂ€l inte riktigt med nĂ„gra enorma överraskningar utan Ă€r en tydlig fortsĂ€ttning pĂ„ tidigare alster. Episk musik som framkallar bilder av glittrande megastĂ€der med gator lika drĂ€nkta av regn som av neonljus, dĂ€r man inte vet vem som Ă€r mĂ€nniska och vem som Ă€r maskin. Hav av pulserande synth-beats med ett par lugna, lĂ„ngsamma undantag, mestadels instrumentalt men med nĂ„gra gĂ€stsĂ„ngare ibland, och en jazzig bit som hĂ€mtad ur Blade Runner. Gillar man det sĂ„ gillar man det, och vet man inte sĂ„ klickar man pĂ„ exemplen precis hĂ€r under.

(Ännu ett skivomslag med en naken tjej... Ber om ursĂ€kt, det var inte ett urvalskriterie, jag lovar!)

10.

Whispered
Metsutan: Songs of the Void
Finsk symfonisk kulturellt approprierad melodisk samuraj-dödsmetall

Tanke 1: "Vafan Àr nu detta?"
Tanke 2: "Är detta pĂ„ allvar / pĂ„ riktigt?"
Tanke 3: "Men vadÄ, det Àr inte bara ett konceptalbum / projekt heller, det Àr alltsÄ ett band som har detta som hela sin grej?"
Tanke 4: "Det lÄter ju riktigt fett ÀndÄ. Det lÄter som att de faktiskt vet vad de gör. Den typiskt vÀlspelade och snabba finska "melodeath"-grunden à la Ensiferum, uppbackat med bombastiska synthar och körer, och sÄ till det de japanska influenserna med shamisen och grejer."
Tanke 5: "Men det Àr samtidigt sÄ gimmickigt sÄ att man svettas. Kabuki-smink och hela köret... FÄr man verkligen tycka om det hÀr?"
Tanke 6: "Jo, det fÄr man fanimej! *karate-tjut*"



9.

Erik Lundin
VĂ€lkommen hem
Hip-hop

Ny EP frĂ„n typ den enda svenska rapartist jag nĂ„gonsin tyckt varit bra, ny plats 9 i Ă„rsbĂ€stalistan. Tydligen Ă€r det sĂ„ det fungerar. Det största Ă€mnet som avhandlas Ă€r vĂ„ldet i förorten, och skivan Ă€r lite mer melankolisk och nedĂ„t Ă€n den förra. FrĂ„n eftertĂ€nksamma En dag till gangsterthrillern Abiat Ă€r det hur som helst fĂ€ngslande bra, och lĂ€tt hĂ€nt att man rĂ„kar lyssna igenom hela ett par gĂ„nger i följd.





8.

Cult of Luna & Julie Christmas
Mariner
Sludge / post-metal

Jul-ie Christmas, kan det bli mer julstÀmning? Nja, Brooklyn-bon heter nog som hon gör mest för sin födelsedag, 25 december. Och UmeÄ-bandet Cult of Luna plockade inte in denna gÀstsÄngare för att lysa upp decembermörkret. IstÀllet slÄr de sina pÄsar ihop för att ta oss med pÄ en resa till bÄde havsbottnen och rymden, samtidigt. Det Àr blytunga, repetitiva riff, med utspejsade avstickare som rör sig i post-rockens och kanske Àven den progressiva metallens domÀner. En del growl, men mycket av sÄngen hanteras av den helt utomordentligt bra Julie Christmas. Det hÀr albumet krossar.



7.

Deftones
Gore
Alternativ metal/rock

Sacramento-baserade Deftones Ă€r ett av mina favoritband, men Ă€ndĂ„ var det en glad överraskning hur bra deras senaste alster lyckades placera sig i Ă„rets konkurrens. Det patenterade soundet, mystiska och kĂ€nslosamma texter, och Chino Morenos mycket speciella sĂ„ngstil Ă€r kvar sĂ„klart, men Gore Ă€r lite mer grubblande och introvert Ă€n nĂ„gra av de senaste albumen. Det minner tillbaks till Saturday Night Wrist, och Ă€r antagligen det bĂ€sta de gjort sedan det albumet, men utan att för den sakens skull köra om i gamla hjulspĂ„r.


6.

Dödsvarg
Eld
Crust / sludge

Ni minns hur jag lovade att det skulle bara bli muntrare efter Départe? ... Det var inte riktigt sant. FörlÄt. Med sÄngtitlar som "Mot en katastrof", "Hate Hate Hate", "Ett helvete som aldrig upphör", och "Samvetet tar aldrig helg" rÄder det inga tvivel om vilken ton Jon "Dödsvarg" Ekström vill sÀtta. De korta men sammanfogade lÄtarna skiftar mellan aggressiv crust, ibland grÀnsande till svartmetall, och klampande, industriell sludge. Alltsammans drÀnkt i becksvart ilska kring vart livet och samhÀllet Àr pÄ vÀg. SÄngen hanteras av ett gÀng gÀster. Varierat, brutalt, och superbra.

Är det nĂ„got Dödsvarg dĂ€remot Ă€r dĂ„lig pĂ„, Ă€r det att lĂ€gga upp musik pĂ„ Youtube. Men lyckligtvis finns albumet bĂ„de pĂ„ Spotify och Bandcamp.

5.

Gojira
Magma
Progressiv metal

Gojira ska tidigare ha spelat nĂ„gon slags dödsmetall, vilket inte stĂ„r att finna pĂ„ detta album. Detta har tydligen, för att citera Douglas Adams, "gjort mĂ„nga mycket arga och allmĂ€nt ansetts vara ett dĂ„ligt drag". Nu har jag av nĂ„gon anledning inte lyssnat pĂ„ Gojira tidigare, men om det hĂ€r Ă€r utfallet sĂ„ kan draget omöjligt ha varit sĂ€rskilt dĂ„ligt. Magma Ă€r tungt gungande metal av förstklassig kvalitet, ofta sammansatt av rĂ€tt sĂ„ enkla medel och utan överdrivet tekniskt meckande. Bara tight framförda, hyfsat enkla, galet svĂ€ngiga riff, asbra sĂ„ng, och grymt trumspel. Det enda problemet Ă€r att det Ă€r för svĂ„rt att spela luftgitarr, spela lufttrummor, gasta med, och headbanga samtidigt!



4.

Vektor
Terminal Redux
Matte-thrash-rymdopera

Oj! Va? Jösses, vad hĂ€nder ens? Kantigt, pedantiskt, helgalet. Dimensioner krossas till flingor och arrangeras om som kosmisk mosaik. Klassisk thrash metal kombinerat med ett mycket argt matematiskt bevis. Riff i ljushastighet och sinnessjuka licks och solon. SĂ„ngen Ă€r rĂ„, snarast black metal, men helt plötsligt kastas det in ett helt vilt falsettjut, och körsĂ„ng som kunde varit skriven av Philip Glass¿.!? Terminal Redux Ă€r ett ambitiöst konceptalbum som berĂ€ttar ett storskaligt rymdepos med en intensitet, en teknisk kompetens, och en musikalitet som gör att man tappar andan. Vektor jobbar inte sĂ„ mycket med gamla vanliga sĂ„ngstrukturer men dĂ€remot med en nĂ€rmast klassisk (som i klassisk musik) stil dĂ€r musikaliska teman utvecklas och Ă„terkommer i olika variationer. Ljudet Ă€r bra och varje anslag pĂ„ gitarrstrĂ€ngarna sitter med laserprecision. What's our vektor, Victor? Har aldrig hört nĂ„got riktigt liknande. Tio vad av tio i helsike.



3.

40 Watt Sun
Wider Than the Sky
Sorgsen rock / Doom utan metal

Frontfiguren Patrick Walker började sin bana med doom metal i traditionell stil i bandet Warning, men har sedan dess lÄngsamt transformerats. För varje album (vilka inte Àr sÄ mÄnga ska sÀgas) har distortionen skruvats ned pÄ gitarrerna och de lÄgt stÀmda doom-melodierna har gradvis gÄtt mot sparsmakade 7- och sus-ackord. DÀrför Àr det inte sÄ chockerande som man kan tro att det som nyss ansÄgs som ett doom metal-band nu helt slÀpper metallen och gör nÄgot som mer Àr nÄn slags lÄngsam indierock. Genom hela den hÀr utvecklingen Àr det Patrick Walkers enkla men sÄrbara röst och reflekterande texter som varit ankaret. NÄgonting i texterna, musiken, och den fantastiska sÄngen tillsammans trÀffar helt perfekt och vÀcker en mycket speciell stÀmning, och det funkar sÄ sjukt bra, oavsett hur mycket eller lite dist de lÀgger pÄ gitarrerna. OÀndligt ledsamt och otroligt fint. Blir det ett akustiskt album nÀsta gÄng?



2.

Oathbreaker
Rheia
Blackgaze / sludge / etc., ni fattar grejen

Aha! Den hĂ€r gĂ„ngen lovade jag inte att det skulle bli snĂ€llt och glatt efter Dödsvarg! SĂ„ nu kör vi sĂ„ det svartnar. Belgiska Oathbreaker placerar sig nĂ„gonstans mellan DĂ©parte (se ovan) och Deafheaven (se förra Ă„rets lista). Det Ă€r hĂ€mningslöst intensiva svartmetall-partier; lĂ„ngsammare, krossande riff; samt olycksbĂ„dande, akustiska, sparsmakade bitar med ren sĂ„ng (för nĂ„gon definition av "ren").

SĂ„ngen ja. Är Caro Tanghe helt enkelt den bĂ€sta vokalisten i genren? Hennes skriksĂ„ng Ă€r helt brutal, fullstĂ€ndigt "all-in", och trĂ€ffar som ett knytnĂ€vsslag som gör en helt dimmig. De mer lĂ„gmĂ€lt sjungna partierna utförs med en trasig, omelodisk, och hopplös röst som bryter ner alla försvar i sin brĂ€cklighet.

Cyniker kan beskylla Oathbreaker för att ha hoppat pÄ blackgaze-tÄget, eller klaga pÄ att genren Àr för trendig, för o-true, och för överbefolkad. SjÀlv slÄr jag bara pÄ Rheia en gÄng till, och smÀlter som ett vaxljus i en kÀrnreaktor.



(Bonusklipp! Studio-live + intervju.)

1.

Suffocate for Fuck Sake
In My Blood
Post-rock / Post-metal / Post-radiodokumentÀr

Det hĂ€r trodde jag verkligen inte skulle vara pĂ„ första plats nĂ€r 2016 började. Det beror pĂ„ att inte en jĂ€vel visste, trodde, eller hoppades pĂ„ att detta mystiska band ens var vid liv, Ă€n mindre skulle slĂ€ppa nytt! Inte mindre Ă€n Ă„tta Ă„rs knĂ€pptystnad har rĂ„tt sedan den suverĂ€na debuten med den högst rimliga titeln Blazing Fires and Helicopters on the Frontpage of the Newspaper. There Is a War Going On and I'm Marching in Heavy Boots. Eller bara BFaHotFotNTIaWGOaIMiHB kort och gott. Men i september Ă„teruppstod bandet frĂ„n ingenstans, skapade en Facebook-sida och en Youtube-kanal och slĂ€ppte In My Blood som en bomb.

SFFS har hittat en mycket speciell nisch, som Ă€r svĂ„r att förklara pĂ„ ett sĂ€tt som lĂ„ter vettigt. Post-rock med rikligt anvĂ€ndande av prat-samplingar, visst, men det Ă€r inte allt. I princip Ă€r varje album (en EP har det blivit förutom Blazing Fires och nu denna) en ljuddokumentĂ€r, med intervjuer och inlĂ€sta berĂ€ttartexter pĂ„ svenska, tonsatt med svinbra musik av varierande tyngd och sĂ„ng pĂ„ engelska. Det gemensamma temat som nu urskiljer sig efter tre verk totalt, Ă€r mĂ€nniskor som varit eller ansetts som sjuka, och deras kontakt med vĂ„rdens institutioner. Blazing Fires handlade om en kvinna som drabbas av psykisk sjukdom och blir tvĂ„ngsvĂ„rdad, och dĂ€r fick man höra intervjuer med kvinnan, hennes mamma, utdrag ur journalerna, och sĂ„ vidare. Vad In My Blood handlar om mer exakt... det vill jag nĂ€stan inte avslöja, om du inte redan fĂ„tt föraningar frĂ„n albumtiteln. Bara lyssna pĂ„ albumet frĂ„n början pĂ„ Bandcamp, du förstĂ„r snart.

TrĂ€ffande, drabbande, angelĂ€get, och dessutom lyckas musiken vara helt enkelt asbra. Jag Ă€r beredd att sĂ€ga att In My Blood matchar debutalbumet om inte till och med höjer insatsen. Åtta Ă„r utan minsta knyst Ă€r lĂ„ng tid, men Ă€r det vad som krĂ€vs för att göra det sĂ„ hĂ€r bra, sĂ„ Ă€r det vĂ€rt all vĂ€ntan. Detta Ă€r unik musik som inte glöms bort i mĂ€ngden, och platsar utan tvekan som 2016 Ă„rs bĂ€sta album.

(Provlyssningar pÄ Youtube för all del, men detta Àr ett album som verkligen passar bÀst att lyssnas frÄn början, sÄ gör gÀrna det pÄ lÀnken ovan ocksÄ.)